Det närmar sig

En dag till närmare den stora dagen som kanske kan göra det lättare för mig är jag... känner inte så mycket egentligen utan har mera accepterat att jag måste genomgå det. Jag har en viss oro inom mig men som jag försöker mota bort ur känslokammaren, kanske lyckas jag bättre nu än tidigare och det är ju bra i så fall.

Utåt sett är jag likgiltig för vad som ska komma ske men det som egentligen skrämmer mig är det här med att lämna ut min kropp, jag har aldrig tyckt om att man håller på och manipulerar den.
Många gånger har jag sagt att jag hellre avslutar än att man håller på och tafsar på mig och det gör jag fortfarande men kanske är det mitt försvar för det som ska komma att ske.

Det närmar sig snabbt för att få felet åtgärdat eller få underlättat för det, vet inte riktigt vad man ska säga att det blir men får hoppas på att det inte händer någonting som gör att jag får andra saker förstörda.

Jag har fortfarande min trasiga arm att tänka på, räcker med det som jag har nu kan man tycka och få någonting mera skulle bara göra att jag sänks ännu en gång.

Jag ska göra det här så vi får se om jag får ett bättre liv under ett tag, hoppas kan man alltid göra men den där känslan av att någonting kommer bli fel kommer jag inte undan faktiskt. Jag har den där känslan med mig vart jag än går sedan förra gången då jag gick med på att göra undersökningen...