Fortsatt

Man hade sina funderingar om det här med sjukskrivningen i början av dagen och jag visste mycket väl om att min läkare skulle höra av sig men jag visste inte vad som skulle sägas... det fick jag reda på klockan 15.00 i alla fall.

En fortsatt sjukskrivning på 50 % hela maj månad ut så nu vet jag i alla fall vad jag har att vänta mig och vad jag måste göra med den här tiden. Inte gråter jag för det här beskedet riktigt men jag hade väl tänkt att jobba mera men gör som läkaren säger.

Jobbar på en stund för att få ett samtal lite väntandes och då är det Karolinska som hör av sig till mig igen, jag får besked om att 4 maj ska jag göra ingreppet men komma till dem den 3 maj för att läggas in... nu ska det ske och min puls höjs ganska starkt men jag känner ändå en inre frid för beredd är jag.

Allt det här måste få ett slut bara, kanske kan jag leva ett bättre liv ett tag till efter det här men framför allt så får jag göra min resa i sommar.

Nu är det mycket som sker men kanske inte alla saker som är positiva kan jag ju säga.

Man tycker inte det är så kul då man får höra skolan kränka sitt barn med att säga att man tycker att han varit hög och rent ut sagt är en elev som man inte vill ha. Jag har bara en sak att säga och det är att skolan har totalt brustit i sitt uppdrag så mycket man kan göra, lyssnat på mig som förälder har man inte alls gjort...

Nä, jag ska ha det här med mitt hjärta gjort för att sedan ska skolan få en kamp som dem inte alls räknat med, kan vara en riktigt ful och besvärlig förälder då jag vill. Jag själv brukar säga att jag är en tickande bomb som bara väntar på att explodera...