Jag kommer upp ur sängen till slut men jag kommer upp efter att ha gjort vissa rörelser för att lederna ska förstå att jag ska upp ur sängen även den här dagen. Det är bara tur att jag inte behöver börja tidigt för jag tror inte jag skulle klarat av det faktiskt.
Det är så fruktansvärt att behöva vakna med smärta i kroppen och till på köpet har mitt hjärta börjat höra av sig efter ett mycket långt uppehåll, tror det är för att jag är på gränsen till utmattning efter allt som varit.
Knakar gör det och till och med jag ryser till då jag fattar att det faktiskt är jag som knakar. Inte så gammal men ändå så skröplig redan, inget jag trodde då jag var ung men får vara glad att jag är ung i mitt sinne trots allt.
Minns tillbaka i tiden då jag kunde röra mig utan en massa besvär men ack det gick fort att bli sjuk, rejält sjuk med en massa olika saker. Ler också för mig själv då jag hör kunder till mig som säger att trots att jag är sjuk så kommer jag dit och driver lite med dem...
Ja, jag har nog snart gjort mitt för andra människor. Jag känner att det börjar gå fort utför mig och att jag inte orkar med samma saker som jag gjorde tidigare och det var det som skänkte mig den där glädjen över att jag kunde.
Det är viktigt att få känna att man är en individ som kan sköta sina saker själv och det som jag hela tiden kämpar för att få mina kunder att förstå. Den som försöker den kan också...
Inte alls kul att vara under 50 och få en massa krämpor efter att ha varit så aktiv igenom alla åren och så får man bara plötsligt en massa sjukdomar som sänker ens levnadsvärde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar