Oväntat möte

Jag hade med mig min dotter ut på ärende och mitt i det hela träffade jag på en person som jag träffat enbart en gång tidigare på sex år, det här blev ett oväntat möte. Jag brukar enbart hälsa lite snabbt då jag får sådana här möten men den här gången tänkte jag skulle stanna upp lite och höra vad personen hade att säga.
Alltid kul att få höra en annan version av saker än den jag redan fått höra och ja, inte blev jag förvånad ska jag säga.

Jag lyssnar men är ingenting jag kommer fästa mig vid så mycket då jag har lärt mig att saker kan vinklas hur mycket som helst, jag ställer mig ganska neutral i dem här lägena.
Mycket av det som jag förutspådde för många år sedan inträffade och visst är det lite ruskigt att jag fick rätt, inte så ofta jag har fel kan jag säga er. Det är inte jag som bekräftar eller säger det utan en part som jag inte ser eller stanna upp för speciellt ofta men jag vet att personen har mycket att säga.

Det gör ont i mig att höra saker men samtidigt är jag glad att få höra att jag hade rätt eller har rätt i många saker. Undrar bara när andra ska börja förstå att man kanske ska lyssna lite mera på vad jag har att säga om det som sker eller som jag märker kommer ske?
Inte mig det är fel på utan det andra runt mig som har stora problem med sig själva och måste hela tiden göra sig väldigt viktiga för att synas.

Jag fick bekräftelse men inget som jag heller fäster så mycket tid på då jag vet att jag har gjort rätt men alltid skönt att få höra det också.
Jag har varit med om alldeles för mycket och på så vis utvecklat sådant som ingen annan har gjort, för mig handlar inte saker om pengar eller ära utan om att se individen...