Kunna ge mycket

I ärlighetens namn hade jag kunnat ge nästan vad som helst för att få sova vidare idag. Ingenting som lockade mig att kliva upp för att möta dagen ska jag säga... den där sängen lockar mig bara mera än allting på morgonen.
Sovit ganska oroligt under natten har jag gjort och då är det naturligt att man vill ligga kvar och försöka ta tillbaka det som man förlorat. Flertalet gånger under natten har jag vaknat till men faktiskt somnat om med en gång då jag endast tittat upp och sett klockan.
Med andra ord har jag inte alls fått någon god sömn den här natten men det börjar bli allt vanligare att jag inte sover bra under natten.

Frusen och trött tar jag mig i alla fall upp ur den där varma sängen som skriker på mig att jag ska komma tillbaka, fnyser tyst för mig själv att den skulle bara veta hur mycket mera den lockar mig än att ta mig ut.
Ofta nu jag fryser och jag verkar bara bli mer och mer frusen av mig men kanske det är naturligt med dem problem jag har?
Just nu känner jag att det varit så mycket så jag inte vill vakna upp till någon dag utan vill sluta mina ögon för att vakna upp då det finns mera positivt att vakna upp till.

Jag tar mig iväg till jobbet men det tar emot, jag vet att jag även ska till ett möte och lite lättar det för mig då jag inte behöver tänka på jobbet... kanske inte behöver tänka på jobbet.
Nä, jag kom inte undan mitt jobb utan det var egentligen det som det handlade om och jag tror att man hör min bitterhet kring det vi pratar om på mötet. Allt är inte bara gröna skogar som man tror utan det finns en baksida på allting och jag tror att jag får se den nu och kommer få göra det mera senare.

I vilket fall som helst just nu skulle jag kunna ge mycket för att slippa ta mig upp ur sängen och bara få sova vidare den här dagen. Någon vacker dag är det inte heller så.