Suck, det är som det var förra gången då jag kom ner till dessa statliga företag som ska verka för oss medborgare men vet inte riktigt om jag kan säga att dem är speciellt serviceinriktade alls. Det man möter då man kommer in är några spänn band som man satt upp mellan stolpar för att leda oss som kor till en stolpe med en dator på... runt det bordet står det tre personer som jag uppskattar till att vara yngre än 30.
Nonchalant frågar dem vad vi vill och sedan ger dem oss en liten nummer lapp och säger någonting ohörbart.
Sitter där och väntar på att det ska bli vår tur att få den här magnifika servicen som man har på det här statliga gemensamma kontoret, kontor vet jag inte om jag kan kalla det för faktiskt.
Öppet landskap där du inte kan vara den anonyma personen du vill utan alla kan se och egentligen höra vad du säger... ingen som ska vara anonym i samhället längre. Det här ger mig bara en känsla av obekvämhet ska ni veta för jag vill inte att andra ska höra vad jag säger då jag för min talan med det som handlar om statliga ärenden. Allt börjar med att jag känner mig icke önskad direkt då jag kommer in faktiskt.
Då jag sitter där så hör jag dessa tre personer vid ingången, vad gör dem egentligen? Slänger en blick bakåt och ser att man leker med mobilen... Facebook är viktigare än att vara intresserad av det som sker runt i hallen.
Jag ställer en fråga helt plötsligt och får ett snabbt svar och en känsla av att jag störde... som vanligt måste jag haspla ur mig en sarkastiskt fras att det var faktiskt bättre förut och får en blick som skulle kunna döda mig ganska fort.
Jaha, det är inte så viktigt det här med service om man arbetar på dem statliga verken Försäkringskassan och Skatteverket? Vad är det som egentligen händer i samhället, är det viktigare att leka med mobilen än att vara intresserad av det som sker på sitt arbete?
Kanske det här som gör att handläggningstiderna är långa, det ska finnas tre personer som inte ska göra ett skit och man måste avbryta sitt arbete för att lattja runt på Facebook. Min största fråga är varför jag betalar en massa skatt för det här?
Öppet landskap där du inte kan vara den anonyma personen du vill utan alla kan se och egentligen höra vad du säger... ingen som ska vara anonym i samhället längre. Det här ger mig bara en känsla av obekvämhet ska ni veta för jag vill inte att andra ska höra vad jag säger då jag för min talan med det som handlar om statliga ärenden. Allt börjar med att jag känner mig icke önskad direkt då jag kommer in faktiskt.
Då jag sitter där så hör jag dessa tre personer vid ingången, vad gör dem egentligen? Slänger en blick bakåt och ser att man leker med mobilen... Facebook är viktigare än att vara intresserad av det som sker runt i hallen.
Jag ställer en fråga helt plötsligt och får ett snabbt svar och en känsla av att jag störde... som vanligt måste jag haspla ur mig en sarkastiskt fras att det var faktiskt bättre förut och får en blick som skulle kunna döda mig ganska fort.
Jaha, det är inte så viktigt det här med service om man arbetar på dem statliga verken Försäkringskassan och Skatteverket? Vad är det som egentligen händer i samhället, är det viktigare att leka med mobilen än att vara intresserad av det som sker på sitt arbete?
Kanske det här som gör att handläggningstiderna är långa, det ska finnas tre personer som inte ska göra ett skit och man måste avbryta sitt arbete för att lattja runt på Facebook. Min största fråga är varför jag betalar en massa skatt för det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar