Man kan tycka att på en arbetsplats ska man ha ett nära samarbete, kan inte påstå att det finns på den plats där jag är. För var dag som går märker jag att man inte alls vill göra någonting för någon annan utan man ser till att sko sig själv hela tiden och ser till att nyttja andras hjälp för att komma dit man själv vill.
I det här ska man tala om att det finns ingenting som egentligen är logiskt någonstans. Det finns ingen som helst utbildning eller förnuft till hur man ska arbeta med det klientel som vi arbetar med.
Man kan inte bara bry sig om en enda då det finns fler som ska ha sina behov tillgodosedda men det finns också dem som inte förstår att man måste kunna fördela stödet lika. Bara för att du tror att du känner någon så är det inte så, den personen vet bara att du ger den mer tid och mycket annat som ingen annan ger.
Vad ska man säga? Om du har två personer där en är mera försiktig och tar en sak i taget bromsar så söker du dig givetvis till den som bara kör och gör flera saker i taget utan att tänka sig för så går du till den, enklaste att få det du pekar på.
Jag har nu sett hur man gör saker men inte tänkt efter hur det ska vara trots att jag sagt vad man måste göra för att nå det målet. Nä, inte lyssnar man på en person som vet hur det ska göra för att det ska bli rätt från början... det är senare som man kommer för att få ordning på det man ställt till med istället för att göra det rätt från början.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar