Under så lång tid har jag varit så otroligt försiktig men nu fanns det inget val kände jag, måste få komma iväg och skaffa mig dem nya kängor som jag så väl behöver. Inte ända in till huvudstaden skulle jag men lik förbannat i den region som det härjar som värst kan man säga, Järfälla. Ja, jag har varit försiktig under hela tiden för att åka iväg men då fötterna blir böta för att kängorna inte klarar av att hålla fötterna torra känner jag att jag får ta en risk nu till slut.
Inte kryper jag upp i ansiktet på andra eller håller för kort avstånd till andra utan jag är noga med att inte komma nära någon annan än dem som jag vet är friska. Bli smittad vill jag inte så jag håller på det som man säger men som jag alltid gjort, vill inte ha andra individer för nära mig då jag har en när gräns som egentligen är större än det som Anders säger man ska ha. Jag ser till min egen säkerhet i slutänden och andra får tänka på sin men som jag förstått att många inte alls gör.
Jag ska ha mina kängor för att kunna hålla mina fötter torra då det kommer en blöt tid, måste då riskera att möta andra människor men behöver inte åka ända in till den stora huvudstaden utan en bit ifrån. Ja, jag kan inte säga att den butiken är sämre för det är den inte alls utan är kanske till och med bättre på många sätt ska ni veta. Jag får det jag behöver i alla fall och det som är poängen med det hela i att åka dit.
Trots allt måste jag trotsa det som jag står för, inte resa till platser som är utsatta men för att få det jag behöver för att hålla mig frisk måste jag offra mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar