Det här är kanske någonting som vill göra så fort som möjligt men frågan är hur lång tid det kommer att ta för att återgå till det nu kallade normala livet efter den här pandemin? Har vi lärt oss någonting av det här eller gäller fortfarande det gamla då samhället ska återuppbyggas efter en så stor skada som det här har inneburit? Kommer alla människor kunna få samma vård oberoende på vad man tillhör för samhällsklass eller kommer vi att särbehandla varandra fortfarande?
Det har varit ett tufft år för oss alla kan man säga men kanske har dem som inte haft en försäkring att luta sig emot haft det tuffast. Vi har sett och hört hur människor drabbats på olika vis av den här sjukdomen som egentligen inte brytt sig om vad eller vem man är men en del har ju haft sina sjukförsäkringar att luta sig emot på många hörn i världen men vad har dem som inte har råd med en sådan gjort? Jag själv tror att dem allra flesta som avlidit har varit dem fattiga för det är som vanligt att dem som inga pengar har behöver man inte satsa så mycket på, dem rika som är viktigast att rädda tillbaka.
Vi vill alla återgå till det normala men jag undrar verkligen om alla verkligen vill göra det, svårt att tro att den som sover utomhus på vintern vill komma tillbaka till det. Kanske är det här vår chans över hela jorden att börja fundera på om det inte är dags att dela med oss av allting vi har för en del har mycket i överflöd som vi kan dela med oss av. Alla kan ge någonting till en pott för att delas lika mellan alla, det du inte behöver kanske någon annan behöver och det är det jag hoppas på att man ska kunna öppna sina ögon för. Finns ingen som skulle behöva svälta eller frysa egentligen.
Året har varit tufft men tyvärr är det inte över ännu, kan fortsätta mycket längre då det allt för det mesta kommer en del ledproblem efteråt. Vi ska inte skrika hurra ännu för vi vet inte vad som kan komma senare men till dess ska vi försöka bygga upp allting med den tanke att vi kan hjälpa varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar