Visst har väl alla en sån där dag som man verkligen kalla för skitdag eller är det bara jag som har det? Ja, i varje fall hade jag en sån dag igår där det hände alldeles för mycket för att jag skulle kunna le stort och tycka att livet var underbart, ville bara gå och gömma mig. Inte för att jag är en sån person som kan slås ner hur enkelt som helst men igår var det en dag som verkligen var till bristningsgränsen till sammanbrott.
Kände redan på morgonen att det var en dag som jag inte alls ville komma upp till men då man ska arbeta duger det inte till att ligga kvar i sängen och tro att allt ska ordna sig, man måste ta sig i kragen och kämpa på. Spelar ingen roll hur tufft det än är att försöka få livet att gå vidare utan man måste kämpa på som alltid förr då ingenting egentligen blir bättre av att bara släppa taget. Visst var det väl så, jag ville släppa taget men samtidigt såg jag fram emot att få komma igång efter en ledig dag.
Idag då jag kliver upp är jag lite medtagen av gårdagen men inser att det kommer gå över men att jag kommer ta det lite lugnare idag för jag vill inte ha en massa otrevliga överraskningar. Tänker på det beslut man tagit om att ta bort en bra vikarie hos oss på jobbet, förstår att det sagts någonting som inte borde sagts och som jag sa åt vikarien att passa sig för. Tänker på den toalettstol som behövs bytas för att allt ska vara i topptrim och tänker även på skadan på bilen som jag fick... tunga saker kan jag säga men samtidigt glad att skadorna går att reparera på ett eller annat sätt.
Nu önskar jag bara att den här dagen inte ska gå att lägga till under kategorin "skitdag".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar