Jag har ett litet problem med mig själv men som ibland kan vara ett stort problem men som jag är väl medveten om. Det har alltid varit så men kanske för att jag ser mig som en övermänniska som aldrig kommer dö hur jag än försöker med alla medel, jag överlever konstigt nog hela tiden. Kanske ska man säga att jag alltid hamnar på fötterna då jag väl faller, borstar av mig och bara fortsätter framåt som att ingenting hänt och det är mitt problem.
Genom alla åren har jag alltid förträngt att det skulle vara någonting fel på mig, jag bara fortsätter och fortsätter som att batterierna aldrig tar slut utan bara tar en liten paus. Det här med att vara sjuk är ingenting jag vet någonting om men kanske är jag för dum för att inse att jag är sjuk? Ja, när jag tog den första sprutan med vaccin fick jag feber men jag gav mig utan fortsatte med att arbeta då jag var för dum för att inse att jag gick med feber. Kanske inte så lyckat med tanke på att jag har ett hjärtfel och vägrar ta febernedsättande.
Japp, nu har jag fått den andra dosen med vaccin och vad tror ni sker då? Javisst får jag feber igen men inte stannar jag hemma eller tag det lugnt speciellt mycket. Ja, igår mådde jag inte så bra men första halva dagen var jag igång för att sedan vila mig ordentligt för att ta mig till jobbet idag... med feber som sagt var. Frun här hemma säger till mig att jag är bara för dum för att inse att jag skulle kanske vara hemma men vad då, det är ju bara lite feber och det går över. Jag vet vad det är för och det går över för att annars är jag ju inte sjuk, inte om man räknar bort huvudet vill det säga.
Visst är det ett problem då man inte lyssnar på sin kropp och det gör jag inte speciellt ofta utan jag tar några dagars ledigt för att komma igen. Kommer igen för att köra slut på både huvud och kropp och man vet inte hur länge till man ska hålla men får göra det så länge man kan stå upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar