Ju mer jag tänker

Tänker inte ljuga om det och det här med att ljuga är jag dålig på och det som gjort det att jag inte gör det, svårt med allting som kallas för lögner och alla vet om det. Just för att jag inte kan ljuga så säger jag rakt ut vad det är jag vill säga eller så är jag bara tyst för jag vet att det är inte så populärt alla gånger att jag säger det jag vill. Numera vill inte andra människor att man ska vara rakt på för det är som att tusen pilar slår in i dem och det betyder många gånger att dem är skyldiga till det jag säger eller har vetat om hela tiden som det varit.

Jag kan säga det att ju mera jag tänker på det desto mera lutar det åt att det blir så, överger någonting som jag kanske inte skulle gjort normalt men jag märker att jag inte är riktig önskvärd. Jag väljer att ge vika den här gången för jag kommer inte orka med att ta mig upp igen med samma styrka, jag börjar bli äldre och det tar längre tid för att läka ihop igen så lika bra att bara ge vika. Får jag den här chansen kommer jag förmodligen ta den men än så länge vet jag inte hur det blir.

En sak vet jag i alla fall hur det än blir och det är att jag kommer göra som alla andra gör, ta det så lugnt jag kan och börja tänka på mig själv främst. Varför ska jag vara den som tänker framåt och alltid tänker på vad andra har för behov då ingen tänker på vad jag har för behov, ska nog göra som alla andra, skita i vad som sker. En sak som jag inte kan göra som många andra är att ljuga och förneka för det är inte min stil och att börja med det skulle förgöra mig som människa.

Ju mer jag tänker på det så inser jag att det är inte jag som gör fel i att göra som jag gör utan det är andra som gör misstaget att tycka det är jag som gör fel. Jag är ärlig i det jag säger och jag står för det och jag lär faktiskt andra som möter mig att ärlighet varar längst. Det fungerar faktiskt inte att bara se till sig själv och sko sig på andra för att få det man vill ha.