Nu räknar vi ner det här året för det är trots allt enbart tre dagar kvar innan vi kan skrika ut det nya året och för en del är det en fest och för andra är det totalt likgiltigt.
Den här tisdagen vaknar man till liv igen efter en natt av smärta i händerna, ja, det har varit en tuff natt men det finns dem som har det värre så jag ska inte gnälla för mycket. Jag tillhör trots allt dem som gör min plikt i samhället och ser till att det snurrar runt med mina skatter och mitt arbete och hoppas att det är till någon hjälp i alla fall. Jag tar mig segt upp för att få ordning på mig innan jag ska ta mig till arbetet och den här dagen ska det ske med cykel igen, tack och lov. Man hinner vakna till lite på cykeln då det är -2 ute och det skymtar någon flinga på väg ner.
Snart ska det bli nytt år men innan dess ska en del saker göras, jag gör det jag ska göra och kollegan hoppas jag har koll på vad den har att göra innan året är slut. Jag har insett med andras hjälp att jag inte själv kan göra allt och då måste jag lämna en del. Det här med ansvar har jag men många gånger har jag räddat andra från att ta det där egna ansvaret men som sagt, jag kan inte göra allt även om jag skulle vilja.
Mera snö började falla över staden på eftermiddagen men då blev det som det sagts, snart så kommer det snö och det kom och la sig över marken som ett vitt täcke. Vi fick den där vita vintern i alla fall men vi får väl se hur länge till. Själv tycker jag att det här vita gör att man får annat att tänka på en stund istället för allt bedrövliga vi kan läsa om. Ja, en stund i alla fall för verkligheten finns där ute och som alltid kommer finnas.
Usch, får höra att det finns någon i staden som varit i Stockholm och har blivit smittad med Omikron så visst har vi verkligheten här runt knutarna som aldrig kommer släppa greppet om oss. Vi måste vara försiktiga om oss och varandra, kanske dags att öppna våra ögon och inse att vi är alla lika och för att få en bättre värld samarbeta som ett enda folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar