Gör ditt land en tjänst och ifrågasätt inte varför du ska göra den för det spelar ingen större roll för du ska ändå göra den. Landet har sagt att du ska inställa dig till det som dem vill att du ska medverka till, spelar ingen roll vad du tycker som enskild person. Ta dig dit som man sagt eller skrivit i papperna för du ska göra ditt land en tjänst så som det alla medborgare har en skyldighet till att göra och spelar ingen roll om det är fel eller inte. Du ska dö för ditt land och du ska göra det med ett leende på dina läppar och helst ska du be till Gud att han ska värnar om ditt stöd trots din dör.
Stämmer det här egentligen? Måste vi gå ut i någonting vi tycker är helt fel eller vad ska vi göra åt det för protesterar vi kan vi ändå dö så hur ska vi göra? Ja, är det ett regelrätt krig kanske vi skulle tänka annorlunda och vara stolta över att då för vårt land i kampen om rättvisa men om det inte är ett "rätt" krig, hur ska vi agera? Flyr vi så blir vi stämplade som desertörer och kan inte återvända hem efter det och gör vi som staten säger kan vi bli ett nummer i kampen om frihet men frågan är om vi är anfallare eller försvarare och vad är vi i det här?
Gör din tjänst till landet och snacka inte för mycket för hur du än gör är du bara en förlorare i det hela. Dem som leder landet är dem som vet ditt bästa i det här som kallas för konflikt men i slutet bryr dem sig inte om vad du känner och om du är död eller levande efteråt. Gör du din tjänst är alla nöjda och belåtna och du är antingen levande eller ett vackert eller fult lik beroende på vad du utsatts för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar