i dramat kan jag känna mig på grund av att jag är den jag är för en del. Jag talar om rakt ut vad jag tycker om en del saker och det där med att ställa en rak fråga till mig ska man helst inte göra om man inte klarar av att höra det raka svaret. Jag har börjat med att fråga om man verkligen vill veta vad jag tycker och det har förekommit att en del sagt att dem kanske inte är beredda på att höra det, okej, då är det som det är men att sluta med att vara rak kommer jag aldrig att bli. Sanningen är alltid det bästa att säga för då gör det inte så ont när det bevisas om rätt eller fel kan man säga.
Jag har många gånger blivit utpekad som en bov bara för att jag är så ärlig men jag tycker man ska vara ärlig och säga som det är och inte bara tro att andra är för dumma för att fatta. Man behöver inte göra sig till då man snackar utan var dig själv så blir allting så mycket bättre och ingen behöver känna sig mindervärdig? Aha, vad menar du med mindervärdig? Prata inte med människor som att dem skulle vara borta i skallen eller som att dem skulle vara barn för det kommer du ingen vart med, det enda som händer är att människor undviker att vara i din närhet.
Jag för min del bryr mig inte om att jag blir en bov i dramat för att jag säger det som ingen annan säger eller säger saker som ingen vill höra, jag kan bjuda på det. Så länge som jag kan kommer jag säga det som jag står för men kommer också fortsätta fråga om man verkligen vill höra vad jag tycker för att vara lite snäll med att varna för hårda ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar