Här står man och säger till en människa att hen får ge sig i sitt bönande om att få hjälp och lovandes om att hen ska hjälpa tillbaka men som aldrig sker. Det blir ganska jobbigt att vara den som alltid ska ställa upp på andra men ingen ska ställa upp på en själv och det blir bara så, säger till hen att ge sig med sitt tiggande om en massa tjänster som aldrig betalas tillbaka. Säger inte att man inte ska hjälpa andra som behöver det men någonstans måste det ta stopp på hela karusellen för inte är det roligt att alltid vara den som utnyttjas.
Ge dig för guds skull, om du inte slutar lägger jag ner allting som heter kamratskap eller vänskap för det står mig upp i halsen av att alltid vara den man som söker sig till att för att få sina tjänster gjorda av men som man aldrig betalar tillbaka till. Nog har vi alla en sån där filur i vår bekantskap som hela tiden enbart tar och tar men ger aldrig någonting och visst är det så att vi slutligen sätter stopp för allting bara för att inte slitas ut i förtid. Inte alls kul att vara som en betjänt då det passar sig att få saker gjorda för att man inte själv orkar med att göra dem här sakerna så nu får det vara nog.
Ska man vara riktigt ärlig ska man inte vara bra på för mycket för det gör att andra söker sig till och tror att det alltid ska finnas en stund som man ska hjälpa andra med saker som andra inte kan eller orkar med att göra på egen hand. Vore trevligt om alla tjänster betalades tillbaka någon gång och nu ska vi inte tro att alla gör likadant men det finns dem som alltid utnyttjar andra till sprickningsgränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar