Vad är det här som en del anser att man måste gratulera till? Det är ju ingen som fått välja sina tilltalsnamn själva då dem föddes utan det var två människor för en annan var okända vid den tiden då namnet bestämdes. Här hade man ingen chans att skrika nej till valda namnet utan det var bara tacka och ta emot och leva med namnet ett tag även om man avskydde namnet. Jodå, sedan kommer det en massa människor på att nu måste vi gratulera hen på namnsdagen och varför då?
Vem är det som bestämmer dagens namn egentligen? Ja, inte fan är det väl jag i alla fall för då skulle inte mitt eget namn vara med i kalendern men ja, är mitt namn med där för någon koll har jag inte men likväl har man alltid skickat mig ett grattis. Bättre att gratta då man fyller år men då lyser alla med sin frånvaro och här kan man ju börja fundera, aha, man var inte så mycket värd ändå.
Finns dem som alltid håller på vilket namn det är för dagen och man undrar om det inte finns någonting viktigare att hålla reda på. Och det där eviga samtalet som bara dyker upp i telefonen, man suckar för man vill inte svara men man gör det för att inte verka otrevlig trots att man skulle vilja säga vissa valda ord men istället säger man tack för tanken... snacka om idioti eller vad tycker ni själva eller är det här verkligen ni gillar att firas för?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar