Usch

Den här dagen kan jag ingenting annat säga om faktiskt för den har inte alls varit bra tycker jag. Det började redan i morse då jag skulle till jobbet, bara kallt och ingenting annat.

Nu är fet bara att klä sig för att inte frysa men spelar visst inte mig någon roll hur jag klär mig, jag fryser i alla fall.

Jag har ont i fler leder än vad jag trodde jag hade men mest gör det ont i mitt vänstra pekfinger där jag fått en knöl, ett finger som jag sedan två år sedan klämt i en dörr och nu börjar helvetet med smärta i det. Kanske bara hugga av skiten och mata någon katt med det men det kan bli en massa huggande för det är ju inte där jag just nu har ont på grund av kylan?

Inte blir det bättre av att mannen där i Rosenbad står och ljuger oss rätt upp i ansiktet, inte ett skit har han gjort tidigare utan hans regering tyckte att man skulle rehabilitera dessa terrorister... Ja, hans Sahlin hade den åsikten och då han anställt henne så är det hans åsikt anser jag.

Nu har man gått över till andra sidan, den sida som man försöker att hålla utanför hela tiden.

Det värsta av allting så spelas det en match som är så dålig så man tror att man ska kräkas, man kan säga att det var en dyngmatch eller vad är det man kallar dynga? Otroligt dålig match i alla fall med en lagkapten som är som en sten på planen och en målvakt som man kan likna med en öltunna, nu rör sig öltunnan bra mycket smidigare

Vad annat kan man säga om dagen än usch?

Intressant dag

Det var det som det blev på många sätt faktiskt. Det regnar först på morgonen för att sedan bli snöfall, årets första snö som var bara blöt och äcklig men ändå snö.

Hur länge den här lilla blötsnö får ligga kvar kan man undra för jag tror ju inte att det är vinter riktigt än, bara förhelvetet till det vi kan vänta oss längre fram.

En annan intressant sak som hände var att Sverige höjde sin säkerhet med ett steg... Och säger att svensken varit för naiv i sin tro till världsläget. Hm, kom man på det nu först och sedan säger det man sagt flera gånger tidigare, någonting som deras egna regeringsmedlemmar inte alls ville hålla med om utan ville istället välkomna dem hem med öppna armar.

Hur man nu vill välkomna mördare med öppna armar har jag ju lite svårt att fatta men kanske skulle den kvinnan sättas i samma cell som dem?

Jag hade en tid för övningskörning idag och nu var det dags för det som kanske jag fasat för som mest för, stadskörning. Jag har aldrig kört i stan tidigare så det skulle bli mig en liten utmaning, jag har åkt dem här vägarna tidigare men aldrig kört och det är en annan sak.

Jag måste själv erkänna att det gick bra för mig att köra och jag fick i rätt växlar och allting sådant där utan att det sades vad jag skulle göra.

Fullt nöjd är jag med att köra i den här skolan och som sagt var, jag lär mig någonting nytt varje gång jag kör.

En mycket intressant dag blev det på många vis måste jag ju erkänna...

Bara fortsätter

Ja, inte kommer det här att ta stopp inom kort kan jag ju säga. Konflikten kommer att bli större och större för att därefter bara bli ett enda stort kaos med hela världen som lekplats åt dessa människor. 

Vi följer nyheterna och vi blir bara mer rådlösa över hur barbariska människan kan vara emot sina medmänniskor, det enda som skiljer oss åt är den här förbannade religionen som vi envisas med att ha.

Jag är en person som man kanske kan kalla för militant men det här stödjer jag inte alls för att man vill visa vad man vill ha, att döda människor som bara vill leva i fred är aldrig en lösning för att få som man vill.

Visst vore det enkelt att ta ihjäl på den som man inte alls gillar men frågan är ju om man löser någonting på det i längden? Nä, när man väl dödat den man inte gillar så hittar man alltid någon till man inte gillar och så fortsätter det.

Det gäller att slå tillbaka innan det bara blir värre med tiden och enligt min åsikt så skulle man ha gjort det för länge sedan för dessa kryp ska veta sin läxa, man ger sig inte på oskyldiga människor ostraffat.

Dags för förändring

Det är ju så, man säger att man måste göra förändringar men det är ibland fruktansvärt svårt att göra det. Det handlar om möjligheten i att kunna förändra saker och har man inte möjligheterna eller det som krävs så kan man inte få till en förändring.

Jag vet att jag sagt flera gånger att jag vill någonting annat men jag har inte haft den lyckan eller chansen att hitta annat som passar eller så har jag inte det där som man i dagens läge behöver för att kunna få till en förändring. I nuläget har jag bestämt mig för att det ska bli en förändring och jag arbetar ganska hårt med att lyckas med det, insett att ibland kan det bli ganska stressigt men att jag inte ska ge upp.

Inte rädd

En sak som är säker och som många har fattat med mig är att jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och tänker. Jag har starka åsikter om mycket och då man retar mig till att säga vad jag tycker så gör jag det med en sådan kraft så att det finns dem som blir rädda för mig. Eller ska man säga att dem får en respekt för mig?

Jag har varit med om så mycket under dessa år så att låta mig trampas tänker jag inte mig göra, jag säger ifrån och jag gör det med en sådan kraft så att det finns dem som ryggar tillbaka och inte begriper hur jag vågar att göra det, man kan ju bli hatad för det man säger men rent ut sagt skiter jag i det, är man redan hatad av en del så vad spelar det för roll att fler hatar en?

Vad jag tycker om det politiska läger eller vad som sker inom mitt eget område så kommer jag inte att vara tyst, jag säger vad jag tycker och tänker men tänker inte vika en tum för att andra tycker att jag har fel.... jag är villig till att diskutera och så kommer jag alltid att vara för jag anser att rätt ska vara rätt.

Jag vet mycket väl om att det finns dem som inte vill gå in i en het debatt med mig för jag bryr mig inte om att jag trampar andra på deras tår i det hela...

Ytterligare

Ytterligare en helg som gått sin tid förbi och snart har vi en ny arbetsvecka att utföra, frågan är ju om vi har någon lust med att genomföra den? Jag har ingen som helst större lust att jobba kan jag ju erkänna för er då jag vet att det finns dem som får pengar för att inte göra det.

En helg som gått både fort och långsamt samtidigt av någon anledning, jag vet inte varför men så har det varit kan jag ju säga. Jag har varit på en del aktiviteter men om jag varit nöjd är en annan sak för det finns alltid någonting att reagera på trots att man har det bra.

Utan nåd

Jag är inte speciellt känslig av mig eller har inte varit om man säger så, det är i och med att jag blivit pappa som jag fått den där blödiga sidan med. Den här blödiga eller känsliga sidan förbannar jag för att känna känslor vill jag inte då det kan skada mig inombords, jag har alltid varit hård som sten och det har inte tidigare gått att såra mig men nu så går det.

Jag öppnar min dator på morgonen och läser att nu har man återigen gått på oskyldiga i kärlekens stad som man brukar kalla Paris för, kallblodigt har man slaktat människor utan någon rimlig orsak.

Vad ska man tycka och tänka egentligen? Jag ser bara ett fullskaligt krig som är på väg att ta över den vackra värld som vi alltid trott att vi levt för, nu är det allvar och kriget står inte så långt ifrån oss som inte haft det på över 200 år.

Ena oss måste vi för att bekämpa det som sker, utan nåd måste vi slå till för att visa att världen inte kan acceptera detta brutala våld på oskyldiga begås, vi har alla rätten på vår sida att få leva trots vad vi har för religion eller hudfärg. Enade måste vi ta till vapen för att bekämpa detta och inte låta dessa som gör det här komma undan... tyvärr tillhör ju Sverige ett av dem länderna som tror att man kan omvända terrorister med utbildning och underhåll, någonting som slår oss tillbaka.

Om alla drabbade stater går ihop som enad front och tar itu med det här tillsammans så kan man lösa det för att sedan kunna återanpassa alla dessa flyktingar där dem hör hemma, i sitt eget land för att kunna bygga upp staten igen med stöd av den övriga världen.

Detta våld som förs kan bara slås ned med våld och det måste den så kallade regeringen i Sverige själva förstå för det kommer att komma till oss, med tårar eller tankar är det ingen som klarar sig undan det här.

Vi har stått och tittat på trots att vi sett att denna terrorgrupp bara vuxit sig större hela tiden, bidragit med utbildning och pengar har vi gjort för att det sedan ska slå tillbaka mot oss. Dra in alla bidrag och allt annat för att stoppa kunskapen hos dessa som föredrar att slåss mot oss än att stå med oss.

Vi är alla skyldiga till det som händer då vi faktiskt tycker att vi ska sända allting vi har att undvara, vi tänker aldrig på att det kan slå mot oss en dag men nu är det på väg.

Under tio år har jag sagt samma sak, vi kommer att ha ett totalitärt krig om femton år och nu är det bara fem år kvar av den tiden så om fem år kommer det verkligen braka loss om jag har siat rätt.

Utan nåd ska vi slå ned den här terrorgrupp men då måste vi stå enade i den kampen...

Bara fel

En relativt tidig morgon blev det för mig idag igen och det var för att jag hade saker som skulle göras, en sak i alla fall.

Grått och trist väder där ute så att man nästan önskade att man fick fortsätta sova men skulle jag ha gjort det så skulle det kosta mig 450 spänn, för mycket pengar för att bara kasta i sjön.

Tog mig iväg ner för att sätta mig bakom ratten den här morgonen och jag vet inte, från början kände jag bara att det inte skulle bli bra idag och jag fick rätt.

Det blev bara fel kände jag och jag vet inte vad jag tänkte på för att jag kan ju det här precis som läraren sade till mig.

Trött var jag och är faktiskt för att det känns som att mina krafter är på väg att lämna mig ganska rejält, tycker att det är för mycket som händer eller att ingenting vettigt händer på vissa fronter. Inte skulle jag ha någonting emot att bara sova bort hela helgen men så kan inte heller göra för att smita undan allting, andra kanske kan men inte jag.

Naiva

Jag kan inget annat säga än att jag tycker att många är naiva i sitt tänkande, tror att allting ska bli bra om ett tag.

Jag säger bara att det här är bara början på ett större helvete än vad vi egentligen vill vara med om, kanske sker inte det här nästa år eller nästa men det kommer att skita sig totalt en dag.

Jag blundar inte som andra gör för det är det man gör anser jag, man vill inte eller törs inte se sanningen som finns precis framför sig hela tiden där borta i horisonten.

Man tror att man ska kunna ha det lika bra som man hade tidigare i allting då det fanns pengar för att få det bra, allting blir bara dyrare och vi lägger pengarna på sådant som vi kanske inte skulle göra.

Man står där på sin höga stol och skriker om att vi måste dela med sig men då man själv blir drabbad så skriker man för det och tycker att allting är så orättvist... Håll käften på dig säger jag bara, det är du som varit delaktig i att skapa den här situationen med ditt blundande av det hela istället för att se klart och säga ifrån.

Nä, visst är många naiva och vi som ser klart på situationer tror man att vi överdriver... tänk så fel dem haft hela tiden. En del av oss är som att vi siar in i framtiden och ser vad som kommer att hända och ibland kan man önska att man lyssnade lite mera på vad man sade.

Min egen

Som jag brukar göra, jag går min egen väg för att komma till mitt mål som jag satt upp. Inte ofta som jag får så mycket hjälp med det som jag ska göra så varför följa med i strömmen som stakats upp?

Jag tror nog att det är enklare att ta beslut själv och veta vad som är rätt i olika situationer och vem man ska följa.

Att ingå i olika allianser verkar vara populärt för att i dessa kan man begära hjälp då man behöver och inte förlita på sin egen styrka, jag däremot är inte så mycket för allianser för att få hjälp för jag ber inte om det speciellt ofta och då jag gör det så får jag i alla fall inget gehör för det.

I hela mitt liv har jag varit min egen och jag har kommit fram hela tiden genom hårt arbete och genom att inte missbruka det förtroende som jag har hos andra.

Jag gör det jag ska och jag gör det som krävs för att få vissa saker även om det betyder att det kan komma att andra ger mig det onda ögat, vad bryr jag mig om det, jag vet att jag klarar mig.

Jag går min egen väg när fet krävs av mig och jag är inte så dum så jag gör det som man kan tro att man ska göra, jag gör egentligen tvärtom då man inte är beredd på det.

En annan fördel med att jag går min egen väg är att jag ser realistiskt på det mesta och i förtid fatta vart allting är på väg innan andra har fattat det.

Fanatiker

Ja, vi vet om det, det finns en hel hög av dem i världen och utan att veta om det så finns det förmodligen en sådan i vårdat område också.

Vi vet bara att vi har faran runt hörnet men vem eller vad faran egentligen kan vi aldrig veta och kanske lika bra det för oss normala människor som vill slippa allt sådant.

Vi ska vara stolta över vårdat land, vi ska slåss för det och vi ska dö för det om det krävs av oss om det kommer ett hot utifrån eller om hotet kommer inifrån. Vi har en skyldighet i att skydda landet men hur kan man då släppa in det folk som bekämpar det som vi står för, man kan åka till annat land och slåss för en annan tro för att sedan komma tillbaka och vila sig för att därefter fortsätta sitt slaktande i herrens namn.

Vi måste ta det på allvar, ser vi att det försöks med saker som att få vårdat folk att slåss för någonting som vi kallar för terrorismen eller folkmord så ska vi banne mig agera. Vi kan inte bara blunda för det som sker för vi har nu sett vad det innebär och det är dem som flyr från eländet som blir lidande inte bara där utan även här.

Vi tar emot dem men problemet är att man kommer hit och tror att man kan begära hur mycket som helst och då är det kört igen.

Hela världen är upp och ned just nu och vad beror det på? Vi kan nog påstå att det beror på dessa som är så fanatiska och följer en människa som säger att det är Herren som. Sagt åt dem att utföra detta... dåre kan jag bara säga för det finns ingen som sagt åt någon att slakta och sätta ett land i ruiner.

I dag så.

Då var det dags igen att köra en lektion och jag tog det lugnt innan, lite för lugnt kan jag erkänna men jag kom i tid och det som är viktigt. Jag tillhör en av dem som inte alls tycker om att komma försent till saker eller möten som man kan se det här vara.

Satte mig bakom ratten för att köra och jag tyckte att det gick bra men visst finns det saker att arbeta med, jag utvecklas och det som är det viktigaste för mig. Jag är inget omöjligt fall kan man säga som jag trodde innan, jag är bara lite äldre så vissa saker tar tid.

Jag kan själv märka hur det går framåt och jag lär mig varje lektion som jag gör.

Direkt efter körning så var det här med testet som jag skulle ta itu med, jag måste bara komma vidare med det hela för att inte tappa tron den här gången igen. Den där jobbiga tröskeln har jag tagit mig över så nu ska jag bara upp för stegen som kan föra mig till det där riktiga målet.

Jag ska ta mig i mål den här gången.

Slår på datorn och börjar testet och jag känner att det går ganska bra, jag säger ganska bra men får sedan mitt resultat, jag fixade det nu. 66 av 70 möjliga och dem 4 felen jag har är enbart slarvfel så som jag ser det som.

Om jag hade tagit mera tid på mig och tänkt lite till så hade jag kunnat pricka in alla rätt men så kan det vara, meningen att det ska gå upp och ned.

Känns bra att jag är en bra bit på väg i alla fall till mitt mål... Två test kvar innan jag måste göra resterande på skolan.

Test B igen

Jag har pluggat på för att jag ska klara av det här testet lite fortare än vad jag gjorde med det första och nu skulle jag göra det igen.

Tog fram telefonen och slog upp testet som skulle göras under min rast som jag hade, gäller att ta tiden till vara på bästa sätt för att det ska ta så kort tid som möjligt.

Det är mycket att läsa och det har jag inga svårigheter med, det gäller bara att inte hoppa över sidor som ska läsas och just det jag gör. Mycket av det som kommer på testen finns just på dem här sidorna som jag missar av någon anledning att läsa, tror att det är för att det är så mycket färger som gör att jag glömmer.

Jag ska läsa lite till och räknar med att under morgondagen göra om testet, jag ska klara det den här gången då.

Jag känner att jag inte har så mycket tid på mig för att fixa det här, vill inte att det ska ta för lång tid om man säger så och därför det blir lite prestationsångest över det hela. Jag ska fixa det här inom den tidsram som jag satt upp för att klara det men verkar lite som att jag ska klara det mycket tidigare faktiskt.

Bra betalt

Jag tycker det är bra då ungdomen får lära sig att tjäna lite fickpengar på egen hand och ett av sätten som man kan göra det på är att gå en domarkurs för att döma matcher. Har man tur så kan man få ihop en del pengar som är ens helt egna men det gäller att hålla i dem så dem inte försvinner på en massa smörja.

Test B

Jag vill att det ska gå fort med det här men jag vet att det går alldeles för fort då jag gör dem här testerna för det blir många slarvfel. Jag läser men tolkar då frågan fel för jag vill inte riktigt fatta att frågan ställs på ett sådant sätt så det blir en kuggfråga, man blir ganska förvirrad.

Jag sätter krysset i fel ruta trots att jag kan svaret och då blir det självklart fel. Jag har alldeles för bråttom med att bli klar med dem här proven för jag vill komma framåt, om jag gör det lite lugnare så lyckas jag.

Jag gjorde test A i går kväll och jag lyckades med det, fick fyra fel men även det ett par slarvfel för efteråt visste jag vad jag gjorde för fel men då var det för sent.

Jag har läst boken men helt klart så har jag även slarvat med det för det är så dumma saker som jag svarar fel på men som sagt, bara att plugga mera för jag ska klara av det här.

Test B ska jag göra om på söndag kväll och då ska jag banne mig klara det säger jag för så dum i huvudet kan jag ju inte vara.

Nu måste jag ta det mycket lugnare med att göra testen så att jag fixar det här, det är lika jobbigt varje gång då jag misslyckas med så enkla frågor. Trots att jag tror att jag kommer ihåg olika skyltar och sådant så skriver jag fel på grund av att jag har lite för bråttom med det.

Någonting som retar mig är det att jag klarade dessa test då dem fanns i pärmar på skolan men det var för tre år sedan drygt. Hade jag vid den tiden bara fortsatt så hade jag haft lappen i dagens läge...

Omöjligt fall

Det var jag ju i alla fall inte utan det går framåt för mig trots att jag trodde att det skulle ta tid, en bra bit på vägen är jag. Det som jag nu i dagens läge kan säga är ju att det var synd att jag fick ett så långt uppehåll för att annars hade jag ju haft lappen i fickan, bättre sent än aldrig brukar man ju säga.

Jag har nu kört ett antal gånger men det behövs lite till kan jag lova, jag är inget geni längre utan det tar ett tag för mig att mata in nya saker, det kommer att gå.

Jag känner mig otroligt nöjd med mig själv men det finns tillfällen som jag blir så besviken på mig själv då jag misslyckas. Med ålder så kommer det där som ingen vill ha, lite svårare med att komma ihåg men det gäller att veta hur man ska plugga.

Jag intalar mig hela tiden att jag ska lyckas med det som jag satt igång och som sagt, jag är inte den som bara ger upp saker och ting utan kämpar på trots att det är svårt.

Något omöjligt fall är jag inte har jag insett och som man säger till mig, annat än glad kan jag ju inte vara då jag är en bit på vägen och lyckades göra det där testet A med lite över godkänt. Det tog lite tid men nu har jag stegat fram en bit till och det är så det ska vara för jag ska ha den där lappen nu.

Vad vill

Vad vill framtiden mig när jag väl tagit det där körkortet? Kommer det att öppnas en massa dörrar för mig eller kommer jag alltid sitta bakom dem dörrar som har slutit sig framför mig, vara en liten fånge i det som jag är i?

Jag vill ju hoppas på att jag ska få andra möjligheter i och med att jag tar mitt körkort för att nu ska jag ha det kan jag ju säga er, jag vill vara som alla andra om man kan säga så.

Med det där kortet så blir man lite friare men jag vill bli mycket friare och få upptäcka så mycket mera än det som jag gör i dagens läge och har gjort. Jag vill kunna göra saker utan att vara beroende av att andra kan hjälpa mig i vissa lägen.

Positiv dag

Vad annat kan jag säga, det blev en positiv dag trots att det var en del stress med i bilden för min del. Jag har mig själv att skylla i det hela för jag ska göra så mycket innan jag ska göra det som jag egentligen ska göra.

Passa på

Nu när man har lång rast om dagarna så gäller det att passa på att plugga för att komma en bit på vägen, jag märker att det är ett tag sedan som jag läste. Nu har jag sagt att jag ska lyckas så då måste jag läsa för att fixa det men jag erkänner, det är jobbigt.

Jag läser men det är som att det inte alls vill riktigt fastna i skallen på mig, undrar om man håller på bli gammal så man inte kommer ihåg saker? Nä, jag tror bara att jag inte kan koncentrera mig som jag ska på jobbet när jag har rast, jag är på jobbet trots allt och då har jag sällan den där ron i kroppen.
Jag ska sitta hemma förmodligen och plugga men med tanke på att det försvinner en massa tid så hade jag tänkt jag skulle plugga här.

Gör test A igen men inte gick det bra den här gången heller, 56 av 70 även den här gången och det är i stort sett på samma frågor jag kuggar...

Ny månad och dag

Då är vi inne i november månad och det har blivit en ny dag att möta och vi kan hoppas på att det blir en bra dag trots att den kanske inte började så bra på morgonen så som jag kan tolka den som. Det är inte alls kul då man får samtal på morgonen från grabben som tycker att det är jobbigt då han blir utsatt få ett dåligt skämt på morgonen.
Det ska inte behöva ske saker som gör att någon kan tappa koncentrationen på det som man ska göra senare.

Nu vet vi redan om att det inte kommer att bli någon ny säsong att spela för det har varit för mycket igen, kanske lika bra det så att det blir lugnt för oss alla.
Ser man tillbaka så kanske man fattat att alla är inte en i laget på samma sätt som alla andra utan det är en del gängbildningar överallt i laget för att man inte tänker som andra.
Det finns dem som blir specialbehandlade och andra får ingen uppmärksamhet alls och då är det inte alls bra.

En match kvar har vi och därefter bara hem till den där staden som jag inte har så mycket att säga om egentligen men ändå är staden jag lever i med både arbete och hem.
Vi får se hur det går i den här matchen men kanske kan vi känna en vinstlott om alla spelar som dem ska utan att vara diva som det finns en speciell har en tendens till att göra, tack vare en tränare. Jag hoppas bara att grabben min gör det som han ska göra så att inte han får skulden för att göra illa från sig.