Jag tänkte jag skulle dela med mig lite av mina egna minnen med jämna mellanrum, kommer inte att skriva dessa i tidsföljd men det är inget som har någon större betydelse heller.
En kille på 18 år var jag på den tiden, hade fyllt det bara 2½ månad tidigare då jag skulle börja inom det yrke som jag har fortfarande i dagens läge. Året var 1986 i november månad, hade väl aldrig i hela mitt liv trott att jag skulle välja jobbet faktiskt, var ju inriktad på att bli en av dem där inom bygg så som alla andra killar i min krets hade i sin tanke.
Två veckor i en skolbänk för att få det grundläggande inom sjukvård fick jag och det var intressant att få läsa om hur en kropp fungerade, lite mera detaljerat än vad skolan lärde ut. Jag kommer ihåg att det var mycket nytt för mig och kände en viss nervositet inför att få komma igång att arbeta. Det fann stunder då jag satt i skolbänken och undrade vad jag hade gett mig in i trots att vi var sammanlagt tre manliga som fanns i klassen.
Då var det dags att komma ut på arbetsgolvet och det var då allting satte igång inom mig, alla frågor rejält kom om jag hade valt rätt yrke igen!
Hur skulle jag reagera då jag kom ut bland gamla människor som behövde hjälpen av en yngre skara människor och definitivt en kille som knappt visste hur en gammal människa fungerade?
Det fanns hundratals frågor i min skalle men jag skulle nog få svar på mina frågor med tiden som kom.
Femton personer tillsammans med en lärare kliver in på dåvarande Västra sjukhuset ute på Eriksborg, en person hade redan hoppat av över helgen. Jag fanns kvar för jag ville visa att jag inte var en sådan person som gav upp, har jag gett mig in i leken så måste jag se till att verkligen få se vad det handlade om att arbeta inom sjukvården.
Ni ska veta att på den tiden så trodde alla att om man började inom vård som kille så var man antingen lite sjuk eller så var man homo, inget av det är jag, bara en kille som trodde att jag skulle kunna få lära känna tjejer och titta på dem...
Dörren till avdelning 76 gled upp efter att vi hade tryckt på dörröppnaren, en viss doft slog emot mig och jag minns hur alla tankar bara kom över mig. Vad hade jag gett mig in egentligen?
Spritdoften blandat med många andra dofter var det som slog emot mig och jag trodde rent ut sagt att jag skulle kräkas upp det som jag fått i mig, det här var inte det som jag hade räknat med kan jag ju säga.
Det var en tuff dag den första dagen men ju längre tiden gick så blev jag alltmera van vid alla dofter och van vid att göra saker som dem gamla behövde hjälp med men jag hade mitt mål klart redan, skulle ju bara vara kvar i högt fem månader hade jag sagt men kvar än i dag är jag inom vården.
Jag vande mig mer och mer vid allting och det som jag trodde var inte riktigt så det blev, att titta på tjejer var inget man hade tid med men att träffa mycket tjejer och stifta bekantskap med dem fick jag göra.
Än idag så kan jag träffa på gamla kollegor från den tiden och det är då jag verkligen minns allting hur bra jag hade det trots att det var tungt och dålig lön som inte har förändrats nämnvärt genom åren, jag var ändå nöjd med hur jag hade det kan jag erkänna.
Jag kan känna att jag var med och införde en bättre syn på gamla människor, dem hade mycket att berätta för mig om gamla tider och jag kunde bekräfta för dem att dem inte var gamla och äckliga som många av mina bekanta antydde att gamla människor var. Undrar fortfarande om dem tyckte at deras mor och farföräldrar var äckliga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar