Tänk vad jobbigt det måste vara för dem som inte kan hålla sig till sanningen utan alltid måste ljuga eller förneka sanningen som förr eller senare kommer fram.
Jag klarar inte av att ljuga utan om jag inte vill svara på någonting så är jag hellre tyst, finns ingen anledning att prata om saker som jag inte har något intresse av att prata om så att säga. Jag väljer att vara tyst eller prata om annat än att stå och ljuga...
Jag tänker på dessa ungdomsledare som inte kan hålla sig till sanningen eller inte vill erkänna att dem har gjort fel, dem fattar inte själva att det dem gör är att skada barnen som ska föra vår idrott vidare. Det finns egentligen bara två saker att göra då det blir alltför mycket och det är att byta lag eller lägga av med idrotten.
I den historien som vi hamnat i har det gått så långt så att vi valt att byta lag för att se hur man förstör för vissa spelare och säga saker som ingen annan håller med är för ohållbart faktiskt.
Det som ledarna säger är det inte många som håller med om och alla blir bara chockade av att höra det som blivit sagt, här har man inte klarat av att säga sanningen eller säga som det är kan man lugnt säga.
Det är visst lättare att lägga över skulden på barnet än att se sin egna skuld i det hela, jag klarar inte av sådana människor kan jag erkänna. Våra barn ska en dag bli vuxna och jag tror nog att dem klarar av att höra sanningen mer än vad vi vuxna gör och det är lite märkligt då att vi "skyddar" dem från sanningen eller bara kommer med dumma bortförklaringar för att vissa andra ska få som dem vill...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar