In i annan värld

Det vi människor behöver göra ibland är att bara fly ifrån allting, på ett eller annat vis. Samhället har skapat en stressad människa och på olika vis flyr vi bara från allting för att hitta det där lugna stället där vi kan vila oss på.

En del har tyvärr tagit till att gå på krogen för att supa sig full för att komma undan, jag känner till en hel del som valt att döva allting med spriten.

 

Den som säger att man aldrig flyr ifrån verkligheten kan jag bara kalla för lögnare för att vi flyr alla då vi måste göra för att få vila oss.

Drömmar gör att vi kan skapa oss ett eget rike att leva i, jag har mitt Matsoland som jag skapat mig, Just Matsoland har jag tidigare berättat om och jag bygger mitt rike vidare för var gång jag kommer dit.

 

Helt underbart att bara koppla bort alla korkade människor som inte förstår vanlig svenska och som försöker komma undan sin egen skuld i saker och ting. I min värld är inte dessa välkomna så inte har jag riktig demokrati där inte och varför skulle jag ha det? Jag är den som härskar där och ingen annan.

 

Man kan ta sig till andra länder stup i ett om man har pengar till det, bara lämna sina barn och allting annat för att komma undan.

Just det här med att komma undan sina barn har jag fått höra tidigare, måste släppa dem fria men hur gör man det med två barn under tio och detta ska komma från en som inte släppt sitt barn som inte ens bor hemma? Man kan ibland undra var andra får sina kommentarer ifrån?

 

Fly från allt det jävliga runt oss, ta dig till en värld som inte kostar någonting mera än att man tappar lite uppmärksamhet på andra, det är dit man kan ta sig och skapa sin egna värld.

Förstår inte

En av sakerna som gör skillnad på oss människor är det här med att läsa signaler eller tolka vad andra vill säga med det tysta språket.

En del av oss är otroligt duktiga på att avläsa andra människors rörelser och signaler och andra kan det inte alls trots att man skickar ut klara signaler på vad man vill egentligen.

Jag som människa tycker inte att man ska behöva säga allting med ord men andra måste höra orden för att förstå vad man menar, det är lite fascinerande att vi är så otroligt lika men vet inte vad det kan bero på.

Kanske är det så att dem som inte kan tolka signaler aldrig har fått signaler utan man har alltid sagt åt dem med ord så fort det varit någonting.

Se sin skuld

Mycket märkligt är det här med att ha svårigheter att se sin skuld i saker och ting. Spelar ingen roll egentligen om man pratar om vad andra har haft för delaktighet i att andra mår dåligt och hur man hämmar andra deras utveckling, nä, dem har inte gjort någonting som varit fel.

 

Då man tar upp saker som skett så säger man att då skulle man väl ha sagt någonting men då man gjort det så har man bara varit fånig och inbillat sig, frågan är varför man då ska ta upp saker och ting om man inte blir tagen på allvar? Man biter ihop och lider igenom det hela precis som att det inte är någonting för spelar ingen roll vad som händer, ingen vill ändå ta till sig det.

  

Jag har valt att behandla alla på samma sätt, sjuk som frisk för det finns ingen större skillnad på oss så som jag ser det, andra har inte det resonemanget kan jag ju säga.

Man ser inte sin skuld i att det går så illa för andra trots att man faktiskt har sagt och gjort saker som orsakat mycket skada. Det finns gränser för vad en människa klarar av i sitt liv från andra runt sig, man ska inte behöva sitta och lyssna på att saker är så oviktiga medan deras är så viktiga.

 

 

Stavros Flatley

Jag vet inte hur många som sett det här inslaget men det är bra. En riktig förfriskning att se det här i dagens elände bland föräldrar och allt annat.

Jag brukar inte vara en mjukis och känna saker men just då jag tittar på Stavros Flatleys audition 2009 så blir jag enormt glad för att jag får mig ett gott skratt och får se att far och son kan ha ett sådant band mellan sig.

Nu vet jag mycket väl att vår humor är delad och att en del tycker att det här är rena rama skräpet men för mig är det riktigt värdefullt att se på.

Återkommande så går jag in på you tube för att se inslaget för jag har märkt att efter en mörk dag så är det här min räddning, jag sluter mig inom och sätter på inslaget och kan titta på det flera gånger. Jag inser att det kanske finns någon form av räddning för världen om vi alla bara anstränger oss tillsammans.

Här ser vi hur ett kort inslag kan göra så många människor glada och slippa verkligheten för en kort stund, dessa bjuder verkligen på underhållning mot alla åldrar just genom att göra en form av parodi på "Lord of the Dance".

Helt underbart är det i alla fall och jag rekommenderar klippet varmt till alla som inte sett det.

Evigt tuggande

Man blir ganska trött på att det alltid ska tuggas om detta otroliga ämne rasismen!

Är det verkligen så mycket av det egentligen? Jag tycker inte att jag hör så många svenskar vara rasistiska men jag hör allt oftare hur våra "nya" svenskar klagar över oss svenskar på grund av olika saker, hur kommer det för sig?

 

Jag som svensk kan inte komma ner till deras länder och få allting som dem får i det här landet då dem kommer, ändå så tycker dem att dem blir illa behandlade?

Mycket märkligt anser jag detta vara men om dem vill ha det så visst, vi kan kasta upp tält i urskogen så kan dem bo där men det har inte vi ömma svenskar hjärtan till utan vi ska se till att alla får bo ståndsmässigt, istället ser vi till att vårt eget folk får det sämre.

 

Jag bryr mig inte speciellt mycket om det här med rasismen för att lite av det stuket har vi alla inom oss med jämna mellanrum, dem som är dem riktiga rasisterna är ju våra inkommande. Mycket skrämmande att man kan komma som flykting och tycka att man har rätt till samma standard som vi som arbetat hela tiden och fått sig en smäll av myndigheterna ska behöva vara med om detta, vi får inte ens hälften av det som dem får.

 

Jag har inte så mycket emot något folkslag men ska dem börja gnälla och ställa en massa krav så anser jag att dem kan packa sin lilla duk med sin skit och ta sig tillbaka, därefter kan vi höra oss för om dem har samma krav där nere.

Om jag tror rätt så är det bara en belöning för sina krav dem får i sitt hemland och det är avrättning och i bästa fall bara sitta fängslade. Här är det inget av detta dem får då dem ställer krav så varför gnälla?

 

Svensken är en stor rasist men det stämmer inte på långa vägar kan jag ju säga, det är dem som inte är svenskar som är största rasisterna, varför får turken sätta på svenska flickan men varför får inte svensken sätta på turkiska flickan?

Den som spar

Det är väl det man säger, den som spar den har och det kan tänkas stämma in på mig. Nu efter sommaren så börjas det igen, det ska sparas och skramlas för att få ihop så att allt flyter ihop till nästa år då man ska ha semester.

Här handlar det om att alla är medvetna om att om man inte tillsammans ser över kostnader så kan det inte bli några resor eller en vettig semester som jag brukar säga.

 

Jag är en sådan person som inte alls kräver så mycket under året som går men jag vill ha en semester där jag inte alls behöver tänka på kostnader för vad är det då för semester då man måste tänka på pengar?

Visst är det tufft att behöva dra in på saker och ting men då när man väl får den där semestern så känner man bara att det var värt det.

Det finns så mycket man vill ha men då kommer den eviga frågan, har man någonting nytta av den eller är det bara att man vill ha den?
Det finns tillfällen där man går ett bra tag innan man bestämt sig för att handla, då man ska dra fram tunga pungen så finns den inte att köpa eller så är den så omodern så att inte ens farmor vill ha den... vad har vi lärt oss av detta egentligen?

Vi som börjar komma upp i ålder kanske ska fundera lite om vi behöver ha en massa skräp, vi ska väl ta och lägga av med att vara moderna så vi inte skämmer ut våra barn, det är ju dem som ska hänga med i tiden.
Vi hängde med i tiden för länge sedan och att dra tillbaka klockan kan vi som sagt var inte, det syns på allt som hänger på våra kroppar att åldern tar ut sin rätt.

Det här med att spara pengar, vi måste ju spara tills vi ska gå i pension, så bra som kungafamiljen har vi det inte för att tjyvar av samhället är vi då inte. Med spelande muskler har vi fått slita för att få ihop våra pengar medans dem där bara suttit och ätit och skrattat åt sitt folk som sett till att dem fått sina rikedomar.
Det är även det bara att inse att dem där uppe inte behöver känna sina kroppar ömma varje kväll efter arbetet, mer än när dem lekt ordentligt hårt med varandra...

Min borg

Då jag tycker saker och ting blir jobbigt jag söker mig till min egen borg, mitt hem som jag tycker att jag skulle få lite ro i men ändå inte får.

Det är som att man har svårt för att fatta att jag är en människa som behöver denna lilla ro som alla behöver ha, är ingen människa som trivs med en massa människor runt mig men kan visst vara det under kortare tider och vissa tider under året.

 

Då det kommer människor på besök i min borg så tycker jag att man ska respektera denna och inte skända den så som den nu blivit på ett sätt, haft sönder en stol på ren pin kiv så som jag ser det. Trodde först att man suttit sönder den men icke, den var sönderklippt med sax för jag känner igen snitten som fanns på den.

Jag suckar bara djupt och inser att någon bättring av människan kommer inte alls att ske.

 

Låt mig bara vara ifred i min borg, jag har det bra som jag har det i min ensamhet för att då mår jag som bäst.

 

 

 

Att tillhöra ett gäng är det sista som jag kommer att göra för jag går min egna väg och den väger till min egna borg där jag kan vara mig själv, om jag nu får vara ifred från allting.

Börjar kännas

Nu börjar det verkligen kännas i kroppen, man vill enbart ha sin semester.

Efter att ha jobbat en midsommarhelg utan att det hänt mycket så är man ganska trött i kroppen, inte fysiskt men psykiskt kan jag erkänna. Inte har jag någonting emot att jobba en storhelg men man vill att det ska hända saker för att kunna vara igång hela tiden, i detta fall så har det inte varit så för det har inte varit mycket att göra.

Då man är helt själv så är det som att skallen låser sig, man vet inte riktigt vad man ska pyssla med för att få dagarna att gå och då blir det bara skit av allting.

 

 

Vad är meningen

Det kan man alltid fråga sig och fråga sig sedan om man kan få ett svar...

Civilist

Jag har inget emot att arbeta inom det arbete som jag har men ibland kan det vara ganska tufft faktiskt då man är så populär som man är, alla vill prata om det med mig.

Jag svarar på frågor men ibland vet jag inte vad jag ska svara då jag också kan köra mitt egna race inom kåren. Det finns många olika sätt att få resultat men det bästa är att vara sig själv och inte hålla på att dalta som med småbarn, det finns ingen vuxen människa som vill bli daltad med och dem lär sig ingenting av det.

Som civil vill jag helt inte alls prata om mitt yrke för jag lever inte för mitt yrke kan jag ju säga, inte nu längre. En gång i tiden hade jag svårt med att släppa min yrkesroll då jag blev ledig men insåg att man blir faktiskt lite sjuk av att inte kunna släppa rocken.

Att gå ut med sina kollegor är en sak som verkligen kan vara farlig för en civilist, det finns dem som alltid ska prata om jobbet trots att man är ute för att ha kul tillsammans med några öl.

 

Jag tror inte på den vänliga stilen som många anser att man ska använda sig av utan jag anser fortfarande att man ska behandla dem jag hjälper så som man behandlar "vanliga" människor. Jag vet fortfarande inte vad man menar med normalbegåvad och lär aldrig veta det heller för jag anser ingen vara bättre värd eller begåvad än någon annan, varje enskild individ har en begåvning som överträffar andras begåvning...

Vara svårt

Varför är det så svårt att låta bli andras grejer?

Jag får göra som alla andra för att få mina saker och det är att jobba hederligt svettas för att kunna investera i det som jag verkligen vill ha men andra tycker att man inte ska få ha sina saker kvar, dem stjäl så som dem aldrig gjort förr.

Jag ska inte vara rasistisk men sanningen är den att då det flyttat hit flera av dem här som vi kallar för flyktingar så har stölderna ökat...

Vi på området har varit förskonade ifrån att bli av med våra cyklar men nu helt plötsligt så försvinner det cyklar som aldrig förr, tre stycken på bara en månad blir det och alla i samma huslänga faktiskt. Det spelar ingen roll att du sätter vajer eller låser fast dem i staketet, dem försvinner i alla fall och inget vettigt cykelförråd finns det på området.

Det här med cykelförråd kan man även det diskutera för att styrelsen anser att man inte behöver ha ett sådant så att alla kan få in sina cyklar, vi har ju förråd att ställa in dem i. Jag bara ställer frågan om hur man ska få in fyra cyklar i ett förråd som inte är mera än 1,70 brett och 2,5 meter djupt? Till på köpet ska det stå två moppar i detta så jag kan bara ställa frågan om hur man tänkt sig.

Jag tycker att om man betalar sextusen i månaden och är delägare så ska det finnas ett cykelförråd, kan andra få gratis mark så är det inga större krav jag har.

Jag finner inte riktigt någon mening i att hålla på att betala för saker som man inte använder och veta att mina pengar inte alls används till att jag får det bättre. Jag upplever bara att jag ska vara med och betala för att andra ska få en massa saker gratis och jag ska betala allting på egen hand, riktigt tjyvaktigt att man behandlar sina medlemmar på helt olika vis.

Om man ska stjäla stjäla från dem som har pengar, vad är vinningen med att stjäla från dem som inte har pengar för det ger ju inga pengar. Nu säger jag inte att man ska stjäla någonting men jag har lessnat på att behöva bo i ett tjyvsamhälle som detta.

Från en till annan

Från en borg till en annan borg, ganska trivsamt faktiskt.

Jag ser det så här faktiskt att jag gjorde mitt på den ena borgen där jag blev ett ansikte utåt till en borg som jag inte visste så mycket om mera än att här behövdes det en stadig hand, och jag blev mottagen med en öppen hand av en övergiven person.

 

Man kan inte kämpa emot en fiende utan stöd men hur skulle jag göra för att bekämpa fiende både utifrån och inifrån? Det kan vara tufft att inte veta vem den egentliga fienden är men man biter ihop och slåss till det bittra slutet, när man känner att kampen är över så lägger man sig ned för att bara självdö, exakt det som jag gjorde.

In i ett mörker jag seglade för att inte veta hur jag skulle ta mig upp igen för att ta upp kampen med allting, den största kampen var med mig själv. Många tårar och en svettande panna hade jag i den kamp som jag bedrev för att komma tillbaka och jag kom tillbaka efter en väldigt kort tid, jag var en kämpe igen att räkna med för att slåss till det bittra slutet...

Vill man ha krig så ställer jag upp för att slåss för det goda är jag duktig på, jag vill bara att alla ska få sin beskärda del av livet utan att behöva känna att man bara är en sak man kan tjäna pengar på. Jag kämpar inte för pengar men att få lite ära för det som jag gör anser jag fortfarande att jag gott kan få för att annars är ingenting värt.

Det som är verkligen värt all min energi i slaget är att veta att jag har fått en annan människa att förstå sitt egna värde.

Från en borg till en annan, från en tron till en annan med människor runt mig som verkligen litar och tror på min kämparglöd gör att jag verkligen orkar att slåss för det som jag vigt mitt liv åt, just det, jag har vit mitt liv åt att hjälpa andra i sin olycka utan att tänka på att jag faktiskt måste slåss på två fronter.



Ganska tråkigt

Jag vet inte riktigt vad det är som har hänt med mig, jag har börjat tycka att det är ganska tråkigt att arbeta faktiskt. Aldrig har jag tyckt så som jag gör nu men jag gör det nu och det känns konstigt att säga det men fruktansvärt att känna på det viset kan jag erkänna.

Många gånger som jag inte vet vad det är som jag ska göra för det känns hopplöst många gånger men jag ger inte upp för gör jag det så kan jag lika gärna säga upp mig med en gång och bara hoppas på att jag klarar mig.

Jag vill att det ska kännas bra då jag jobbar men jag känner inte den där riktigt sköna känslan längre av att gå till jobbet trots att jag vet att jag gör stor nytta då jag är där, desto ruskigare är det.

Jag vet inte om det kan vara på det viset att jag inte varit ledig ett tag där jag bara kunnat hämta tillbaka krafterna ordentligt, så kan det vara för att visst vill man vara ledig då det är fint väder. Jag har ett tag till att vänta innan jag får den där efterlängtade semestern men som sagt blir det ingen lång semester så som jag ser det...

Det har varit flera gånger som jag sagt att det kanske skulle vara det bästa att säga upp sitt arbete för att inte göra ett skit, det känns som så ibland i alla fall efter allt som har varit på andra håll. Det har sugit som sjutton kan jag erkänna så att visst kan man då ge upp.

Vi får väl se hur det känns efter min semester och alla dessa läkarbesök som jag har att göra under en månad framåt, blir det inte bättre så måste jag ju göra någonting åt det.

 

Inse det nu

Nu är det bara att inse det, det är söndag kväll och det börjar närma sig slaget för att natta kudden eller säga att man ska ha en intim stund med sängen...

Det finns väl ingenting bättre än att få komma ned i den där kojen som bara under dagtid väntar på att kroppen ska komma och mötas under några timmar.

Jag skulle kunna ligga i sängen många fler timmar än vad jag gör under dygnet men man måste ju göra saker också och då fungerar det inte att ha sängen på kroppen, den dagen då någon får fram en säng som man kan stoppa ned i fickan och som är lika skön som den som man har hemma så ska jag fan i mig sova i den varje lediga minut.

 

Skolavslutning

Då var det dags för långsemester... för barnen men en annan måste vänta i över en månad till innan man får kasta av sig sin yrkesmantel och få på sig den där riktiga privata manteln.

Jag bara suckar över att veta att jag inte kan vara med barnen hela sommaren för det är så mycket jag känner att jag skulle behöva ta igen med dem.

Dagen har varit bra trots det dåliga vädret som alla kanske märkte att vi fick, kanske var många så borta i skallen så dem inte märkte att det regnade och mycket mera. Jag vet att en skolavslutning kan vara jobbig för en del av oss människor då det ska fikas både här och där med släkt som tycker att det ska vara festligheter en sådan här dag... jag vet inte riktigt vad det är att fira för dem ska ju tillbaka?

Icke pedagogisk

Det kan jag klart och tydligt säga er, han är då ingen pedagog och ingen som över huvud taget tar fram rätt information till dem som ska ha den i ett viktigt val.

Jag kan tycka att då man pratar med någon om saker som kan påverka hela livet så ska man väl i alla fall kunna plocka fram rätt information med en gång och lägga fram den men av någon anledning så tycker man att andra ska få söka den själv.

Därefter har vi det här med att framföra information till andra, säger att man har arbetat så många år och har en gedigen pedagogisk bakgrund men inte ser jag någonting av den. Det blir bara kastat rakt i ansiktet att det är problem men man kan inte tala om dem direkta problemen utan det blir bara mera att det är en stor sjukdom bakom det hela.

Beskydd

Undrar hur det går till i kulisserna med det här med att skydda varandra i en stor skola? Kan det vara så att om man är manlig chef så kör man med en ren beskyddarverksamhet där man inte alls tar betalt i sedlar utan annat för att inte kritik ska komma fram till en berörd lärare.

Kanske låter det så här; " Om jag får ta lite på musen så tappar jag bort klagomålet på dig". Eller kan det vara så här "Om du tar den i munnen på rasten så nonchalerar jag att du fördärvar våra elever".

Hur som helst så ska en chef kunna ta emot klagomål och då snackar jag inte om muntliga klagomål för dem tappas ju bara bort, dem som sitter i stadshuset får ju aldrig reda på dessa på det viset. Ett klagomål ska lämnas på papper men den ska inte lämnas till rektorn utan den ska gå direkt upp till dennes chef, kanske gör den verkan då?

Jag vill ju hoppas på att klagomål görs någonting åt i skolan för dem har det redan så bra, viftar bort allt och vet att dem har sina arbeten kvar för vem vill bli lärare?

Jag har mött på en rektor som inte vet vad han snackar om då man framför att läraren är kass och fler tycker det, barn går hem efter att dem fått veta att dem inte blir av med skiten nästa läsår heller, så ska det inte vara.

Får man reda på att en lärare inte alls kan lära ut, bara se till att eleverna backar bakåt så ska givetvis den läraren bort från sitt arbete. I detta fall så är det inte så för rektorn skyddar si lärare och skyller allting på eleven.

Det går så långt som att man vill sätta elev på särskild undervisning men vet inte vad det är för någonting men ska prompt ha det. Hota föräldrar att man ska skriva på ansökan och anklagar att man är en dålig pappa som inte bryr sig om sitt barn, vad i helvete tror skiten egentligen?

Man ska inte behöva bli hotad av skolan men tyvärr förekommer det på vissa skolor men jag är ingen som tolererar att man gör det emot mig och jag tolererar inte att man sätter sin egna diagnos på mina barn bara för att dem säger vad dem tycker och tänker om läraren...

(kanske skulle man bli rektor så man får tulla på alla unga snygga lärarinnor?)

Förberedelser

Dags att ta till det som jag hade som system förr att göra men jag skulle helst vilja slippa göra det då det kan vara ett stressmoment ibland men kan vara nytta ibland också. Varför jag måste göra det är för att jag har märkt att vissa saker inte alls blir gjorda eller att saker inte blir uppmärksammade att det behövs göras.

Det som jag ibland kan känna som tråkigt är att jag får själv upptäcka om det är saker som inte stämmer och då är man ändå två vuxna i hushållet men det är bara en som har kollen med sig.

Ett bra system kan man inte alls sabba brukar man säga men en del klarar visst av att sabba vartenda system som man kan komma på. Det känns lite bittert då man har arbetat länge för att få någonting att fungera men bara på en kvart så har någon sabbat det som sagt var.

Vad är det som gör att vissa människor klarar av att förstöra någonting som man byggt upp under så lång tid? Det är som att dem har en magisk kraft inom sig att se till att det inte finns någonting som styr deras liv och vad det är dem ska göra i vilken ordning.

Jag är mycket för att ha bra system bara för att det inte ska bli en massa missar på saker och ting men då dem blir förstörda så ger jag upp, för stunden ger jag mig men tar nya krafter och gör ett nytt system och går igenom det ordentligt för visst vill vi ha ordning på saker och ting?

Det tar inte lång tid innan någon har förstört allting och man frågar man lite snyggt hur det kan komma sig att man inte klarar av att följa systemet, dem vet faktiskt inte varför...

Jag skulle inte säga så mycket om någon förstör systemet bara för att man förklarar dåligt men jag anser mig vara en person som är väldigt övertydlig i mina förklaringar i både ord och tal, ändå så klarar vissa av att förstöra.

Skam den som ger sig, någon gång måste man ju klara av att följa system eller inbillar jag mig det bara. Kan ske är jag bara död och begraven förrän man har förstått mina system?

Ledig dag

Man ska vara ledig och man räknar med att det ska bli en lugn dag men det kan man för det mesta glömma för alltid är det någonting nytt som bara poppar upp och som ska göras för att det bara måste göras. Jag tror att många känner igen sig i den beskrivningen, so människa har man inte den lyxen numera att ta det lugnt utan det är så mycket som ska ske då man har ledigt.

Ta det här med semestern som ett exempel, vi har fyra veckor som man har just för att bara koppla av sin stressade kropp men det blir bara mer stressad av att ha semestern kan man tycka. Det är mycket man ska hinna med under den korta sammanhängande tid som man får under året med sin familj, man ska bada och iväg på semester och man ska försöka umgås med sina närmaste som man inte alltid vill umgås med.

Jag hade som jag skrev igår en ledig dag idag men inte tog jag det lugnt men det berodde inte på mig utan min omgivning mycket.

En sak hade jag bokat in och det var att moppen skulle bytas bromsar på så att jag inte kör ihjäl mig, ingen större förlust visserligen men jag har barn som åker med ibland och dem ska inte behöva skadas bara för att jag inte har bromsar.

Lite längre tid än vad jag hade räknat med tog det att byta bromsar och jag hade en tid som jag skulle passa på ett annat ställe så det blev en stor stress på mig, en stress som jag inte ska utsätta mig för.

När jag väl kom hem så ringde telefonen och det var ingen som jag egentligen ville ha ett samtal av för jag anser att den personen inte alls har förstått vem jag är och vad jag tycker. Ja, det blev en het debatt per telefon och mitt hjärta slog sina frivolter, inte mådde jag bra av detta men det går väl över men ibland kan jag bara önska att jag slapp allt detta som har med mänskligheten att göra för det är jobbigt.

Jag rekommenderar andra att se över allting och göra upp en bra plan för olika saker som kan komma att uppstå, detta just för att slippa bli stressad och behöva må dåligt av att vara trött av alla bekymmer och mycket mera.

Vecka över

Då var en vecka till klar för den här gången och det är skönt, kan behöva en dag ledigt faktiskt. Det har inte varit så mycket fysiskt arbete kan jag säga men det har varit mycket psykiskt istället. Många tror inte att det arbete som jag gör kan ta kraft men det tar mer kraft än vad det fysiska arbetet gör för huvudet är bra tungt då man kommer hem efter en arbetsdag.

 

Jag sitter inte och säger att jag är förbannat duktig för att skryta över mig själv gör jag inte utan den som vill ge mig beröm får ge mig det, sak samma för jag gör ett arbete som många ändå inte värderar så högt.

Efter en vecka så kan det vara skönt att bara få veta att en vecka har gått för att gå över till nästa. Man önskar bara just nu att man ska få semester och få vila upp sig under ett par veckor för att kanske orka med ett år till.

Ytterligare lyxparty

Japp, då har det varit ett till lyxparty där borta i Stockholm som vi skattebetalare har fått vara med att betala till en viss gräns. Jag är inte så förtjust i att behöva betala en massa pengar på någonting som jag inte alls tror på, jag tror inte på monarkin och har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det.

I dagens tider då en massa människor svälter eller inte kan handla det allra nödvändigaste så är vi tvungna att se en sådan skit på TV. Hade det inte varit bättre att gifta sig borgerligt och skänkt pengarna till statens fattiga?

Ett stort hån är det i alla fall detta med monarkin och dessa bröllop som vi skattebetalare ska vara med och sponsra.

Så som jag ser det så får jag betala en redig hög med pengar varje år för att denna familj ska kunna gotta sig i allt möjligt som vi andra inte ens kommer i närheten av. Vad är det jag egentligen betalar för kan man ju fråga sig?

Det gnälls om att kungen måste ha semester ibland men för i helvete, han har ju semester året runt som jag kan tycka det som och det är lika illa med resterande av den familjen...

Dessa barn som kommer till i den familjen skiter jag ganska rejält i också för jag vet bara att jag får betala ännu mera för familjen för att dem ska få det att "gå runt", andra får ta av sina besparingar för att klara sig men inte där inte.

Jag vill som sagt inte vara med och betala en massa pengar för en sak som jag inte gillar och jag har inte fått välja att ha dem där på tronen kan jag ju säga. Mycket skulle vara mer annorlunda om vi fick välja vår ledare istället för att vi hade en ledning som ärvs igenom leden.

Jag skulle kunna gå med på att ha skiten kvar men då ska det vara så att dessa kungabarn ska arbeta på samma villkor som jag får göra, slita som ett djur och få lika ont i kroppen som vi andra får av hårt arbete. I dagens läge betalar jag för att en grabb ska kunna få köra sina rallyn utan att behöva förlora en krona.

En folklig familj ska inte kunna gå och handla en massa dyra väskor för att det är en speciell mes som har designat den.

Nä, lägg ned monarkin eller gör dem som alla andra, fattiga och svettiga av allt hårt arbete i vår kamp för att tjäna ärliga pengar.

Hotfull

Lärarfolk säger dem ska vara pedagogiska, undrar vad dem egentligen menar. Jag vill nog säga att lärare vill ha sin vilja igenom i allting och dem är då duktiga på att försvara sina odugliga lärare i kåren kan jag också tycka.

Som förälder står man sig slätt då dem börjar hota med sina förbannade regler och vad det är som gäller inom skolan, fy fan säger jag bara.

Jag tolkar det som att jag enbart ska hålla käften på mig och betala skatt utan att säga emot, dem har ju ändå makten i sin hand. Jag kan se det som att lärare är en form av en diktator, det som dem säger är rätt hela tiden och det som man själv säger är fel.

Jag tror ju att alla lärare är exakt likadana, viftar med sina högskolepoäng och tror sig vara bäst på allting bara för att dem ska försöka lära ut saker som dem inte vet ett skit om egentligen.

För att över huvudtaget läsa till lärare kan jag ju tycka är konstigt, det är en speciell sorts människor som läser till det för att i alla fall inte lära ut för dem skiter i att lära ut om dem inte får tillräckligt med pengar för det men ledigt ska dem ha.

Pedagogsnacket kan dem stoppa upp någonstans för att ska man använda sig av hotelser så kan jag ju inte se dem som speciellt pedagogiska faktiskt.

Jag blev utsatt idag av en rektor som tyckte att han hade rätt i det som han sade men att ta emot en anmälan emot en av sina lärare i pappersform vill ha ju inte för det måste ju uppåt i toppen och då blir det känsligt. Nä, bättre att ta den muntligt för att därefter klappa på musen och sedan är det bra. Ja, ni läste rätt, jag anser att det är så det går till.

Det är en pedagogisk inavel bland lärare för att alla är exakt likadana i mina ögon och har varit det hela tiden.

Står bakom sin kollega och glider galant medan man pratar om hur man ska få eleverna att bli bättre i skolan, inte på svenska eller andra saker utan hur dem ska lära sig att veta att lärare alltid har rätt i det dem säger.

Stackars barn som inte har rätten att protestera inför dessa lärare...

Nationaldag

Idag är det som kanske alla vet om den stora dagen i svensk historia, frihetsdagen eller nationaldagen som vi kallar det för och då ska det festas i hela landet på olika vis.

Nu ska vi väl inte överdriva det här med att festa för det gör vi inte alls, det brukar då inte vara mycket med festande på just denna dag för jag tror inte att vi vet hur man firar en sådan här dag då det handlar om att fira vår frihet, kanske skulle vi vara fångar under annan stat för att fatta vad festa är.

Jag brukar åka under en kort stund för att titta på det som kallas för att festa men jag ger kanske inte så mycket för det... brukar mest vara en stel ceremoni där det står ett gäng rostiga människor och pratar byråkratiskt skitsnack.

Om det har hänt någonting bra i staden så tar kommunens herrar över äran och talar om hur duktiga dem är som har fört fram saker och ting till ära.

Vi kan vända våra ansikten till grannlandet Norge där man verkligen vet hur man ska fira den 17 maj, där är det inte stillsamt för dem firar verkligen ordentligt den dagen då dem slapp ha med Sverige att göra och fick börja styra sitt land på egen hand.

Vi svenskar är bra mycket stillsammare i vårt firande av en så viktig dag, otroligt att en gång i tiden var vi ett folk som var så krigförande och visste hur man skulle ta för oss av hela världen.

Djäkneberget i Västerås är den stora samlingspunkten här hemma och det bjuds på en del saker, kanske inte så mycket festande som man kanske skulle önska men det får väl vara så då. Västerås stad är ju just nu så stolta över sin stadskärna som dem vunnit för så låt dem sträcka på sin arma rygg och tro att dem kan ordna landets bästa aktiviteter för sin stads befolkning.

Ge med ena handen för att därefter smälla oss på fingrarana brukar jag säga.

En het dag och mycket folk var det i alla fall som hade kommit för att fira dagen i all ära, ledarna för VM-laget i hockey är ju ifrån staden så dem måste firas och göras till helgon så staden har någonting mera att hänga i sin kedja runt halsen.

Kanske det som var mest fascinerande var avslutningen med fallskärmshoppet, här kan man snacka om precision vid inflygning med ett stort lakan över skallen.

Skolans värld

Mycket märkligt kan man ju tycka att en rektor inte alls vill ta emot klagomål på e av sina egna lärare, det måste väl vara bra att man säger vad man tycker om vad man tycker hur en lärare är? I det här fallet så har jag enbart märkt att man skyddar en lärare som inte har kompetens att lära ut, en del av eleverna blir bara sämre av att ha just denna lärare och det är det som skrämmer mig en hel del.

 

Inte bara jag som har klagomål utan fler av dem andra föräldrarna som har sina synpunkter på samma lärare men ändå får hon fortsätta sitt ämbete. Jag skiter i att just denna lärare har varit lärare i trettiofem år, kanske är det just det som är felet, hon har varit lärare alldeles för länge och inte varit klassföreståndare på tjugo år...

Jag kommer att ha klagomål så länge det här fortsätter så inte ska man lyckas att dämpa mig bara för att man vill skydda sina lärare.

 

Vad är det man säger, det är inte läraren som det är fel på utan det är eleven som det är fel på!

Jag kan inte alls hålla med om det hela är elevens fel utan en del måste väl ändå ligga i läraren men det är inte så enligt skolan har jag fått reda på. Då läraren inte är bra nog så ser man till att skyffla skuld på elev och förälder hela tiden och då kan man ju undra hur man tänker inom skolan?

 

 

 

Det är alltid synd om lärare för dem har det så jobbigt och ett arbete som inte uppskattas men att prata om hur mycket ledigt och hur mycket fördelar dem har vill man inte alls lyssna på, det är lite känsligt att prata om alla lediga dagar som en lärare har men att kasta skit på en sjukvårdare kan man göra och anser att dem är mindre värda och inte alls har ett lika ansträngande jobb. Vilket skitsnack man ska behöva lyssna på och det är faktiskt så att man blir inte alls förvånad då det finns folk som hotar lärare.

 

Jag som förälder ger inte mycket för den kommunala skolan men jag vill inte ha mina barn i friskolan heller utan det som jag vill ha tillbaka är den statliga skolan för det är som att kommunerna gör lite som dem själva tycker kring det här med att lära ut.

 

En sak till som jag ska ta upp är detta med denna klagomålsblanketten som ska finnas tillgänglig, om man inte har den tillgänglig så kan man ju inte få in klagomål och då finns det väl inga fel på skolan?

Inte alltid

Det man vill ha kan man inte alltid få om man nu inte arbetar för det.

Jag känner till många som tror att man kan få det som man själv vill men man vill inte bjuda till med egna krafter för att få dessa saker, dem är helt enkelt vana vid att få saker och ting bara så där som man brukar säga.

Jag som person tar inget för givet att jag ska få saker utan att arbeta för det och jag vill inte ha någonting gratis heller kan jag säga. Jag anar mig alltid till att det är någonting som inte stämmer då jag blir erbjuden någonting gratis, så sällan är det som jag får saker eller annat gratis.

Öppet talar jag om att om jag vill ha någonting så kan jag betala för det eller göra en annan tjänst om det är bättre så men att ta emot hur som helst utan vidare gör jag inte.

Man vill ha så mycket här i världen men man kan inte få allt faktiskt. Då vi kan lära oss att dela med oss av det som vi har för att kanske spara på resurserna så kanske vi kan få någonting annat som är värt mycket mera än någonting annat, en ren och vacker värld.

Pengar allt

Jag bara undrar det, är pengar värd allt?

Jag har svårt att förstå att allt ska kretsa kring pengar för jag anser att pengar gör mig inte lyckligare. Jag vet att man måste ha pengar för att leva men jag anser inte att pengar ska styra allt som man gör.
Man måste ju kunna göra saker utan att det ska blandas in en massa pengar i det hela men vissa andra tycker att pengar är det som man vill ha mycket av.

Genom att inte lämna över allt som du kan så får ingen nytta av det som du kan hur mycket pengar som du än blir erbjuden, jag tillhör dem som inte alls lämnar ut allt som jag har i min skalle. Jag har insett att jag är viktigare med all min kunskap än om jag ger ut den för lite pengar och därför jag behåller den för mig själv.

Det är du som bestämmer hur mycket du ska dela med dig för dem pengar som du får, får du inte det du vill ha så kan ingen betala dig för det du inte ger ifrån dig.
Visst finns det dem som delar med sig för lite för mycket av det som man kan men se det så här, det brukar vara dem som sabbar för andra genom det som dem gör....

Tröttnar

Visst är det så, man tröttnar till slut på saker och ting om det fortsätter under för lång tid. Man kan tåla att saker sker under en viss tid men då det håller på för länge så skiter man totalt i allting och jag tror att det är så det har blivit för många.

Se på det här landet, hela folket verkar ha tröttnat på skiten så att mycket ligger i del i detta som skett och sker i landet. Visst har folket tröttnat på saker och ting men ingen som har lyssnat på vad dem säger utan bara kör över dem.
Visst har folket tröttnat på att reglerna inte gäller alla, dem som kommer in är dem som får flest fördelar utan att behöva göra någonting.

"Flyktingarna" får för lite lön stod det i tidiningen inte för så länge sedan och då kan man ju börja undra vad dem menar? Ska dem ha lön för att vara i landet där man får mat, husrum, utbildning med mycket mera också? Vad ska våra ungdomar som är uppfödda i landet ha då?

Man tröttnar på hela skiten och min åsikt är det att om man inte är medborgare så kanske man inte skulle ha alla fördelar som är knutna till det. Nu ska jag märka väl att jag inte är rasist men jag är en svensk med många frågor då jag ser hur landet utvecklar sig till att bli ett land där jag som svensk är andra klassens medborgare.

Jag skulle inget säga om man gjorde klart och tydligt för alla att det är det här som gäller, lär du dig inte svenska så har du inget här att göra och du ska ha klart för dig att här kvoterar vi inte in "mångfald" på arbetsplatserna. Kan du inte svenska så kan du inte arbeta med gamla människor eller dylikt där man måste prata.

Visst fan har folk tröttnat, en del tröttnat så till den milda grad at dem tagit till knytnävar och en massa annat onödigt våld.