Då jag tycker saker och ting blir jobbigt jag söker mig till min egen borg, mitt hem som jag tycker att jag skulle få lite ro i men ändå inte får.
Det är som att man har svårt för att fatta att jag är en människa som behöver denna lilla ro som alla behöver ha, är ingen människa som trivs med en massa människor runt mig men kan visst vara det under kortare tider och vissa tider under året.
Då det kommer människor på besök i min borg så tycker jag att man ska respektera denna och inte skända den så som den nu blivit på ett sätt, haft sönder en stol på ren pin kiv så som jag ser det. Trodde först att man suttit sönder den men icke, den var sönderklippt med sax för jag känner igen snitten som fanns på den.
Jag suckar bara djupt och inser att någon bättring av människan kommer inte alls att ske.
Låt mig bara vara ifred i min borg, jag har det bra som jag har det i min ensamhet för att då mår jag som bäst.
Att tillhöra ett gäng är det sista som jag kommer att göra för jag går min egna väg och den väger till min egna borg där jag kan vara mig själv, om jag nu får vara ifred från allting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar