En lång dag

Det blev en lång dag kan man lugnt säga, upp klockan 02.30 för att komma iväg på resan som skulle göras och frågan är egentligen om det är värt det?

Jag för egen del har det likadant på min semester som jag har både hemma och borta så vad ska jag svara på det?

Att en annan ska behöva vara den som ska vara ansvarig för allting kan jag inte alls acceptera, får se vad som sker efter det här, blir det någon mera resa eller inte? Jag tycker inte att jag ska behöva hålla koll på allt innan, under och efter semestern bara för att den andra verkligen har semester.

Jag vill verkligen ha en bra semester som alla andra har och jag hoppas att det för mig är slut med att behöva ta alla beslut och höra det som jag alltid får höra, det som jag redan hört under dagen som varit.

Jag blir bara trött av att inte veta om jag kan lita på att allting glider på utan att jag ska ta besluten, trots allt så är vi två vuxna som är på resan men kan ibland tolkas som en vuxen med tre barn.

Nu ska jag inte måla djävulen på väggen utan jag hoppas på det allra bästa av den här tiden, den som ska styra om det blir fler resor eller inte.

Kanske förstår alla att man måste vara med i besluten och försöka att förstå att vi inte behöver stressa för tid har vi på oss.