Jakten på

Vad är det vi blekfeta svenskar jagar efter då solen kommer fram?

Vi vill alla få lite brunfärg på oss, vill helt enkelt inte vara så bleka men vi är det av naturen om vi inte har någon i släkten som kommer från ett annat land vill säga. Men just det här är lite märkligt, vi vill helt inte ha hit dem mörka men att bli mörka vill vi bli... ganska märkligt är det i alla fall.

 

Samma sak är det med det här, vi vill inte ha in en massa folk i vårt land men att åka till deras land för att turista för att det är så vackert går bra. Min fråga är då så här, varför åka till Turkiet då du ändå kan åka till Vallby eller Bäckby för att vara bland folket? Är det verkligen nödvändigt att se landet också om man nu inte gillar folket?

 

Jag har hört många som säger att dem inte gillar turkar men då du frågar vart dem ska på semester så svarar en del, just det, Turkiet. Det här får jag svårt att gå ihop kan jag faktiskt säga för det är lite dubbla budskap.

Jag är som dem allra flesta, vill ha lite färg på mig men det är av den anledningen att jag blir piggare av att få solen och därmed färgen.

Det fel som jag gör är att jag ligger alldeles för länge första gången i solen så att jag bränner mig nästan varje gång. Solen tar mer än vad man tror kan man lugnt säga.

 

Jag vill inte bli så där jättemörk för det ser nästan äckligt ut måste jag erkänna. Att ligga och trycka för att bli nästan som kol är inte bra men en del gör det, torkar ut sin hud så enormt så att det är som en bit läder som kommer gåendes på badstället. Nästan så att man kan känna doften av torkat kött.

Ganska slående liknelse kan man säga, en som solat för mycket får den där huden som liknar läder men så ser ett lik som legat i ett varmt förråd också, totalt uttorkat. Visst låter det äckligt men så är det.

Bästa är att sola med förstånd så att livet inte blir kortare bara för att du får hudcancer och en massa annan skit som man faktiskt kan få av solens vackra strålar.