Hur är det, övning ger färdighet? Man brukar ju säga så men hur säger man då någon inte alls vill öva för att bli ännu bättre än vad den är? Ska man behöva stå och smöra för en person hur mycket som helst eller ska man lägga ner skiten?
Man begär någonting och jag ställer upp på att hjälpa till med den detaljen för att målisen inte ska glömmas bort och så händer det här... man tar upp en rad olika övningar och samma svar kommer, det har jag tränat så mycket på så det behöver jag inte träna på!
Vad jag ville säga är ingenting som jag tänker ta upp här men frågan kom i min skalle, varför begär du målvaktsträning när du ändå inte är intresserad av det?
Jag hade dottern med mig och hon hörde hur jag pratade om dem här olika övningarna som kan vara bra att göra för att man ska friska upp och bli ännu snabbare som målvakt genom att höja sin fysik, någonting som man inte alls behövde då man redan tränat så mycket på det.
Jag vet inte riktigt varför man ska ha en målvaktstränare eller hålla i hand person om man ändå säger att man redan har tränat just det?
Jag kan bara gå till min dotter där det finns en glöd för att träna för att bli ännu bättre än vad hon är i dagens läge och verkligen suger till sig av det som man ger henne. Min dotter hade nog sina egna tankar kring det här som hände i hallen och där den det berör bara sade nej till allting som man sade att man skulle träna på. (skit i det hela kan jag ju säga, vill man stanna där man är så får det vara)
Jag kan lika gärna lägga min kraft på att träna min dotter då jag får dem här tillfällena för då vet jag att jag tränar en person som vill utvecklas...
Man tränar för att bli bättre och för att en dag kanske bli bäst i det man gör men här vill man inte träna på det man redan tränat på för att man tycker sig kunna det och då är det lönlöst att träna på det. Jag undrar hur man gör i andra lag, när målvakten säger att man redan tränat på det 30 gånger så slutar man med det? Nä, en konstig inställning kan jag tycka att det är att man inte vill träna på saker som man redan har tränat på bara för att man tycker sig inte behöver träna på det.
Jag kastar ett öga bakåt och vad ser jag, hennes lagkamrater tränar på någonting som dem tränat på i flera år och kanske 200 gånger men som man fortfarande tränar på för att man inte kan det.
Inser gör jag då jag ser det här, man ligger flera år bakåt i tiden med sin utveckling och en kall kår kilar nerför min rygg för att hamna vid byxlinningen, ett område där all skit kommer ut till slut som man fått i sig...
Kan snabbt konstatera att man är inte intresserad av att få träna i målet, man vill egentligen inte stå där i målet och därför är inte motiverad att vakta sitt lags bur.
Att man sedan är oförskämd emot den hjälp man får är ju ett ännu större minus måste jag erkänna och undrar verkligen vad min dotter tänkte efter att ha hört och sett det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar