Långsamt

Skulle ha gjort ett par saker egentligen idag men struntade totalt i det, varför ska jag göra en masa om ingen annan gör det? Har faktiskt tröttnat på att det som ska ske ska hamna på min sida då man kan tycka att det måste finnas ett intresse från andra sidan över vad som ska ske.

Jag tog det bara lugnt och det innebär att jag inte gjorde ett skit faktiskt mer än att sitta i soffan som andra kan göra.

Vi får se hur morgondagen blir, kanske blir den mer fylld av saker som blir gjorda för jag har saker som kan göras utan att det blir för mycket svett och tårar över det. Det gäller bara att komma igång med det som ska göras men även att det finns en gnista där som gör att arbetet kommer igång.

Det finns som sagt saker att göra men som jag inte fått för mig att göra ännu trots att det funnits tid till att göra det... Men nu måste det ske till slut. Någonting måste ju hända här hemma.

Det fungerar inte att gå sysslolös resten av veckan som jag har semester, då jag börjar arbeta igen så kommer tiden att vara ganska minimal för att göra det som krävs. Det är så, jag kommer att få jobba ganska mycket dem här följande veckor som kommer för att sedan få en vecka ledigt igen men den veckan ska vara till att vara med barnen så mycket som möjligt innan skolan börjar.

Ganska kusligt faktiskt att veta att livet bara rusar fram utan att man haft så mycket tid med barnen som man önskat sig, en tid som man inte får tillbaka.

Långsamt är det just nu så det är dags att göra någonting åt det, kan ju hoppas på att jag kan få lite hjälp med det som ska göras...

För att det ska bli som man vill så måste alla hjälpas åt, annars kan man bara lägga ned allting för gott så som jag ser det. Man väljer vägen så att säga.