Skuld

Vi pratar alltid om vems skuld är men vi tänker aldrig på att det är kanske vår egen skuld som det handlar om? Det är ju lättare att skylla på andra då man gjort fel och jag vet inte varför det har blivit så, är det bara feghet som det handlar om hela tiden?

Man vill inte stå för dem fel som man gör och visst är det så att man kan göra fel och det är inte så mycket man kan göra åt men att skylla dem på andra kanske är lite onödigt?

Vi har dem där felen som man gör medvetet också, dem försöker man verkligen lägga på andra för vem vill egentligen få reda på att man är felfri? Jag är inte felfri och kommer aldrig att påstå det heller men jag kan faktiskt stå för dem och behöver inte skylla på andra.

Jag har kommit på att mig är det lätt att skylla på för jag är en sådan person som säger vad jag tycker om man bara frågar mig och det gör man ju också, det är bara det att man klarar inte av dem svaren som jag ger för dem är för ärliga säger alla till mig.

Fortfarande anser jag att man ska vara ärlig och sluta hymla och skylla sina brister på andra för förr eller senare kommer ju allting fram, då smäller verkligen bomben.

Många gånger kan man få hjälp med att göra fel men då man ska stå för det så är det enbart en person som får ta hela skiten och det retar mig verkligen. När ska man som vuxen människa kunna stå för sina fel utan att bli sur och sedan ska man som vuxen kunna resonera sakligt för att lösa det hela.

Inte sitter man väl och bara låter det bli ett envägssamtal heller? Vad är det för mening med att bara sitta och lyssna och inte ge ett svar ifrån sig, det är som att tala om att man inte gjort fel tycker jag.

Nä, skuld till mycket har var och en av oss men det är svårare att stå för det så som det är svårt att stå för dem åsikter man har kring olika saker. Det är nog lättare att skylla på andra och göra så som andra vill utan att ge synpunkter eller annat för då blir man inte utpekad som en bov i andras ögon.