Visst är världen upp och ned just nu men vi försöker att hitta ljusglimtar hela tiden som ska göra oss lyckligare eller i alla fall inte fundera på allt idiotiskt som sker.
Jag vet hur det är att se det mesta i grått för att jag har varit utsatt för så mycket genom alla åren av olika människor men jag har kämpat mig upp för att bevisa att jag inte är en som ger upp. Nu tänker jag inte heller säga att jag är en hårding utan känslor för känslor har jag i överflöd, bara det att jag har svårt att visa dessa.
Jag bryr mig verkligen om hur världen ser ut och vilken orättvisa det är i den men om inte alla gör någonting åt det så kan inte världen bli bättre.
Det som man kan fundera över är varför en bok är så viktig så att den ska spela in i hur vi ska behandla varandra i denna värld, är vi inte lika värda bara för att vi läser olika böcker?
Alla dessa ljusglimtar som vi har runt oss måste vi ta tillvara för dem gör att vi orkar med att leva vidare eller kämpa vidare trots att det kan vara tufft många gånger.
Då jag har det som tuffast så brukar jag titta på alla dessa fotografier som jag har för dem gör att jag kan se alla detta goda och roliga jag varit med om och som jag skapat.
Det måste finnas någonting som kan göra oss så pass lyckliga så att vi orkar hoppas på att världen ska bli bättre.
Jag har blivit anklagad för mycket som sagt var trots att det senare kommit fram att det är dem själva som gjort detta, man har bara antagit att det är jag som är skyldig för att jag är en människa som man antar kan göra så.
En grabb som får vårtor på känsligt ställe och då måste jag vara skyldig, tyvärr, pappan själv som haft handvårtor som han fört över på sitt egna barn i spädbarnsålder bara för att man inte fattat att vårtor faktiskt sprider sig. Man kan ju undra hur man bara kan anklaga utan att fundera på om det inte är en själv som är skyldig.
Man antar att jag slår mina barn bara för att jag anser att det måste få en konsekvens om man hanterar sina saker slarvigt så det går sönder. Man kan inte bara få nytt hela tiden och tro att det är så varje gång man har sönder sakerna, nä, man måste låta barn få någon form av konsekvens men för det behöver man inte slå dem.
Jag har en svärmor som anklagar mig för både det ena och andra bara för att jag säger att jag inte vill saker men jag tvingar ingen annan att göra som jag vill, jag bryr mig egentligen inte vad andra gör bara jag inte blir anklagad.
Tyvärr så har det blivit lite av en sport att anklaga mig för en massa saker bara för att jag säger vad jag tycker och tänker men som inte passar andra runt mig.
Jag är en person som lär mina barn att stå på sina ben för att bli tuffa för alla utmaningar som kan komma i framtiden, detta innebär att dem får lära sig att ta ansvar och ta egna beslut i vissa saker som berör dem själva.
Det här är vad som gör att jag driver mig framåt och får mig att vilja överleva det som händer mig och kan hända mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar