Sitter då ännu en gång här för att skriva några rader om en dag som har gått oss förbi för att närma oss en ny dag... och överraskningen över vad den kan innehålla.
Utanför fönstret kommer regnet och slår emot blecket vid fönstret, en musik som tröttar ut en redan trött själ men som inte klarar av att lägga sig redan, måste skriva av sig innan.
Dagen har inte varit speciellt lång men ändå har det varit mycket att göra en sådan här dag och någonting som heter ledigt vet jag inte om jag kan säga att jag haft. Trots att jag inte kanske gör någonting så går min hjärna på högvarv, det är som att den inte alls går att stänga av totalt längre utan den bränner sönder hela min hjärna med tankar.
Det finns en del saker att fundera på och vad som borde göras men som man inte orkar med längre att göra för att kraften inte finns, viljan finns men inte kraften.
Hör på regnet en stund för att sedan stänga ut det med lite musik från den tiden då jag var ung, en tid som jag saknar ibland på sätt och vis men man kanske inte ska önska att man får leva om.
Bara att acceptera att livet går sin gilla gång med mig och att det finns saker som kan vara bra nu men jag hävdar i alla fall att det var bättre förr... det var inte lika mycket att tänka på i alla fall.
Kvällen har oss i sitt grepp och regnet faller från himlen och inte många är vakna, vettet finns hos dem att lägga sig men vad gör man åt dessa som mig som har svårt att komma till ro? Det är svårt att ta sig från tangenten till sängen många gånger då hjärnan har så mycket som den vill bli av med för att inte gnaga sönder själen, ja, den själ som finns kvar vill säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar