Konstig överskrift kanske ni tycker, man kan nästan tro att jag ska skriva om hur man hittar den rätta i sitt liv men så är det inte fullt ut. Visst kan jag skriva om den rätta kärleken men då undrar jag bara, finns det någon rätta kärlek?
Frågar jag dem där som är religiösa så får jag svaret om att kärleken till Gud är den rätta kärleken... ingenting som jag vill höra i alla fall.
Nä, jag ska prata lite om det här med den rätta gnistan eller känslan för saker man ska göra.
Man kan hålla på i många år med någonting och man brinner för det, helt plötsligt så blir allting bara som att man enbart vill ge upp, den där gnistan för att göra det man ska bara försvinner ur ens kropp eller själ om det låter bättre?
Man ska kanske brinna för det man gör men om man märker att man ingenting får för det så ger man bara upp och tycker att andra gott kan ta över det hela.
Jag har arbetat under många år med det som jag gör och jag har från början brunnit för det arbetet men jag har märkt att den där elden ibland bara vill slockna av olika anledningar, det är som att motvinden vill blåsa ut det som finns kvar av den där elden.
Gnistan finns kvar men att just få allting att brinna igen kan jag bara se som omöjligt...
Vi har det här med att ha den där rätta känslan till vissa människor och det har jag också märkt av en del, det finns dem som jag mött och som jag haft rätt känsla av att dem passar in i det liv jag har... någonting händer och jag märker att dem inte alls klarat av att hålla det där som jag upplevt positivt, det har gått över till att bli negativt av olika anledningar.
Det är som att man bara måste ställa sig på den där sidan där alla finns för att lämna en stackare kvar på andra sidan och bara glömma att den finns där...
Vet inte riktigt hur jag ska förklara så lika bra att lägga ned här...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar