Förlustmatch

Det blev ingen vinst i kväll emot Sala för MIK men det hade kunnat bli det om man bara snackade med varandra mera. Det är just det som är konsten, man ska kunna spela samtidigt som man snackar på planen för att få det där rätta spelet.

Vad annat kan man göra än att sucka då Sala slår in två snabba mål i första perioden som gör att man bara känner att det går nu åt helvete totalt.
Grabbarna spelar och det blir bättre minut för minut och man reducerar det hela på snyggt sätt kan jag ju säga, det är inte totalt kört om man bara sätter igång och spelar som meningen är med att man kommit till arenan för att göra.

Från läktaren kan man se mycket som ingen annan ser men gäller att vara väldigt observant, jag studerar alla spelare och hela spelet och jag ser för det mesta vad som är tanken då en del sätter igång.
Det finns dem som spelar som ett lag och sedan har vi dem här som inte alls spelar som ett lag utan enbart för sin egen del. Svårt nog att spela mot fem motståndare kan jag ju säga, hur blir det då man måste spela emot sina egna också?

Nu ska man inte gnälla för mycket, det var en bra match trots allt men visst ville man se en vinst denna kväll. Jag vet vad laget klarar av men då gäller det att man sätter igång med en gång och spelar som det lag man är och skippar allt detta dribblande man har för sig bakom mål och söker enbart en spelare.