Visst är det fullt normalt att se till sig själv? Om man märker att skeppet börjar sjunka så ser man till att få tag i en flytväst fort som attan för att kunna hålla sig över ytan eller om man är ännu mera benägen om att rädda sig själv, man stjäl den där livbåten och sätter den i vatten innan allt börjar sjunka.
Det är så naturligt att rädda sig själv först och främst för att klara sig så inget fel i att göra det, kanske kan man skicka en liten signal om vad som är på gång så fler kan vara beredda.
Vad är det nu han säger kanske ni tänker? Det är ganska mycket som jag menar med det här kan jag faktiskt säga och handlar inte bara om att då ett skepp är på att sjunka. I vårt liv är det mycket som har en tendens till att sjunka och man ser dem som inte kommer undan eller kommer vidare på grund av att man inte varnats, ibland kommer man undan men då får man en massa problem med att komma tillbaka.
Det spelar ibland ingen roll om man har vänner som är på väg att ge sig in i det sjunkande skeppet, man säger inget för att vana utan man låter sina vänner att utsätta sig för det som skall komma. Jag bara undrar hur man kan betrakta sig som vän om man kan låta sin vän utsätta sig för fara på det viset?
Jag skulle inte kunna utsätta mina vänner för det som många gör emot sina vänner men så kallar jag dem inte heller för vänner utan ett mera lämpligt namn... man ska inte ens ha fördelen att ha vänner om man gör på det viset, man behöver inte bara tänka på sig själv hela tiden.
Det som händer i världen är ungefär det som jag pratar om, båten har gått på grund och den är på väg att sjunka och alla funderar på hur man ska göra och vems fel det egentligen är... kanske skulle man sätta in dessa resurser som finns för att göra någonting radikalt av det hela. Exempelvis kanske skulle den övriga världen ta sina samlade trupper och rensa upp för att ge folket sitt land tillbaka. Nu ska det inte spela någon roll om världen låter trupper finnas kvar efter upprensning för att se till att allt går rätt till i återuppbyggnad, dem ska lämna landet efter att allt kommit på fötter igen.
Rädda sig själv ska man göra för att kunna göra någonting för dem som behöver ens hjälp men man måste också tänka på att ge hjälpen till dem som behöver den i olika former, spelar ingen som helst roll om det handlar om en sjunkande båt eller ett nedläggande lag, man kan skicka sina varningar om det...
Det spelar ibland ingen roll om man har vänner som är på väg att ge sig in i det sjunkande skeppet, man säger inget för att vana utan man låter sina vänner att utsätta sig för det som skall komma. Jag bara undrar hur man kan betrakta sig som vän om man kan låta sin vän utsätta sig för fara på det viset?
Jag skulle inte kunna utsätta mina vänner för det som många gör emot sina vänner men så kallar jag dem inte heller för vänner utan ett mera lämpligt namn... man ska inte ens ha fördelen att ha vänner om man gör på det viset, man behöver inte bara tänka på sig själv hela tiden.
Det som händer i världen är ungefär det som jag pratar om, båten har gått på grund och den är på väg att sjunka och alla funderar på hur man ska göra och vems fel det egentligen är... kanske skulle man sätta in dessa resurser som finns för att göra någonting radikalt av det hela. Exempelvis kanske skulle den övriga världen ta sina samlade trupper och rensa upp för att ge folket sitt land tillbaka. Nu ska det inte spela någon roll om världen låter trupper finnas kvar efter upprensning för att se till att allt går rätt till i återuppbyggnad, dem ska lämna landet efter att allt kommit på fötter igen.
Rädda sig själv ska man göra för att kunna göra någonting för dem som behöver ens hjälp men man måste också tänka på att ge hjälpen till dem som behöver den i olika former, spelar ingen som helst roll om det handlar om en sjunkande båt eller ett nedläggande lag, man kan skicka sina varningar om det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar