Äntligen fredag

Ja, det kan ni som arbetar rak vecka säga men det gör inte jag som arbetar helger. För mig är det som vilken annan förbannad dag för jag vet att alla dagar är likadana för mig, finns ingenting som heter helger eller högtider.

Dessa högtider som Sverige har slutade jag att fira i stort sett då jag började inom vårdsektorn och därefter har jag inte tagit upp det igen trots att jag fick mina barn.

Jobba fredag, lördag och söndag från morgon till kväll och ingenting som jag njuter av precis men så är det. Jag har hållit på med det här jobbet sedan 1986 och det har slitit ganska bra på kroppen och det har gått i vågor om det är bra eller inte men någonting har hållit mig kvar.
Bara bita ihop för jag vet trots allt innan att jag har ett sådant schema att gå efter.

Det som kan kännas lite snopet en fredag kväll är då man upptäcker att det finns människor som tagit bort en från den så kallade vänlistan på Facebook bara för att ens grabb slutade i laget, jag kan bara tycka att det är löjligt för det bevisar att det enda som var länken var laget, man var inte en i gänget så att säga.
Jag tänker inte gråta över det här för det är inte ens värt att gråta över utan det är bara patetiskt så det slår gnistor om det.