Det är väl så det är, jag har väl alltid varit för snäll mot alla andra för att jag har tänkt att det är bra att andra har det bra, i det hela har jag bara glömt en annan person, mig själv.
Jag har betalat priset för att jag bryr mig om att andra ska ha det bra och andra inte ska behöva lära sig eller utföra saker man inte klarar av, jag har istället gjort det. Av det hela har det bara blivit att man räknar med att det där fixar han...
Nu är det dags för mig att se på allting från en annan sida, om jag inte sköter om mig så kan jag inte fortsätta min egen kamp för att få det bra. En trasig själ är det egentligen enda som jag lyckats få med att vara så snäll som jag varit. Det är inte många som har tänkt på hur jag mår och jag tror faktiskt att man skiter i det så länge man själv har det bra.
En bra vän eller vad man nu ska kalla det ska ställa upp på varandra men jag vet inte om jag riktigt tidigare har haft någon bra vän, det där med att lita på andra ligger inte riktigt mig i fatet.
Det som skett är ett resultat av att jag varit den där som alltid ställer upp för andra men som inte får någonting tillbaka... konstigt att empatin hos människan bara blir mindre och mindre hela tiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar