En väldigt lång dag

Jag ville inte alls ta mig upp idag för jag var så trött, ville bara ligga kvar men kan inte. Försöker ta tag i telefonen för att titta vad klockan är men kan inte greppa den, har ingen känsel i händerna... fan också! 

Känner mig så hjälplös ibland då allt ska bara vara fel från början men jag vet att det inte blir bättre, har trott att dem här känselbortfallen ska försvinna men dem gör det inte. Det händer oftare än vad jag egentligen talar om.

Jag kommer upp och jag kommer iväg till slut men det känns att jag fått sömnen avbruten under natten, inte alls bra för det stör den vardag som jag ska gå igenom. Som alla vet så är en dag utan att ha sovit gott blir ingen bra dag och det var det som exakt blev för mig, jag har ännu svårare med att det finns risker för att somna hur som helst.
Jag fattar inte riktigt vad det är som gör att jag inte får ro på nätterna men får väl se om det blir bättre med tiden.

Att en klocka kan gå så sakta är helt fantastiskt, ju mer jag tittade på klockan desto långsammare gick den den bara, inbillning men ändå sant.
Önskan om att få gå hem blev större och större men vet att jag har en tid som jag måste vara kvar och utföra det som jag har att utföra.