Välkommen till

en ny vacker dag... nä, vacker är det minsta man kan säga den här morgonen för det är kraftig blåst ute och lite regn som kommer ner. Inte känner man den där lusten för att ta sig ut och till jobbet idag inte men ut ska man.

Jag vet vad dagen har att erbjuda mig så jag har ingenting på den fronten att klaga på, men den där känslan om att få ligga kvar i sängen finns kvar hur jag än gör.

Trött som jag brukar vara tar jag mig till jobbet och parkerar en bit bort, en promenad i den kala morgonen med sitt lilla regn som faktiskt gör mig frusen. Hösten är här och det märks på många olika sätt kan jag säga men värsta tecknet är att det gör än värre ont i kroppen av den krypande kylan.
Fattar inte hur jag klarade att cykla och köra moppe på vintern utan underställ förr, nu skulle jag frysa ihjäl.

Ja, jag kan inte säga att det blev en alltför ansträngande dag men det räckte till. Ett jagande blev det för att få tag i en person men som aldrig hanns upp så det jobbet kunde jag glömma. Jag har lite svårt att förstå att man först ber om assistans och då man får det så struntar man i att ta kontakt, till på köpet en tjänst som inte finns med i mitt uppdrag utan som jag skulle göra för att det skulle bli gjort.
Ibland vet jag inte vad jag håller på med, vad tjänar jag på allt det här egentligen som sliter på mina krafter för ingenting?

Välkommen till en ny dag säger jag varje morgon och blir faktiskt lite besviken över att möta en ny dag.