Jag tog mig iväg till jobbet som jag skulle idag men jag hade redan planen för vad som skulle göras då jag kom hem efter jobbet också, det är i princip så jag lever mitt liv. Planerar in i detalj för att det ska fungera med allt som jag har på mig och som man i stort sett kräver att jag ska göra.
Ja, jag vet att det inte är alls så här man ska leva sitt liv men jag gör det och jag lär aldrig få leva det där normala livet alla snackar om, skulle jag göra det så skulle jag få höra en massa saker.
Jaga har blivit anklagad för att vara en person som bara sprang på krogen med mina polare, visade sig att jag varit ute två gånger på två år och det var i samband med arbetsträffar... jättekonstig att man kan se det som alltid.
Ja, det finns mycket jag anklagats för men som inte alls stämmer ska ni veta, jag ser bara det här som ett sätt att hitta en syndabock för det man själv gjort.
Jag kommer i alla fall hem efter jobbet och hade planen att jag skulle sätta tapet, kan ni glömma!
Jag kommer hem till två ungdomar som inte gjort ett skit för att underlätta eller förbereda för sakerna och då är det ändå deras som det handlar om. Jag satte mig ned och tänkte att nu ska jag inte göra ett dugg eftersom dem gör samma sak, varför ska jag jobba helt ensam med någonting som dem ändå inte känner någon större tacksamhet för?
Jag låter dem bara smaka på sin egna medicin för jag mår inte dåligt av det kan jag ju lova. Inte ska man behöva säga till om allting som ska göras och helst ska jag göra det flera gånger, tycker inte det ska vara så men så är det.
Vi ska se om det är någon som undrar när rummet kommer bli klart och då ska jag svara med; Ja, när du klarar av att slutföra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar