Det blev inte någon bra dag för mig kan jag erkänna, inte på slutet i alla fall då gamla minnen sköljde över mig och jag bara kände den där hopplösheten komma över mig.
Jag förtränger vissa delar av mitt liv och det är för att jag ska klara mig på alla möjliga vis, tyvärr så kan alla dessa minnen komma tillbaka då man pratar om ett speciellt ämne. Jag själv pratar inte om det här minnet då det gör mig så ont och som jag aldrig kommer glömma då det sitter så hårt.
Dagen började ganska bra trots att jag var lite trött, upp kom jag som jag skulle och jag kom iväg till jobbet tidigare än vad jag brukar göra.
Gjorde det jag skulle och det var rätt skönt utomhus men ingenting jag står och väntar i om man säger så.
Jag känner att det här springande fram och tillbaka mellan hus och kyla inte alls är så bra för hälsan, är just nu redan ganska förkyld och retas av en hosta som inte vill ge med sig. Jag klarar mig ett tag till, är lite envis av mig som inte vill ge med mig för en sådan sak som förkylning.
Jag känner av mitt hjärta igen och att bli påmind om vissa saker gör det inte mycket bättre, blir bara tyst och bakåtdragen. Vill inte prata om det om jag inte blir tvingad men jag vet att det syns på mig hur dåligt jag mår då jag blir påmind om allt det gamla och dem minnen jag har av det.
Jag har så mycket bra minnen som ska kunna ta över dem dåliga men inte lätt alla gånger att snabbt plocka fram god minnen i olika situationer.
Hem direkt efter en biltur och jag känner att all kraft i min kropp bara sugits ur kroppen, behöver vila och nära att jag somnar.
Måste hålla mig vaken så natten kan ta över min kropp och jag kommer upp imorgon för att orka med att möta kanske en fin vinterdag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar