Snart dags

Tar mig upp till den här dagen med men jag skulle gärna ha legat ett tag till, det börjar kännas lite för tungt att ta sig upp och ta sig till arbetet. 

Ingen lång dag som jag har på jobbet men ändå stretar det emot en hel del just nu och den där riktigt glöden för att jobba har jag inte innan jag ska ta mig dit.

En del saker ska jag göra innan jag ska dra på mig yrkesrollen och utföra allt som jag vet jag har att göra den här dagen. Det som står på schemat är ett traskande och en sedan planering för kommande arbeten som bör göras så snart som möjligt så jag inte behöver ta itu med senare på ett tag. Det mesta handlar om att planera sitt arbete för att det ska bli så bra som möjligt men ibland undrar jag vad det är jag håller på med? Jag lägger ned alldeles för mycket tid på det som jag har på arbetet att göra så jag glömmer mig själv många gånger.

Jag får en del saker klara innan jag tar mig till jobbet och jag hoppades verkligen på att det skulle vara förberett innan jag kom dit.
Jag kan säga det med en gång att det var inte alls förberett för det som jag trodde skulle vara och jag trodde i min enfald att det arbetet skulle göras av någon annan än mig men där var det tvärnit också. Jag ska inte räkna med någonting tror jag varken hemma eller på jobbet för gör jag det blir jag bara besviken.

Jag tar mig upp för dagen för att bara inse att den här dagen skulle jag vara kunna utan för den innebar bara en massa smärta för mig.