Inne i en period är jag där jag känner att det är ganska tungt på alla fronter, ser inte riktigt en ljusning på allt elände utan det bara ser mörkt ut.
Jag försöker att se ett hopp i allt jag gör och i alla dagar som går men det är svårt då jag blir påmind om så mycket bedrövelser jag upplevt. Tyvärr har allt det jag varit med om format mig till en människa som inte alltid är så mjuk och go som man kanske skulle vilja vara, den där hårda fasaden finns för mitt eget skydd.
Kroppen skickar ut sina signaler att det snart inte finns någon energi kvar så det gäller att rappa på med det som arbetas med och det är någonting jag själv vill göra.
Mitt upp i det här har jag börjat med att ta emot signaler från andra som mår dåligt och det gör mig ännu ondare att höra att andra mår dåligt. Jag är inte så hård som alla tror, bakom den där masken finns det en person som verkligen bryr sig om hur andra mår.
Att slåss för både mig och dem som är ännu mindre tar hårt på krafterna som jag behöver spara till andra saker, det är som en svamp ibland. Jag går igenom min dag varenda kväll och jag märker hur kurvan går nedåt just nu i mitt egna mående men ändå sätter jag upp den där masken om att jag inte alls tar till mig olika saker.
Ja, jag är en speciell människa och kommer alltid att vara det tyvärr kan jag bara säga, att vända andra kinden till är ingenting för mig ska ni bara veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar