I fem timmar efter mitt ordinarie jobb jobbade jag här hemma med att få så mycket som möjligt gjort, imorgon har vi Kristi Himmelsfärd och det är en röd dag, en dag som jag inte vill göra så mycket på. Jag har den respekten att på röda dagar ska jag inte störa mina grannar med en massa onödiga ljud från maskiner och annat. Då man renoverar måste man respektera att det finns andra människor runt sig och att det är helgdagar.
Tar itu med mitt arbete med en gång då jag kommer hem och det blir en del gjort, jag känner att det är stenar som faller från mitt bröst av att det blir saker klara hela tiden. Min planering fungerar men samtidigt inte för jag gör mer än vad jag planerat in på dem olika dagarna.
Jag måste få det här gjort då det betyder så mycket för mig och hoppas att det gör det för dem andra också.
Visst är det konstigt att man kan hålla på i fem timmar efter sitt arbete, det skulle inte finnas så mycket energi kvar till att göra så och det gör det inte men envisheten finns kvar. Jag har sagt att det ska göras ordning och ge upp eller få den där riktigt avkopplingen existerar inte för mig. Det ska vara någonting väldigt viktigt för att jag inte ska fortsätta med det jag gör.
Just nu ska jag ha klart det första intrycket då man kommer in och det är min entré... det ska bli snyggt och ge en bild av vad som kan vänta längre in.
Såga, slipa, spika och måla hinns med den här eftermiddagen då jag kommer hem och det börjar ta form för mig precis som jag vill.
Fortsätter jag så här kommer det snart stå klart och jag uppnått ett av mina mål.
Tar itu med mitt arbete med en gång då jag kommer hem och det blir en del gjort, jag känner att det är stenar som faller från mitt bröst av att det blir saker klara hela tiden. Min planering fungerar men samtidigt inte för jag gör mer än vad jag planerat in på dem olika dagarna.
Jag måste få det här gjort då det betyder så mycket för mig och hoppas att det gör det för dem andra också.
Visst är det konstigt att man kan hålla på i fem timmar efter sitt arbete, det skulle inte finnas så mycket energi kvar till att göra så och det gör det inte men envisheten finns kvar. Jag har sagt att det ska göras ordning och ge upp eller få den där riktigt avkopplingen existerar inte för mig. Det ska vara någonting väldigt viktigt för att jag inte ska fortsätta med det jag gör.
Just nu ska jag ha klart det första intrycket då man kommer in och det är min entré... det ska bli snyggt och ge en bild av vad som kan vänta längre in.
Såga, slipa, spika och måla hinns med den här eftermiddagen då jag kommer hem och det börjar ta form för mig precis som jag vill.
Fortsätter jag så här kommer det snart stå klart och jag uppnått ett av mina mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar