Summera

Japp, då är snart den här januari månad snart till ända och vi kan titta tillbaka på den och försöka se om det hänt någonting som kan ha varit positivt för oss enskilda, kanske har vi fyllt år eller att vi haft en bra semester så här tidigt på året.

Det är upp till var och en att avgöra om månaden varit positiv eller negativ eller rent av båda delarna men kanske är det ingen som blickar tillbaka för att göra lite jämförelse från tidigare månader. Jag är ju en sådan som kan blicka tillbaka och det är för att se om det finns någonting som jag kan göra bättre nästa månad.

Jag tycker nog att den här månaden varit rätt bra men att det varit rätt mycket saker som dykt upp som ska göras. Lite mera än vad som brukar vara och som ibland fått mig att fundera på att ge upp men inte helt för helt plötsligt har det kommit någonting dykt upp som gjort allt positivt igen.

Just nu är jag inne på det här med att kanske dags att slutföra en massa småsaker som jag inte gjort på grund av att jag vill komma vidare med annat, jag vet att man ska slutföra men så är det, vissa saker är bara så tråkiga.

Den här sista dagen av januari har jag haft fullt upp att göra ska ni veta, inte ligger jag på latsidan trots att jag är ledig utan nu har jag satt igång med det här att slutföra och kunna lägga saker i arkivet. Någon gång ska väl jag också kunna få slippa bära med mig allt som en tyngd på mina axlar, om jag får dem här sakerna klara så slipper jag automatiskt tyngden.

Nu ska det bli kul att få se vad februari månad har att bjuda på och just det här året är det en extra dag just i nästa månad... kanske skulle man hitta på någonting extra just då eller?

Vad dagen bjuder på

Jaha, då var det dags för att ta sig upp och komma iväg till ytterligare en arbetsdag som jag till viss del vet vad den har att bjuda mig på på men inte riktigt vet... man ska ha lite överraskningar också sägs det.

Trött är jag som vanligt men den här morgonen gick det relativt bra att komma upp men hade ju velat ligga kvar kan jag säga. Natten har varit ganska jobbig med andningen och att jag tyckt att det varit så varmt trots att det inte varit det i rummet. Det här med orolig sömn är inte alls kul att ha då det stör så mycket av den vakna dagen.

Tar den där koppen med kaffe och tar det riktigt lugnt innan jag ska sätta mig i bilen och ta mig till jobbet. Tyst är det här förutom att katten strosar runt och snackar ett par gånger.

Skönt att mötas av tystnaden på morgonen för tror det är enda stunden som är tyst, ingen annan som vill kliva upp utan att ha en anledning för det.

Tiden får utvisa

Ett ganska vanligt uttryck kan vi konstatera att det är då det inte finns några direkta svar på saker som sker eller ska ske. Jag kan använda det jag med men vill helst inte då det inte är ett riktigt svar på någonting, säger ingenting om hur det ska bli.

Finns många som använder sig av det här och brukar vara oftast från chefspositioner och det är väl ganska smart att använda sig av det, man har inte lovat någonting. Det här uttrycket kan också vara ett sätt att tala om för andra att dem inte sköter sig så är det dem som får stå för konsekvensen.

Hur våra liv ska bli får tiden utvisa då vi inte kan sia framtiden, en del tror sig kunna det men jag är tveksam. Det man kan göra är att tro att det kan bli så men vet aldrig för i det här fallet är det oftast som vi styr utvecklingen.

Vi är med och gör våra liv, vill vi inte själva vara delaktiga så får vi ändå ett liv men kanske inte så som vi helst önskat oss att det skulle eller ska vara. Vi ser dem här som gett upp för länge sedan och dem följer enbart den ström som dem känner till, leva för dagen.

Gästvänlighet

Det här landet är fantastiskt eller vad säger ni?

Vi ska vara så gästvänliga så vi rättar våra ordböcker så fort någon säger att ett ord i den inte är så lämpligt, vi klipper i filmer och ändrar ord som inte i dagens läge passar våra nyanlända. Det är saker vi ska ändra hela tiden på för att inte upplevas som ett barbariskt rasistiskt folk men det kan dem glömma, det här är ett mesigt folk som rättar sig efter allt som andra säger istället, vi som blir utsatta för rasismen så fort folk kommer hit och inte dem.

"Öppna er famn" var det någon som sade och det kanske man kan tolka som att vi ska vara ännu mera gästfria av oss än vad vi redan är då dem får komma hit. Vi ska öppna våra bostäder så dem kan ta över dem exakt när som helst, vi ska ge dem våra pengar och vi ska ge dem vår mat och allt annat som har med välfärdssamhället. Helst sjukt kan man tycka att vi ska ge andra någonting som dem inte ens är med på och betalar och till på köpet ska dem få allting det här gratis och vi som redan betalar ska betala för att använda oss av det, inte undra på att man drar sig för att gå till läkaren.

Vår gästfrihet ska vara stor så vi ska låta dem tränga sin i våra hem för att ta det dem vill ha, dem ska kunna ha sex med våra kvinnor utan att vi ska kunna sätta stopp för det. Vi ser och hör hur man våldtar våra kvinnor och slipper dessutom straff för det, en dum advokat som säger att det inte är deras fel utan kvinnan som varit "fel" klädd.

Vi ska fortfarande vara gästvänliga trots att vi ser hur man våldtar landet så kopiöst med sina illegala metoder på alla möjliga områden och det är vidrigt då dem står där och viftar med den där lilla löjliga flaggan i handen och säger att det är deras nya land.

Man ska inte kunna komma hit och tala om för oss hur vi ska göra vid vissa dagar, vad vi får göra och hur vi får se ut och vad vi ska be till för Gud. Har man sådan tur att man kan få komma hit från ett land i krig kanske man skulle lära sig att ta till sig dem nya kulturerna och omskola sig till att vara en som alla andra i det här landet.

Finns ingenting i det här fantastiska landet som är gratis för oss som redan finns här men annan sak för dem som kommer hit.

Min största önskan är att man kunde göra rätt för sig och inte bara tro att man kan ta och få hela tiden utan att betala ett pris för det. Man ska betala som alla andra och inte bara låta andra betala för sig för det är som göder det ni kallar för rasismen.

Gör nu kväller

Blev en lång dag igen för mig och jag märker av det tydligt nu faktiskt, har varit igång hela dagen sedan jag kom upp. Jag fick en sovmorgon den här morgonen men då jag tar mig upp så är det full fart hela tiden, på gott och ont och jag vet att jag kommer vara trött när det är klart.

Ja, jag vet aldrig när det är klart för då jag sagt att det ska vara klart får jag för mig att jag ska göra en detalj men drar ut på det... blir alldeles för länge.

Jag fick lite hjälp i alla fall idag men märkte att det satt långt inne för det är inga roliga saker som jag skulle göra.

Fick hem taklisten och lite av golvlisten jag skulle ha och det är inte roligt ska man veta då det är list man måste vinkelsåga. Jag vet att i dagens läge sågar man helst rakt och väljer då listen utan en massa krusiduller, ingenting jag vill ha eller planerat ska vara här hemma. Nu ska det vara enhetligt överallt och den här gången ska det blir riktigt fint.

Jag ska nu göra det som andra säger kväll, hoppas jag kan göra det också och inte hitta på en massa saker som ställer till det. Någon gång måste även jag lära mig att begränsa hur långa mina dagar ska vara men just för att jag vill bli klar är det svårt för mig, vill så mycket mer än vad jag egentligen orkar med.

Inser det nu

Jag satte igång och kollade över en sak redan igår och trodde mig hittat en bra lösning men då jag kom hem idag insåg jag att det kanske inte var en så bra lösning ändå. Det här kommer ta en del tid men det är inte bara arbetet som kommer ta tid utan att baxa grejer fram och tillbaka.

Mycket väl inser jag att det här arbetet kommer jag få göra på egen hand, jag har gjort det mesta själv ändå men det här kommer jag få slita hund för kan jag säga. Nu är jag van att göra saker själv men nog vore det roligt om någon mera var med och gjorde dem här sakerna då det kan gå lite snabbare och inte bli så tungt.

Det sista stora på ett tag hade jag tänkt mig men jag hade inte räknat med att det här kommer ta mer tid än jag räknat med. Varje gång jag räknar med stöd uteblir det och jag står där ensam som vanligt mitt upp i det hela.

Ja, visst får det ta sin tid bara det blir bra men det är även lite motigt att behöva stå där själv med allting medan andra inte gör någonting vettigt.

Det finns en rad olika saker som jag börjat inse nu när jag blivit lite äldre och så här i efterhand då jag börjat tänka efter ett tag och inte är riktigt inne i det. Allt blir inte som man trott men man vill tro att det ska bli en förändring men samtidigt så kan man ställa sig frågan om varför det skulle bli en ändring efter så många år, gamla takter brukar sitta i?
Det är lika bra lita på sig själv och utföra det som man ska på egen hand för annars blir man aldrig klar och slipper vänta på att andra ska göra det.

Lustigt

Det är ganska lustigt det här med en del människor, då allt är dyrt och det är svårt att få hem mängder så handlar man mycket och lite.

Då det är billigt och man får hjälp med att få hem mängder så handlar man lite av det och det är det som är konstigt, skulle man inte göra tvärtom eller har man så mycket pengar så man kan slösa på sina resurser?

Kanske inte min sak att döma andra men visst måste man väl få undra hur det är ställt med andra på det sättet?

Bensinen är på 14,99 just nu och då är det nästan en krona billigare, istället för att tanka rejält så snålar man på det bara för att någon annan sagt att man ska småtanka under den tid som det kostar som det gör för att invänta billigare pris... 14,99 är det lägsta pris på ett bra tag.

Skaka på huvudet är det enda jag kan göra faktiskt för här förstår jag inte alls vad som är meningen med det hela.

Det finns många lustiga saker som människan gör och säger som gör att det här med att kunna tro på dem inte riktigt går för sig.  Som det här med att säga att dagens ungdom tänker mera på miljön och frågan kommer om varför dem då inte vet vad en papperskorg är för någonting?
Lustigt att man sörjer för dem fattiga barnen men ändå lägger ut miljoner på att köpa en massa klänningar bara för att man ska följa en klädkod vid en massa tillställningar, vore det då inte bättre att ge dem fattiga barnen dem pengarna?

Vill nu inte ge andra dåliga samveten för att dem bränner sina pengar på saker som dem kanske inte behöver men man kanske inte kan ställa det kravet på andra att dem ska tänka sig för då?

Dåligt samvete

Man tycker att jag ska ha dåligt samvete, javisst kan jag ha det och det erkänner jag men det är då jag handlar någonting åt mig själv men som jag har ett behov av att handla. Aldrig har jag annars tyckt att jag skulle ha dåligt samvete men av någon anledning finns det ett antal personer som tycker att jag alltid ska ha dåligt samvete för någonting.

Jag håller på med saker från morgon till kväll men det duger inte för man tycker fortfarande att jag ska göra ännu mera men jag undrar när jag ska sova då?

Alltid har det funnits någon runt mig som talat om hur dålig jag är, att jag inte gör mer än jag behöver men jag tycker liksom att det inte stämmer men visst kan jag ha dåligt samvete för att jag inte förstår vad man menar.

Nu är det så att jag inte kan vara vaken dygnet runt för att hela tiden göra saker som andra kan tycka, vad ska dem själva göra i så fall? Jag är en sådan som gör lite för mycket kan jag tycka men det har jag aldrig haft dåligt samvete för och ingen som då klagat, det är när jag går ner lite i det jag gör som man börjar tala om saker för mig.

I två personers ögon låg jag bara och sov och skötte inte det jag skulle göra men då är frågan, hur fick jag våra lägenheter renoverade för inte var det frun som gjorde det och inte var det dem?

Av någon anledning gjorde jag ingenting medan frun fick göra allting men sanningen var lite tvärtom och är fortfarande sådan. Men javisst, jag kan ta på mig allting och ha dåligt samvete om man nu tycker att jag ska ha det trots att jag inte vet man snackar om riktigt.

En annan sliter

Jag kan bli lite irriterad faktiskt ibland då jag läser dem här fantastiska nyheterna som dyker upp då jag öppnar min dator.

Det finns verkligen dem som vill visa upp vilka glassiga människor dem är men i verkligheten är riktiga svin då man tar sig en närmare funderare. Folk sliter som djur för att få det att gå ihop och andra kan lägga ut 160 000 för ett par sketna mattor som man måste trampa på, innan var det parkett för 200 000 tusen! Javisst sticker det här i andras ögon då man vet att det finns dem som sliter som djur för att få mat på bordet.

I det här landet verkar det som att man verkligen måste gynna dem som redan har pengar med att göra program om dem... får feta löner för att medverka i att tala om hur man skiter i andra människor som har det sämre.

Jobbar hårt för sina pengar, det kan diskuteras för jag har svårt att tro på att alla dessa personerna sliter speciellt mycket för dem lönerna. Testa istället på att jobba inom äldreomsorgen en månad med samma löns och arbetstider som andra!

Irriterad är kanske milt sagt utan det ska nog vara förbannad på hur man sparkar på andra människor som sliter som djur för att få det bättre än vad man har det. Jag som exempelvis måste spara en hel del för att ens kunna sätta upp ny tapet i ett sovrum och då får jag ändå skaffa dem då det är nedsatt pris, inte fan har jag råd att slänga upp tapeter till ordinarie pris heller.

Nu kan jag säga att det blir lika fint med tapet för 100 kronor rullen som med tapeter för 300 - 500 kronor rullen.

Den ska vi lita på

Jag vet inte om jag riktigt vill lita på den ungdom som ska ta över efter oss i samhället... vi har redan sett hur det går på vissa områden då dem tar över, skor sig bra på alla andra.

Jag kan inte säga att jag har det där riktiga förtroendet för vår ungdom i dagens läge då det allra mesta handlar om pengar och en sak till, man ska inte alls behöva göra så mycket för att få pengar. Det här med att kämpa vet inte många ungdomar vad det är för det finns föräldrar som tycker att deras barn inte ska behöva göra så mycket under deras lov och då dem går i skolan.

Vi har en kategori till som är livsfarlig och det är mor och farföräldrar som ser till att deras barnbarn får pengar.

Hur många ungdomar är egentligen intresserad av politik? Dem jag möter vill inte ens höra om det ämnet och visst, till en viss del kan jag hålla med dem i att politiken är ett korrupt område. Den som lovar mest och störst är dem som vinner för att sedan bara bryta det dem sagt.
För att kunna ta över och styra en stat så måste man kunna en massa saker och det är stor fråga om den kunskapen finns, ska inte säga att den sittande regeringen har så mycket kunskap heller men tror inte det blir bättre med en ny heller av unga.

Det är mycket som talar emot att dagens unga ska klara av att ta över allt som dem ska ta hand om på egen hand på det nya vis som dem säger. Ett språk som ingen gammal förstår och en attityd som inte är av den här världen, allt har förändrats sedan tidigare och jag vet inte riktigt om jag kan lita på att dem unga nu kommer klara av det.
Vi har ett par ungdomar redan i regeringen och inte är det så mycket att lita på, det är mest en massa lovande utan att egentligen vara insatt i det hela och inte vett att förstå vad man gör för fel.

Nä, jag har rätt att vara orolig då jag hör dem unga säga att man inte behöver utbildning för att få ett jobb. I stort sett är det bara att gå ut och få ett jobb eller ligga i sängen och vänta på att jobben kommer till en själv.

Hur ska det gå

Jag frågar mig samma sak hela tiden då jag får dessa smärtor som tar över totalt hos mig, hur ska det här gå om det fortsätter. Man måste kunna gå utan smärtor för att fungera men jag känner bara i det här läget att det kanske är dags att ge upp innan det slutar ännu värre.

Det gör så ont i kroppen och jag vill inte ta smärtstillande men jag måste ta det nu för jag kan knappt gå som det är, mina hälsenor gör så ont.

Jag har egentligen så mycket att göra men jag klarar inte av att hålla mig vaken på grund av den smärta som jag känner, tuppar av gång på gång. Sova bort mina eftermiddagar eller kvällar kan jag inte göra bara för att slippa smärtan eller kan jag göra det? Finns så mycket som jag borde göra men jag orkar inte med det ända ut.

Jag gör lite åt gången just nu men det går trögt då smärtan hela tiden tar över och samma fråga dyker upp, hur länge ska det här fortsätta?

I hela mitt liv har jag slitit för att få det bra, slagits för att andra ska ha det bra och trott att den dagen då jag kommer upp i ålder så ska jag få någon som kan finnas för mig där... jag trodde fel för här sliter jag på egen hand.

Vill inte minnas allt det jag upplevt för det är sådant jag inte kan göra ogjort men då smärtan kommer så minns jag hur andra faktiskt hjälpt mig att få en del av dessa skador genom att inte finnas där.

Kämpar

Ibland har jag bara så svårt att förstå mig på att människor inte förstår dem olika situationerna som vi andra utsätts för. Vi har det olika svårt på olika sätt och det är så både privat och i det yrkesliv vi har men då andra pratar drar man alla över en kam.

Jag lider ibland då jag hör hur andra pratar om att det och det kan man göra för att det ska bli så mycket bättre för så många och att det kan man göra för att spara pengar åt sitt företag. Javisst kan man göra på det viset men det är inte alla som kan medverka vid allt det tyvärr.

En del har begränsningar som vi måste se till och ta hänsyn till många gånger och jag pratar även i mitt egna fall.

Jag har skador som gör mig så begränsad så jag hatar mig själv att jag inte kan vara som jag var för tjugo år sedan och verkligen kunde vara med i allting eller vara med på allting... nu är min kapacitet mycket mindre. Jag skulle så gärna vilja göra mera men jag kan inte och därför orkar jag inte höra vad vi måste göra för att det ska bli så och så... hur gärna jag än vill så kan jag inte.

Kämpa sig fram ska man göra och man ska kämpa för att det ska bli så bra som möjligt ska man, inte ska man ta för givet att andra ska kämpa för en själv för det är bara fel. Hela tiden ska man behålla den där glöden för att det ska bli bättre men tyvärr är det inte alla som kan det som andra kan och vill. Jag själv önskar att jag sluppit hamna där jag är för jag saknar den tiden där jag var en av dem starkare både fysiskt och psykiskt men just nu är jag ganska slagen på båda vis.

Kämpa på olika vis för att få ihop det kan vi göra men för att orka eller kunna göra det så måste man ha rätt förutsättningarna och det kan jag ibland inte känna att vi har. Vi får inte glömma bort dem som har en mycket sämre situation än vad andra har för det är just det vi många glömmer bort, det är inte alla som vill ge signaler om att man känner sig svag eller bortglömd på grund av trötthet eller uppgivenhet.

När vi börjar prata från individ till individ eller plats för plats så kommer vi att lyckas med att få det bättre men jag tror inte att vi någonsin kommer göra det, vi är inne i en ond cirkel som är svår att bryta.

Varför inte

En sak som jag funderat ett tag på är varför man inte pekar ut dem här människorna som våldtar och gör andra kriminella handlingar offentligt för? Kanske vore det avskräckande att deras ansikten hamnar i någon form av förbrytarkatalog där alla kan gå in och se vilka dem här är.

Ja, nog tror jag att den här katalogen skulle innehålla en massa afrikanska ansikten som är i det landet för att dem flytt från förföljelse av olika slag.

Alltid har jag tyckte det är konstigt att människor som flyr från våld och andra hemskheter själva gör dem då dem kommer till det land som tagit emot dem. Man tycker att dem skulle ha lärt sig att sätta ett högre värde på människan men det är som att nu jäklar ska jag ge igen på någon annan oskyldig.

Är det ingen som har funderat över det här eller är det bara jag som gjort det och faktiskt gör det? Det är så mycket bedrövelse vi släpper in i landet men kanske det värsta är att det här är människor som själva varit utsatta för en massa saker.

En annan sak som jag funderat många gånger på är varför dessa invandrande personerna måste skaffa sig en hel stam av barn, staten kommer för alltid försörja dem hur fattiga dem än är? I det här landet finns ju inga fattiga enligt staten men visst vet vi sanningen eller gör vi inte det?

Det finns egentligen hur mycket som helst man kan fundera över men aldrig få ett riktigt svar på för det finns inga svar att få så länge alla bara är tysta och gillar läget.

Vi kan stå och se en person prata om miljön, det är så farligt med det och det men visst är det väl farligt att släppa in vad som helst landet också?

Varför sätter man på sig kläder som är färgade och som sytts i annat land, ta exempelvis den gula regnjackan, den är full i gifter så det inte är klokt åt det och är dessutom från ett fattigt land där man skickar ut spillvattnet rätt ut i naturen. Kanske dags att börja fundera lite mera?

Rätt och fel

Satt i bilen och lyssnade då man snackade om vad som är rätt och fel, vilken hand ska man egentligen äta med för att det ska vara rätt. Om man inte kan äta med rätt hand så får man ingen inbjudan till Nobelmiddagen.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det här med att man pratar om vad som är rätt och fel, för mig låter det lite illa faktiskt. Jag bryr mig inte om vilken hand som gäller vid måltider för är så totalt onödigt.

Vi kan tänka tillbaka en gång i tiden då det var fult att vara vänsterhänt, man blev slagen över fingrarna för att man skrev med vänster. Nä, vi skulle omskolas till att vara högerhänta i det här landet, kanske ariertänkande eller. 

Många gånger har man hört och läst om att vänsterhänta skulle vara sinnesslöa och placerades i ett fack. Jag tror att det är fel eller farligt att prata om vad som är rätt eller fel i dagens läge då det ser ut som det gör nu.

Jag tycker inte om att man går ut i radio och pratar om det här med vad som är rätt med att äta med rätt hand, jag som nästan alla känner till ska man ha sin gaffel i vänster hand och kniven i höger... jag själv slevar in krubbet med höger och ingenting som jag ser som ett fel. Har ingen större betydelse vad du är, höger eller vänsterhänt för alla kan vara lite sinnesslöa.

Vi ska nog inte prata så mycket om vad som är rätt och fel i beteendet nu för tiden och definitivt inte i radio och television.

Lite längre

Sitter och funderar på om det kan vara dags att ta sig lite längre ledighet för att komma igen efter alla dessa tunga dagar som varit ett tag. Ja, det har varit lite tungt på jobbet men även hemma kan jag säga då det varit en del saker som stört mig.

Jag lyckas inte stöta bort allt som kommer fram och att reda ut allting kan jag inte göra för inte jag som bestämmer hur det ska vara med allting. Jag får bara höra det och det och sedan ska jag ta ställning till dem här sakerna eller göra ett avgörande beslut för att andra tycker jag är den som kan det.

En veckas ledighet skulle inte alls sitta i vägen faktiskt men jag vet inte om jag vill ha det i det här vädret. Jag har saker att göra hemma under min ledighet men att ta ledig för att göra en massa saker är jag ju inte heller pigg på att göra, ledigt betyder ledigt men för brukar det handla om att jag ska arbeta.

Nä, jag hade nog tänkt mig att jag skulle vara ledig för att vila ut kroppen men även knoppen rejält och faktiskt en sak till, pröva på att gå till gymmet för en gång skull. Jag skulle behöva träna upp min vänstra sida då jag har en del problem med styrkan i den i vissa fall.

Ja, vi får väl se hur jag gör om jag tar den där ledigheten som kanske skulle vara bra för mig just nu. Brukar vara så att då jag vill ha ledig så går det inte för att jag ska vara med på möten eller annan skit som jag brukar säga.

Inte är det kul heller att vara den som tänker på andra eller vara lojal mot sin arbetsgivare i just det här med att vara närvarande vid möten.

Förtroende

Visst är det svårt att få förtroende för andra människor som det ser ut i världen nu, man tror att man träffar någon som man kan lita på fullt ut men som visar sig vara samma skrot som alla andra. Vi behöver någon som vi kan lita på hela tiden, som inte för vidare det man säger i förtroende men det är svårt att hitta den där så kallade ”Dödspolare”.

Det gäller att vara riktigt försiktig med vem man pratar med för i början kan det verka som att den du pratar med är en person som du tror dig kunna lita på men som sedan sänker dig rejält.

Man pratar om att det är så många som är kalla i det här landet men kanske om man funderar en stund förstår vad det kan bero på. Det är inte kul att alltid bli sviken i allting för att det är då misstänksamhet och en massa andra saker som kommer fram.

Tycker synd

En sak som jag är förbannat tacksam för är att jag inte längre är en av dem här ungdomarna som kommit ut på den öppna arbetsmarknaden... arbetsmarknad vet jag inte riktigt om jag kan kalla den för. Det finns inga arbeten så då får vi kalla det för marknad, en marknad där arbetsgivare kan plocka sin arbetskraft till ett lägre pris för så är det ju, inte alla som kan sätta ett riktigt värde på sig själva och sin lön.

Jag har tjänstgjort inom vårsektorn i 34 år och fastnade där av en slump, var inte riktigt det jag hade tänkt mig att jobba med hela mitt liv men jag är fortfarande kvar så visst finns det någonting som gör att man stannar.

Att livet inom vård är enkelt ska jag inte säga direkt men beror på vad man vill med sitt arbete, hela tiden handlar det om sig själv och vad man vill göra med sitt arbete. Många platser kan du gå och sätta dig på och bara vänta på slantarna som ramlar in men då undrar man bara vad man har där att göra egentligen?

I dagens läge för att arbeta inom vård ska du ha gått en massa utbildningar och helst ska du ha högskoleutbildning för att torka av en diskbänk. Jag tycker inte alls att du behöver en massa poäng för att arbeta inom vården för inte det som det handlar om utan handlar mera om att du ska passa för arbetet.

Den som har fina utbildningar får högre lön men är rena skräpet arbetsmässigt medan vi har dem som har lite mindre av utbildningen eller ingen alls som får låga löner men som är skapta för jobbet. Det finns ett exempel till och det är dem som har vänner högre upp som kan få höga löner och slippa göra så mycket då dem väl kommit in på arbetsplatsen.

Visst är det här känsligt men jag som har varit med ett tag har sett alla saker man ska se och även saker man inte behöver se, många gånger undrar man vad det är frågan om och i andra stunder önskar man bara när det ska ta slut?

Om från början

Det känns ibland att man hela tiden måste börja om från början med allt på alla möjliga områden. Det här med att börja om tar kraftigt på dem redan sinande krafterna som man har, energin skulle kunna läggas på någonting annat så att säga.

Är det inte så att man inte börjar om från början så ska man göra saker dubbelt för att det ska glädja andra, mig ger det ingen större glädje för jag som ska göra jobbet.

Visst är det okej att någon gång börja om från början eller göra om det som man redan gjort men att alltid behöva göra det är inte värst kul.

Den här vidareutvecklingen som man pratar om hela tiden stannar upp som ett tåg i Sverige, snabbt och trögt att få igång sedan. Man ska utvecklas hela tiden men då frågar jag mig hur man kan göra det då man stoppas eller måste börja om från början?

Jag grubblar just nu på mycket som jag ser som ett stopp i utvecklingen på många områden men som jag också ser som ett stort hot om det fortsätter i samma stil som nu. Det finns saker som inte alls har blivit bättre trots att man sagt det ska bli det, snacka går bra men att sedan se till att få fram ett resultat är svårare. Jag har slutat tro på allt som sägs för inte ens hälften stämmer som sägs utan är mest spel för galleriet.

Jag har tröttnat på att hela tiden stoppas i det jag gör och att börja om från början. En sak till som jag har ledsnat på är att behöva utföra saker som är totalt bortkastad tid på att utföra för man kommer ingenstans med det.

Ja, jag säger att det finns saker som man kan lägga mindre tid på för att lägga på saker är mycket viktigare och som leder till en utveckling.

Man ska inte ge upp men man måste inse när det inte går att göra så mycket åt en sak längre.

Från morgon till

Knappt så jag hinner komma upp på morgonen förrän jag sätter igång med det jag planerat in... kan inte göra en massa avvikelser heller då jag är en sådan som planerar. Det är ett litet måste för mig att jag ska göra saker hela dagen då jag är ledig men även då jag jobbar som vanligt, det finns alltid saker som ska göras för att det ska flyta på.

Hinner få i mig den där koppen med kaffe men sedan blir det full fart för att hinna med det jag skrivit och lite till hoppas jag bara på.

En massa bråte på balkongen som måste köras bort för jag vet att det kommer samlas ännu mera där ute, får inte bli för mycket för det kan bli alldeles för mycket. Dem här vändorna till återbruket med en massa bråte har varit många förra året men nu är det första lasset som körs det här året, kommer bli mera ska ni veta för att då man rör om i grytan kommer det farm saker hela tiden.

Javisst, det är tragiskt att man kör så mycket saker bara för att det ska flisas eller brännas men jag har lärt mig att det är inte  många som vill ha begagnat.

Det här blev en sådan dag för mig, från morgon till kväll fullt med saker att göra och ja, det är tufft gjort av mig då hjärtat kan börja snacka om jag har otur.

Jag ser det som så här, har jag fyllt mitt liv med en massa saker och kan visa upp det den dagen då jag försvinner är jag nöjd. Jag ger ett bevis på att jag inte alls är den som en del har sagt eller fått för sig att jag är, envisheten driver mig framåt trots att det är mot alla sabla odds som finns. Enligt många så är det fascinerande att jag står upp.

Jag avslutar min kväll med det här och önskar er alla en trevlig fortsatt kväll och en god natts sömn.

Inte alla hästar

Nog helsike träffar man på människor som inte har alla hästar hemma i stallet eller man kan också säga att hissen går inte ända upp!

Kanske inte så snällt att säga så men så är det faktiskt, hela tiden möter man en del som man funderar på hur dem egentligen klarar sig på egen hand i samhället och hur dem ser på det? Någonstans måste det vara fel då man tror att andra ska ta allt ansvar för deras handlingar, styra hela tiden vad dem ska göra och dem gör ändå fel och då är det inte deras fel tycker dem.

Nog måste man väl kunna tänka lite på vad man säger och gör och definitivt håller käften om dyra inköp då vi alla vet att det finns dem som inte ens får hjälp med vård av sitt barn. Ja, kanske listar ni själva ut vad det är jag skriver om men det bryr jag mig inte om att jag rör upp känslor och ni tycker jag är orättvis.

Tror fortfarande inte att man har någon användning av en väska för 52 000 kronor, har ju inget körkort att stoppa i den fortfarande och vad kan det bero på, inte alla hästar hemma i stallet kanske?

Det finns många exempel som man kan dra upp på som kan vara ett bevis på att man inte har stängt stallet ordentligt. Man ska inte som förälder känna sig utvilad utan hela tiden få veta att man har ett ansvar för sitt barn som behöver assistans men inte får det, det handlar om föräldraansvar. Jag får inte ihop det här, om föräldrarna inte orkar längre och själva blir sjuka, hur löser man det här fallet då? 

Ja, här ser vi hur politiker resonerar om andra människor men skulle det vara dem själva det handlar om så är det en annan femma, snacka om att inte hissen går ända upp...

Jag möter många som jag resonerar inte har hästarna i stallet eller hissen inte fungerar som den ska göra, göra av med andras pengar för att finns pengar för tillfället fungerar bara bra... i framtiden har pengarna sinat och vad gör man då? Ja, inte tycker jag att man kan säga att det är samhällets ansvar att ersätta för att någon varit så dum och gjort av med pengarna då dem fanns.

Så är det

Efter spekulationer och anklagelser men också förnekelse till händelse kommer till slut sanningen fram om vad som egentligen hände där nere i Iran och tur är väl det.

Jag har inte läst det senaste utan jag gör mig en egen tolkning och värdering av det som skett och jag tänker inte ge vatten på kvarnen för att ett hat ska uppstå för ingen av oss tjänar på det. Vi kan bara vara glada att staten Iran har erkänt vad dem gjort och om det varit med berått mod eller misstag kan vi hålla på att snacka om hur länge som helst.

Det är så i den här världen att saker händer hela tiden även om vi skulle vilja ha det ogjort men vi kan aldrig få allting ogjort och kanske bra så. Vi beklagar det sorgliga i det som händer för att sedan måste vi börja leva vidare med allt som vi har framför oss här i livet, kan inte låta allting förstöra för oss som lever vidare.

Jag hoppas nu att det man efter sitt erkännande ger en skälig ersättning och kanske öppnar upp för samtal till att få bort konflikter mellan olika folkslag, vi kan inte hålla på att strida hela tiden emot varandra.

Religionen ställer till det, så är det och har alltid varit så och därför dessa många krig startats, vi kan inte komma överens om att vi har olika namn på den gud vi tillber även om vi kan säga att det är samma gud.

Ja, bli arga på mig nu när jag säger att det är samma gud men det är ett sätt att säga att vi har en gud vi ber till eller tror på dem som nu gör det. Jag varken ber eller tror på en gud utan säger bara att kanske skulle då gudarna enas för att få folket att enas.

Det som man säger att Gud sagt åt dem att slakta folk, jag tror inte eller vill inte tro att en gud säger det för att då är det inte en gud.

Kommer ta tid

Jag läser det som sker kring det här flygplanet som störtat och ingen som egentligen vet vad som skett i fallet. Jag tänker inte säga så mycket men visst låter det lite konstigt att strax efter det som skett där nere så slår det ett plan ner i marken?

Att man sedan inte vill ha inblandning av andra för att läsa av svarta lådorna som är orange är kanske ett tecken på att någonting verkligen inte står rätt till... det kanske inte är så farligt att erkänna med en gång vad som skett för hela historien kommer bara att vridas och vändas på så länge man nekar till inblandning.

Det finns så mycket som kommer ta en bedrövligt lång tid att reparera då någonting blivit förstört och det vet vi. Jag tänker inte bara på läget i världen för jag tror att det aldrig kommer gå att reparera skadorna efter det som gjorts eller sagts, hela tiden skapas det nya konflikter och det i ett syfte att alla ska in och peta i saker och ting.
Ja, Sverige är också ganska duktig på att vara med och peta och fördöma andra stater i hur dem gör och det skapar konflikter även om det inte är väpnade konflikter... vi såg det då Sverige erkände Palestina som stat och det som skedde med Kina.

Tänk om allt kunde vara enkelt men så är det inte, vi ska nog inte ha det så att saker är enkla. Det ska ta tid innan allt ordnas upp och så är det med då man renoverar ett hem som redan från början uppfördes med fusk. Allt det här är så onödigt och det blir bara andra som blir lidandes av det på ett eller annat sätt. Skulle vara skönt om alla kunde vara ärlig och förstå att det finns andra metoder att ordna upp saker på.

Fuska

Fusk och en massa genvägar verkar vara någonting som är vardag i dagens läge. Man ska göra saker så fort så man kan göra ännu mera på så kort tid som möjligt, hur saker blir gjorda då skiter man totalt i. Det är väl inte deras problem om det måste göras om senare till en högre summa för det är inte deras eget dem håller på med.

I byggbranschen fuskas det otroligt mycket och då det ska åtgärdas så gör man det med en massa fusk och genvägar istället för att göra jobbet ordentligt med en gång. Jag ser till att inte fuska för jag inser att jag inte tjänar någonting på det i slutänden.

Jag vet att inom min yrkeskår fuskar man också och det ska jag inte stoppa under stolen med, det gör mig bara irriterad. Många gånger har jag fått ta reda på saker som inte är ordentligt gjorda och det är även jag som fått tagit emot kritiken för andras skull.

Jag vill kunna sträcka på mig och lämna mina jobb med rak rygg och stolthet i att jag gjort jobbet bra, kan jag inte känna att jag gjort bra ifrån mig så kan jag lika gärna lägga av.

Allt det här fusket som förekommer i det moderna samhället har jag svårt att förstå varför man måste hålla på med, finns det inte längre någon stolthet i det man gör? Även om man själv inte drabbas av det här fusket så kanske man skulle tänka på dem som råkar ut för det?
Jag har tröttnat ganska rejält på att få ta reda på andra som anser att dem måste fuska eller ta en massa genvägar för att få sina arbeten klara på kort tid och sedan lämna över... men det slutar ju inte där för andra får ta reda på det.

Just nu svär jag bara åt det här fusket och jag tittar upp i taket där man valt att hoppa över att lägga ett innertak mot väggen, sätter det nästan fem centimeter från väggen för att spara på takplattor och sätter istället en bredare och fulare list för att dölja det.
Usch, för att det inte ska kosta mig flera tusen måste jag göra en så kallad fuskdetalj som jag inte alls gillar att göra.

Dags nu

Japp, då är det dags att få det här gjort men jag vet att det kommer ta lite tid, ingenting man gör i en handsvängning som alla vet som har gjort det här. Jag har nu påbörjat arbetet och då bara fortsätta så fort det finns lite tid över för att hålla på, kommer inte göra som jag gjort tidigare.

Samtidigt som jag gör det här så ska jag slutföra lite andra saker och som tur är det inte så stora betungande saker utan som sagt bara slutförande.

Tar man lite i taget så blir arbetet gjort och ska sanningen fram så vet jag inte om det behöver gå så fort just nu, blir det bara klart är jag nöjd. Jag har egentligen gjort dem förra arbetena på rekordtid så visst kan jag ta det lugnt nu ett tag.
Det är både tak, väggar och golv som ska ordnas och det som skrämmer mig är golvet för det betyder att jag måste sitta på huk. Ja, bara bita ihop och få det här gjort närmaste veckorna och kanske bli väldigt nöjd över att det är gjort.

Hurra kan man skrika... trodde jag ja, det är fortfarande ett helt rum som ska göras senare. Klar med att arbeta här hemma blir jag aldrig för då man är färdig för den här gången är det bara att börja om. Det är som att det allltid ska finnas saker att göra för mig och kanske lika bra det för jag slipper då prata och vara trevlig.

Dit vi är på väg

Visst fan är vi på väg dit men det är då inte via den väg som lilla Greta säger... Vi ser till att det finns så många andra sätt att avsluta allting.

Vi människor är ett påhittiga så vi finner alltid nya sätt att ha ihjäl varandra på och det är ibland ingen trevlig syn. Inte alltid vi dödar varandra snabbt och blodigt som man tror utan ibland gör vi det långsamt och utan att spilla blod. Ett av våra mest effektiva sätt är faktiskt att använda oss av långvarig terror i form av utstötning på olika vis.

Den här terrorn är helt utan blod men är så fruktansvärd så hjärnan skadas först för att därefter så ut kroppen... och det klassas inte riktigt som skada.

Vi vet mycket väl vad det är vi gör då vi sätter igång med terrorn mot varandra i tysthet, vi har många gånger också lyckats med att få med våra chefer att vara riktigt verksamma i det hela. I flera fall vet jag om att det första steget i att kunna bedriva den här terrorn är att riktigt ställa in sig hos chefen för att göra sig oumbärlig... har man kommit hit kan man bedriva sin terror helt ostört mot dem som man satt sitt sikte på.

Javisst är vi människor en trevlig sort på jorden som egentligen skiter fullständigt i varandra.

Allting pekar åt ett håll och vi kommer att komma dit förr eller senare, frågan kan ju ställas om vi har så bråttom att möta det som vi alla ska möta en dag. Vårt slut kommer inte vara det slut som Greta gör profetia över utan vårt slut kommer bli ett steg brutalare än vi kanske trott.

Se er runt och gör er en egen bild om vad som sker, blunda inte utan se med öppna ögon på vad som sker så förstår ni själva att slutet kommer bli brutalt.

En sak som jag är glad för är att det finns ganska många av min sort som stoppar upp en del av dessa öden som sker... vi har en gång i tiden råkat ut för dessa ”krigsherrar” på hemmaplan och vi har lyckats med att genomskåda fler efter det.

Dem som alltid är så bra är inte alltid så bra utan det är bara en skenmanöver för att komma åt så mycket dem kan och komma undan skulden för det dem gjort.

Den sista

Javisst är det skönt att den sista helgdagen för tillfället är över, nu blir det vardag igen och vi kan gå tillbaka till alla vanliga rutiner. Ja, alla kommer inte gå tillbaka till vanliga rutiner om jag känner dem rätt för dem har aldrig följt en regel i sitt liv.

För mig är det bara skönt att få tillbaka dem här vanliga veckorna för jag är styrd av rutiner och annat som har med vardag att göra.

Ledighet är skönt att ha men för en del människor är inte dem här långa ledigheterna alls bra, det är bara förvirrande men vad bryr sig systemet om det egentligen? Det ska vara lika för alla sägs det... nu är vi inte riktigt lika allihop för jag har inte haft den där långa ledigheten och jag har inte ens dagar så jag kan vara ledig i den omfattningen.

Ledighet ska vara lagom lång för att man inte ska blanda ihop dagar och annat som gör att vi kan fungera som vanligt.

Ja, helgdagarna är över nu och nu ska man tillbaka till rutinerna... och en ny kollega som kanske kommer förstöra mina rutiner. Det fungerar inte att tro att saker ska skötas av mig och blir det fel kan man inte ringa någon och fråga saker hela tiden. En gyllene regel är att inte ringa till den som är ledig och inte till chefen så fort det är något, man ska klara av att lösa sina uppgifter på egen hand.

Tror nog att dem rutiner jag har och mitt sätt att jobba kommer att bli ganska förstörda inom kort tid.

Skönt att det går tillbaka till det vanliga för en del för dem behöver det verkligen. Det är inte alls som man tror, alla mår bra av mycket ledighet och dem vet att dem har den rätten på sin sida. Det är här som ett av dem stora felen finns, rätten på sin sida att kunna ta ledigt när som helst då det behagar en.

Var inte värt

Cupen på Lidingö kan jag inte ge några högre poäng på i sanningens namn. Trodde i min enfald att det skulle vara en bättre cup med tanke på att den gick på ett så fint område som den gjorde. Hade efter vad jag läst fattat det som att många uppskattade cupen och jag åkte då med blandade känslor till den.

Inte alls meningen att jag skulle åka eller köra som det var nu till Lidingö men det går att ändra sig. En annan anledning var att den som jag sade åt att köra dit inte alls vill köra i den trafiken av olika anledningar, bara att åka med men det var inte med glädje som sagt.

Med två lag ställer klubben upp med och nu måste det väl gå för något av laget i det här, man kan tycka det i alla fall men alltid är det något som inte stämmer alls.
Jag vet inte vad jag ska tycka, åker tolv mil för att bara se ett misslyckande på planen så att säga. Kan tycka att dem här ska kunna så mycket bättre för då dem snackar så är dem som proffs... när dem kommer ut på planen är dem som tysta möss.

Jag vet inte vad andra tycker men jag tycker inte det var värt att åka till Lidingö på den här cupen av olika anledningar, en var i alla fall att det var bortkastad tid. Det kändes för mig som att det här är en cup som man bara slänger upp för att det ska spelas Futsal och ingenting annat och det blir inte bättre av att det enbart är lag från just Stockholm.
Oden var ett lag långväga bort som det stod i presentationen...

Ja, det finns inga ord för det här eller den bortkastade tiden igen, bara ta sig hem och då tillgå köpet i ett väder som inte var så kul att köra i. Vi kommer hem och jag är då djupt tacksam över att dagen är över faktiskt.

För mycket

En dag där jag enbart sovit har jag haft i dag, kraften har inte funnits och det värsta är att lusten inte funnits för att göra någonting idag. Jag känner att det får vara nog nu för jag kommer ingen vart hur jag än gör och den där känslan om att vara slav bara växer ska ni veta.

Det är inte alls kul att känna sig behövd enbart då det är saker som ska ordnas... nä, det får vara nu.

Det finns en massa saker som det bara blivit för mycket av och det är kanske dags att ta en funderare om hur man ska lösa alla dem här sakerna. Vi står inför väldigt mycket som kan förändra hela världsläget men jag tror ju att det bara var att vänta sig... dem här mäktiga männen vill inte alls ge vika utan visar upp vad dem har att ge.
Det är bara för mycket som sker överallt och hur man utnyttjar alla resurser som finns runt oss, inte bara det som naturen har att ge oss utan även andra människor.

Jag orkar ibland inte läsa om allt det som sker och ibland det som skrivs är inte mycket att läsa. En sak som kan läggas ned är allt skriverier om Greta och hennes ovilja att fira sin födelsedag... det är ingen som skriver om att jag inte firar den och har inte gjort det på över 30 år.
Javisst ja, jag har inte skapat en massa fina saker så då är det ingenting att skriva om trots att jag kan tycka att det är fantastiskt av en vanlig människa att överleva utan att fira alla helgdagar och sin egen dag under så lång tid.

Inte den

Ja, mitt arbete med hemmet fortsätter så smått, tar det lite lugnare just nu av olika skäl men jag vet att saker blir gjorda i alla fall till slut. Allt behöver inte göras med en gång men att få det här tråkiga förarbetet gjort är det viktigaste, välja tapeter och veta hur jobbet ska göras måste planeras för att det ska bli bra. Mycket finns att göra trots att det inte kanske ser så ut alla gånger men det finns verkligen att göra om man vill ha det riktigt fint.

Nu har jag tapeten även till kontoret klar men tyvärr blev det inte den som jag egentligen ville ha. Det kommer bli en turkos tapet med blommor i guld på, kanske blir det bra men vet inte förrän allt är klart så att säga.

Det turkosa kommer i alla fall att bryta fint med det vita som ska vara för övrigt i rummet, tror det kan bli ett ganska skönt rum att arbeta i till slut.

Från början skulle alla rum gå i grått och vitt men fick nu böja mig lite i tänkandet, tapeten var på rea och då kostar det knappt någonting. Jag vill tyvärr inte lägga ned för mycket pengar på att renovera och det gör också att det går lite långsammare än tänkt. Själva arbetet gör jag på egen hand och det kan också stoppa upp lite på grund av att jag måste tänka på mitt egna mående då jag sätter igång. Pengar är någonting man inte har överdrivet mycket av men kan bli bra trots det, jag är ganska nöjd än så länge trots att det kanske blivit något fel här och där.

Inte alltid jag kan få som jag vill men självklart handlar det om hur mycket jag är villig att lägga ned på renoveringen. Hade jag haft en massa pengar så kanske jag inte behövt tänka på vad allting kostar... kanske säger jag då jag är ganska sparsam av mig med det mesta. Jag sparar pengar på att göra arbetet själv och det är där den största kostnaden ligger så.

Om jag varit

En fråga som är ganska ovanlig fick jag idag, var inte riktigt beredd och förstod inte heller varför man frågade så där rakt på. Ingenting som jag pratar öppet om kan jag säga men om jag får frågan kan jag svara på den.

Jag har inte tidigare trott på det som sagts om den men visst, jag har varit där flera gånger men alltid tagit mig tillbaka för det varit någonting som dragit mig tillbaka. Det är som att jag inte är klar där jag är utan har mera att klara av innan det är färdigt för nästa steg.

Jag vet mycket väl att det är ett känsligt ämne och jag kan driva med den för det skrämmer mig inte, vet att förr eller senare ska jag dit på heltid. Andra kan inte prata om det, inte ens om dem själva frågar om den.

Jag svarar bara på frågan och tar aldrig upp det själv på grund av att det kan skrämma och det är ingenting som är meningen att det ska göra.

Det nya året

Ja gott folk, vi har tagit det där steget in på det nya året och det har gått cirka en halv dag då jag klottrar ner det här. Jag började min dag med att sova fram till tolv och det är lite ovanligt för att vara mig men kanske behövde kroppen vila.

Speciellt mycket drack jag inte alls inför nya året, tog mig ett par öl som alla andra och jag var nöjd med det för man behöver inte dricka sig snorfull alls. Man ska minnas vad man gjort på nyåret tycker jag och kanske kan man ta sig en liten funderare på hur man ska göra för att få det nya året att bli bättre än det förra.

Allt är tyst där ute och det är som att hela området ligger och sover och inhämtar nya krafter för att försöka göra dagen.

Ganska skönt då det är tyst men en sak saknar jag fortfarande och det är snön som skulle kunna skänka ett bättre ljus, grått och trist är det för tillfället och kanske kommer det vara så ett tag. Nä, nu ska vi väl inte klaga på den allra första dagen av 2020 utan nu ska vi se framåt mot ljusare tider så gott det går... året kan bli bättre än vad vi väntat oss.

Ni som tagit ledigt under veckan hoppas jag tar till vara på den tiden och gör lite planer för nästa sak som ska komma under året, påsk och sportlov är bara två saker som kommer och som ska planeras. Den största saken egentligen nu är var man ska ta vägen på semester för det är så bara, man måste redan nu planera för semesterresan.

Lärare behöver kanske inte fundera så mycket för dem verkar kunna ta ledigt när dem vill för att resa billigt...