Spöklikt

Inte trodde vi att det skulle bli så här men som det blev i alla fall. Lite spöklikt är det och bara det skrämmer skiten ur oss medborgare kan jag tänka mig, vi vet inte vem som ska drabbas nästa gång och kanske lika bra det för vi kommer inte undan någon av oss.

Även om det inte är vi själva som drabbas så kan det vara någon som står oss nära och bara det är en tragedi men det är det ingen som skriver om då vi inte tillhör den så kallade eliten. Vi som inte tillhör eliten är någonting som man kan offra men så har det alltid varit.

Vilka offrar man först då det är krig kan man fråga sig och svaret är alltid detsamma, folket? Man kan inte offra sina ledare för till slut finns det ingen som kan leda sina trupper men det är ingenting som jag riktigt tror på för bland trupperna finns det alltid några som är bra mycket bättre än sina ledare.

Kanske vore det bra om man lyssnade på vad trupperna säger för att det inte ska bli tokigt men av någon anledning gör man inte det förrän det är alldeles för sent.

Vi har hamnat i någonting som ingen egentligen vet var det ska sluta men vi kämpar för att slippa vara en i statistiken för när vi väl är där så kan det betyda slutet eller ett lidande lång tid framöver. Vi kan endast förlita oss på att alla samarbetar i det som uppstått och slutar med att anklaga varandra för vems fel det är.

Som jag sade så har jag länge sagt att det kommer komma någonting som alla kommer få lida av men att det skulle bli en sådan sak som det här trodde jag inte, var man än kommer är det spöklikt. Tyst och man vet inte vem som ska bli nästa offer i det här kriget, vet bara att någon av oss kommer det bli.