Kliver upp till en morgon som är regnig och lite gråtrist men för det så måste man låta dagen komma och det vardagliga måste fortsätta som alltid. Det skulle se ut om man bara låg kvar i sin säng och sov för att allting verkar som att det skulle bli tråkigt.
Märker av att det ligger någonting i luften just nu då det är så tyst överallt runt mig, aldrig har det varit så tyst en förmiddag på länge kan jag säga. Det är lite som att allting har stannat upp men hur länge ska det vara så kan man fråga sig?
Allt det som vi säger är normalt är kanske inte alls är så normalt egentligen utan ett skådespel bara som visar sig nu. Vi kan inte bara dra oss undan allting för att det finns saker som kan påverka det dagliga livet för det är som att säga att vi aldrig mera ska kunna leva det där som alla tar för normalt. Nu är det inte bara här som det är som det är utan det finns överallt, människan vågar inte riktigt leva som man brukar göra utan drar sig undan för att skydda sig totalt. Att bara sätta sig i total karantän tror jag inte riktigt på.
I och med att undervisning på skolor ligger nere och man stänger igen för att inte skapa folksamlingar gör att det blir tyst på våra gator och verksamheter tystnar. Bra att man är försiktig men att vara för försiktig är inte heller bra då det kan få en negativ påverkan på oss människor, blir svårt att återgå till det så kallade normala efter en sådan sak.
Jag ska att inte påverkas för mycket av det utan ska vara lite mera försiktig med vilka jag möter och tecken som inte är bra, det är svårt i mitt arbete men man gör vad man kan i det här läget.
Allting kan inte bara tystna på grund av rädsla för att bli sjuk, gör det man kan för att det ska höras att vi lever och tror på en snabb lösning istället. Vi är inte ensamma i det här läget så att säga utan vi kan enbart göra det vi kan för att livet ska återgå till som det var innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar