Under dagen har jag haft fullt upp och inte kunnat följa nyheterna speciellt bra utan får då jag kommer hem och får höra dem i lugn och ro... drar en suck då jag hör att antalet är nu uppe i 591 fall och det betyder att det ökat.
Ingen rolig läsning då jag sätter mig ned och läser nyheterna på datorn och verkligheten kommer lite närmare en, vad ska man känna just nu tänker jag? Det är inte alls kul att se det här men man får vara tacksam att man fortfarande inte drabbats men som sagt, det kan komma.
Tröttheten i kroppen finns hela tiden där ska jag säga men inte för att jag är sjuk utan för att jag är lite uppgiven. Har svårt att förstå att man inte alls förstår att vissa saker råder ingen annan över utan bara en själv, man kan inte få allt utfört av andra eller det kan inte fortsätta så.
Bara för att man tidigare inte behövs göra någonting på egen hand så betyder det inte att det kan fortsätta så, det handlar om att man ska utveckla sina egna förmågor hela tiden till att bli självständig.
Inte bara COVID-19 som kan ta liv utan det kan även en brand göra och i båda fallen handlar det att upprätta säkerhet men det är som att en del människor inte förstår det. Det ska inte spela någon som helst roll att man har ett funktionshinder utan man ska veta att brandvarnare ska finnas och att den ska fungera.
Inte kan man ta ner varnaren bara för att man har större nytta av batteriet till annan sak, här tänker man inte alls på säkerhet kan man säga. Jag vet faktiskt inte hur människan tänker eller fungerar alla gånger men just därför jag blir så trött på dem.
Sitter här på egen hand på mitt kontor och har en massa frågor och funderingar kring mycket och det enda jag egentligen kan är att dela med mig av mina tankar till er.
Att skriva av sig är en sorts medicin och tro det eller ej, det hjälper mig till viss del.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar