Ibland förbannar man sig för valet av yrke men i dagsläget är jag en av dem som har bäst tur kan jag erkänna, finns liksom ingen brist på arbeten inom grenen.
Ja, jag tillhör sjukvårdarna i det här landet och jag har ett arbete som ger mig försörjning medan vi hör och ser alltfler som blir av med sin. Kanske inte världens bästa eller roligaste arbeten men jag vet inte om någon tycker det om sina arbeten efter så många år, det blir som man gör det till brukar jag resonera. Det finns otroligt många ljusglimtar i mitt arbete trots att det finns enormt många svårigheter inblandade i det också.
Ja, nu är det dags att gå till andra delen av den här dagens arbete och jag ska följa utvecklingen hela tiden för visst påverkar den indirekt på mig så att säga.
Fullt upp har jag men då jag får en stund slår jag på nyheterna för att kunna hänga med lite bättre, 1 203 är siffran uppe på nu och det börjar komma närmare. 23 i länet som jag lever i har gått bort i smittan men det kommer bli fler som jag känner på mig och det är bara att inse att det här kommer bli långlivat.
I mitt arbete handlar det mesta om att arbeta förebyggande och jag kan säga er att det är inte det enklaste man kan göra. Har man aldrig haft stora krav på sig tidigare att tvätta sina händer hela tiden efter toalettbesök och andra saker så hur ska det gå nu då? Lite känns det som att man måste skrämma upp för att man ska få andra att förstå att det är allvarligt läge det handlar om för att inte bli en i statistiken.
Jag är mycket medveten om att jag arbetar i ett yrke där man får räkna med mycket men jag vet inte om jag är beredd att få en sådan här grej riktigt.
Jag beundrar verkligen dem som arbetar riktigt nära dessa människor som kommer in sjuka och ska tas om hand, jag får inte arbeta med det på grund av min sjukdom men skulle kanske ha gjort det annars.
Nu kan vi egentligen börja snacka lite mera allvar om vilka som egentligen har ett högre värde än vad man snackat om förr. Alla tror att bara för att man arbetar i yrket så ska man utsätta sig för det som dem aldrig själva skulle göra.
Fullt upp har jag men då jag får en stund slår jag på nyheterna för att kunna hänga med lite bättre, 1 203 är siffran uppe på nu och det börjar komma närmare. 23 i länet som jag lever i har gått bort i smittan men det kommer bli fler som jag känner på mig och det är bara att inse att det här kommer bli långlivat.
I mitt arbete handlar det mesta om att arbeta förebyggande och jag kan säga er att det är inte det enklaste man kan göra. Har man aldrig haft stora krav på sig tidigare att tvätta sina händer hela tiden efter toalettbesök och andra saker så hur ska det gå nu då? Lite känns det som att man måste skrämma upp för att man ska få andra att förstå att det är allvarligt läge det handlar om för att inte bli en i statistiken.
Jag är mycket medveten om att jag arbetar i ett yrke där man får räkna med mycket men jag vet inte om jag är beredd att få en sådan här grej riktigt.
Jag beundrar verkligen dem som arbetar riktigt nära dessa människor som kommer in sjuka och ska tas om hand, jag får inte arbeta med det på grund av min sjukdom men skulle kanske ha gjort det annars.
Nu kan vi egentligen börja snacka lite mera allvar om vilka som egentligen har ett högre värde än vad man snackat om förr. Alla tror att bara för att man arbetar i yrket så ska man utsätta sig för det som dem aldrig själva skulle göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar