Som alltid

Det är som alltid då man har arbetat söndagen och det väntas en ledig dag på måndagen, så otroligt skönt.

Man tycker inte det ska vara så jobbigt att vara på arbetet en helg men det är jobbigare än vad man tror och det finns saker som man inte blir riktigt klar med kan man tycka. Tittar på klockan för att den ska slå det magiska slaget för att man ska få komma hem men det är som att det är en mask som kryper milen på spåret, det tar aldrig slut.

Äntligen får man packa ihop och ta sina saker ut i bilen, drar efter andan för att känna att man gjort ytterligare en söndag. Nu dröjer det två veckor till innan man får den där känslan men tills dess har man flera lediga dagar men redan om en vecka laddar man för det här igen då man ska arbeta helgen.

Jag har jobbat så här i hela mitt yrkesliv och det finns fördelar och nackdelar med det ska ni veta men just nu känns det bara som en nackdel. Just att man är ledig vardagar är att det inte är så många andra lediga men nu är det för många som inte är lediga eller inte har ett arbete att gå till.

Tar mig hem och jag hoppas slippa höra en massa nyheter eller vad man kallar det för om den här Paolo, ingen som jag beundrat och inte tyckt att han är så speciell. Det han gjort förvånar mig inte speciellt men nu får han ta sitt straff om det nu blir ett sådant. Att han har en anledning för att göra det här säger han men inget jag köper, snyfthistorier kan han dra för andra. I mina ögon är han enbart en förövare och ingenting annat.

Tar det lugnt nu en stund efter jobbet för jag är ganska slut efter den här veckan som gått, min rygg känns som att den ska gå av totalt av den överansträngning jag varit med om. Känner mig ganska färdig med allting om jag ska vara ärlig.