Svagt intresse

Ja, det är väl det enda jag kan säga efter att jag lämnade över mina redogörelser för hur det ser ut på ett ställe där vi arbetstagare ska befinna oss under arbete. En miljö som är under all kritik och där kunden vill att vi ska rensa upp eller sanera för att slippa betala en firma för det arbetet.

Det här jobbet ingår inte i arbetsuppgifterna men vi försöker göra så mycket som möjligt för våra kunder för att vara snälla, försöka bilda oss en uppfattning hur illa det är men vi kan inte göra allting.

Nu finns det en bild över hur det ser ut och nu har chefen fått det i rapporter för att få veta hur illa det är, med ett svagt intresse tar man emot dem.

Javisst kom jag och störde i lunchen men nu är det så att cheferna har betalt för att bli störda och med tanke på att dem får en sådan löning så ska dem störas. Om det kommer någonting som är allvarligt så kan man inte blunda för det och inte bara vinka bort det hela men så jag uppfattade det.

Min rygg värker fortfarande som eld efter tre dagar och det är med nöd och näppe jag står upp kan jag säga, vill då inte mötas av en chef som knappt bryr sig. Jag vet sedan tidigare att den personalpolitiken som den chefen för är under all kritik men har sina favoriter som den öser en massa beröm över, en person som terroriserar andra i kåren helt öppet.

Nä, när jag sitter här och tänker efter så blir jag bara fundersam över vad det är för någonting som sitter i kommunens högsta poster och ska basa över anställda.

Jag har förstått att det inte finns så stort intresse för den plats som jag arbetar på och nu blev det så uppenbarligen kan jag erkänna men det kommer en dag då det slår emot den chefen.