Många gånger har jag undrat varför man måste säga saker inför andra för att det ska låta så snyggt att man gör? Sanningen är en hel annan kommer det fram senare då man tar upp saker och jag blir bara mer och mer fundersam på varför man inte kan säga som det är utan måste säga saker för att det ska låta så fint då rätt personer finns i närheten?
Kommer tillbaka efter en vecka och jag hade väl inte räknat med annat men hade inte heller räknat med att behöva ta sådana saker heller kan jag erkänna. En sak som jag velat avveckla för länge sedan men som en annan velat behålla och skulle ansvara för att den blev gjord var inte gjord som jag sagt till om. Vad är det för problem då man tar på sig ett arbete men gör den i alla fall inte och ha då i beaktande att det gått ett år som man skulle kunna lärts sig göra det här och ändå aldrig gjort den? Jag vet inte vad det är frågan om egentligen och ingen som kan svara mig heller?
En annan sak som dyker upp är mera allvarlig, ett ärende som skulle behöva lösas och som hade kunnat lösts utan att jag var där. Kanske skulle säga att det skulle ha lösts på direkten eftersom det hade kunnat ordnats med att bara beställa in en person... detta görs inte av någon anledning utan man skjuter över på mig för att ordnas. Nu kunde jag inte göra någonting men här kommer det då fram att en lögn återigen använts som ursäkt, jag tycker bara det här är bedrövligt.
Många gånger funderar jag över vad det är för människor jag möter i mitt liv och som jag är tvungen att samarbeta med eller vad man nu kallar det för. Jag ska vara ärlig men sådana här människor är just dem som driver mig mot den där kanten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar