En lång dag

Det blev en lång dag kan man lugnt säga, upp klockan 02.30 för att komma iväg på resan som skulle göras och frågan är egentligen om det är värt det?

Jag för egen del har det likadant på min semester som jag har både hemma och borta så vad ska jag svara på det?

Att en annan ska behöva vara den som ska vara ansvarig för allting kan jag inte alls acceptera, får se vad som sker efter det här, blir det någon mera resa eller inte? Jag tycker inte att jag ska behöva hålla koll på allt innan, under och efter semestern bara för att den andra verkligen har semester.

Jag vill verkligen ha en bra semester som alla andra har och jag hoppas att det för mig är slut med att behöva ta alla beslut och höra det som jag alltid får höra, det som jag redan hört under dagen som varit.

Jag blir bara trött av att inte veta om jag kan lita på att allting glider på utan att jag ska ta besluten, trots allt så är vi två vuxna som är på resan men kan ibland tolkas som en vuxen med tre barn.

Nu ska jag inte måla djävulen på väggen utan jag hoppas på det allra bästa av den här tiden, den som ska styra om det blir fler resor eller inte.

Kanske förstår alla att man måste vara med i besluten och försöka att förstå att vi inte behöver stressa för tid har vi på oss.

Klockan tickar

Klockan bara tickar framåt och det här betyder att det börjar närma sig till att vi ska få komma iväg för att få koppla av. Ett helt år sedan som vi hade semester så dags för det igen, kroppen skriker av lycka för att få slippa vara hemma ett tag.

Jag ser fram emot det här trots att jag har en del resfeber och är ganska nervös för att kliva in i monstret av stål.

Har man allting med sig? Ja, jag hoppas att vi har det och framför allt att jag som är så noga med allt har allting med oss. Jag vill ju inte komma fram och förstå att det är jag som har glömt någonting. Den här gången mina vänner har jag inte gått igenom min packning så ofta som jag brukar, har inte ens börjat packa 2 veckor innan för att vara säker på att jag har allting med mig, måste bero på åldern och nonchalansen till att vara annorlunda.

 

Allt närmare kommer man då det är dags att komma i säng för att klara av att man ska ta sig upp ur sängen, om man vill eller inte är en annan poäng. Jag tillhör väl inte dem där dårarna som gillar mornar men nu har jag inte något val, bara kliva upp med ett hurtigt "hurra" och falsk le emot barnen om att det är en god morgon. Om det är en god eller dålig morgon tror jag nog att dem skiter i, det är morgon och det räcker mycket väl för dem.

 

Nu ska man inte vara sån, vi ska ut och resa och det ska väl överskugga alla dåliga tider kan man tycka. Det är ju det här att man inte alls är en morgonmänniska och inte alls ser fram emot at det blir morgon efter en god natts sömn. Man vill bara sova för att det skuggar över alla bekymmer man har i livet, jag minns vad jag drömmer men jag vet att verkligheten är en annan.

 

Skit i det här livet, vi ska ut och resa för att få se annat än den vanliga skiten som vi ser här hemma år ut och år in. Dags att upptäcka annat än staden som egentligen inte har någonting att erbjuda än en massa kaos i sitt byggande för att komma ikapp storstaden 12 mil bort, försöka kan man ju alltid göra.

 

Jag säger nu god natt i denna stund klockan 20.30 för dags att snart att duscha och lägga sig.

Resfeber

Det börjar närma sig alltmer för resan som vi ska på och lite pirrigt är det, inte alla dagar man ska åka så långt för att koppla av men kanske så det ska vara.

Jag är ingen van resenär kan jag säga men det blir förmodligen mera resor för min del med familjen, hoppas bara att det här blir en resa som vi alla kan minnas med bara goda minnen. Jag ska försöka att göra saker som jag annars inte brukar göra, att bada är ingenting som jag är en hejare på men kanske blir jag det nu, vem vet.

 

Natten som varit har jag sovit lite för lite men kan vara av att jag känner lite resfeber som sagt var. Det är ju en del saker som man måste hålla koll på att det är med så man inte står på plats och kommer på att man glömt det hemma, svårt att åka hem igen för att hämta det kan man säga. :)

Nu ska man inte vara sådan utan tänka bara positivt, allt kommer att bli bra.

Jag beundrar min lilla kille här hemma, helt lugn verkar han vara inför att ut och resa och gör inga miner av att bry sig men kanske kan det vara så att han oroar sig mer än vad han säger. Jag vet att förra resan var han orolig och pratade om det under en längre tid men nu har han gått och väntat i nära tre månader på att få komma iväg på den här semestern.

Tjejen är mera att hon talar om att hon längtar efter att få komma iväg men hon har det här att hon ska ha med sig halva garderoben istället. Jag försöker att tala om för henne att hon ska till värmen och kanske inte alls behöver ha så mycket kläder med sig, räknar med att dem ska bada rejält och kanske shoppa kläder där nere om det finns någonting.

Jag har bestämt mig för att om det skulle vara så att vi har med oss för lite kläder så tvättar vi det på hotellet, skiter i vad det kostar faktiskt för att det är inte ofta vi är ute och reser så att nu ska vi unna oss saker och kunna bry oss om varandra riktigt ordentligt.

Regnet faller

Solen steker på och då den inte gör det så blir det så kvavt så att man har svårt att andas. Svetten lackar och att duscha bort det hela kan verka vara omöjligt för lika blöt efteråt är man, det är verkligen varmt nu.

Man ska väl inte alls klaga på den här värmen som vi har fått för det kan nästan kännas som tropisk värme men vi skulle behöva en del regn.

 

Regnet faller, skriker man då det sätter igång och lika snabbt är det över!

Kunde det inte få komma lite till så att den kvava luften bara försvann och man kan känna den där friska luften strömma ned i sina lungor? Att vara en person med andningsbesvär kan inte alls vara kul då det är så här, nu finns det mediciner för att öppna andningsvägarna men hur kul är det att behöva det?

 

Jag är en varmblodig person och det betyder att jag är otroligt känslig för värmen, det bara rinner om mig ibland men jag vet inte vad jag ska göra åt det.

Det finns dem som tycker att vi som svettas mycket är äckliga men då svarar jag så här, ni som stinker av parfym då ni kommer till platser där det finns känsliga personer är exakt lika äckliga. Jag kan inte rå för att jag har det här problemet men ni skapar detta problem mot era medmänniskor.

 

Solen steker på och svetten rinner som floder, vad ska man göra för att duscha kallt hjälper inte mycket kan jag ju säga. Det är olidligt att det ska vara så här men bara att härda ut så gott det går men visst skulle det behöva komma en rejäl skur över landet.

Dem droppar som nyss kom var som en loska i havet kanske man kan säga.

Jakten på

Vad är det vi blekfeta svenskar jagar efter då solen kommer fram?

Vi vill alla få lite brunfärg på oss, vill helt enkelt inte vara så bleka men vi är det av naturen om vi inte har någon i släkten som kommer från ett annat land vill säga. Men just det här är lite märkligt, vi vill helt inte ha hit dem mörka men att bli mörka vill vi bli... ganska märkligt är det i alla fall.

 

Samma sak är det med det här, vi vill inte ha in en massa folk i vårt land men att åka till deras land för att turista för att det är så vackert går bra. Min fråga är då så här, varför åka till Turkiet då du ändå kan åka till Vallby eller Bäckby för att vara bland folket? Är det verkligen nödvändigt att se landet också om man nu inte gillar folket?

 

Jag har hört många som säger att dem inte gillar turkar men då du frågar vart dem ska på semester så svarar en del, just det, Turkiet. Det här får jag svårt att gå ihop kan jag faktiskt säga för det är lite dubbla budskap.

Jag är som dem allra flesta, vill ha lite färg på mig men det är av den anledningen att jag blir piggare av att få solen och därmed färgen.

Det fel som jag gör är att jag ligger alldeles för länge första gången i solen så att jag bränner mig nästan varje gång. Solen tar mer än vad man tror kan man lugnt säga.

 

Jag vill inte bli så där jättemörk för det ser nästan äckligt ut måste jag erkänna. Att ligga och trycka för att bli nästan som kol är inte bra men en del gör det, torkar ut sin hud så enormt så att det är som en bit läder som kommer gåendes på badstället. Nästan så att man kan känna doften av torkat kött.

Ganska slående liknelse kan man säga, en som solat för mycket får den där huden som liknar läder men så ser ett lik som legat i ett varmt förråd också, totalt uttorkat. Visst låter det äckligt men så är det.

Bästa är att sola med förstånd så att livet inte blir kortare bara för att du får hudcancer och en massa annan skit som man faktiskt kan få av solens vackra strålar.

Rasist

Kan bara skratta eller le för mig själv, jag har blivit kallad för det många gånger men kan ju säga att jag inte är speciellt rasistisk.

Jag har mina åsikter och det har jag rätten till att ha, man måste kunna ha åsikter för att vara människa har jag lärt mig, utan åsikter så är du enbart en död människa och det dröjer innan jag är det.

 

Jag hatar ingen människa men jag kan tycka mindre illa om vissa människor men det är väl normalt? Att hata någon är någonting stort och det vill jag inte ens ta i min mun då jag inte kan hata någon. Vi behöver bara se oss runt om i världen där man verkligen hatar varandra, vart leder det till egentligen mer än att man slaktar varandra och tror att hatet ska bli mindre för det.

Om alla slutade hata varandra så skulle nog världen se lite bättre ut eller vad tror ni?

 

Dem som jag tycker mindre bra om är dem som alltid ska försöka vara bossarnas boss och allting ska handla om pengar, dem är inte speciellt populära hos mig kan jag ju säga.

Genom alla mina år har jag träffat på många bossar men vem som har varit värst kan jag inte säga eller utse, tycker kanske att dem varit lite lika allihopa. Nu ska ni inte tro att jag pratar om chefer för det gör jag inte, en chef är en chef av olika karaktärer. En bra chef är en bra chef och ingenting annat...

 

Jag undrar hur många gånger man kallat mig för rasist och hur många gånger man trott att jag varit det för min klädstil? Måste vara tusentals gånger faktiskt under dessa år men tji, jag är inte rasist eller nazist utan bara en människa som har en personlig stil.

Jag skiter i modet som alla följer för att dem ska vara med i innerkretsen, den krets som sitter och smider sina djävulska planer på hur man ska utsätta andra med förnedring på olika vis.

 

Jag har svårt att se mig som rasist eller någonting annat av det som jag kallats, är gift med en mörk och har barn som är mörka och till på köpet har jag mörka bekanta.

Alla har sin rätt att få leva precis som jag har så jag vet inte varför man inte kan leva sida vid sida för. Det som kan skapa rasismen hos människan är då kommun och stat börjar lyfta fram våra flyktingar framför sitt eget folk, då blir till och med jag arg för att så ska det inte vara men för det är jag inte rasist.

 

Dem som vi kanske skulle kalla för rasister är dem som har en tendens att ta över befälet och verkligen gillar att bossa över andra trots att dem saknar kompetens för det. En person som inte gillar att man har åsikter om vad dem gör, hur dem är och bemöter andra är kanske den största rasisten men det är dem vi kallar för pennalister....

Semester

Efterlängtat. Vad mera kan man säga för att alla ska förstå att en semester är vad alla längtar efter, livet går inte ut på att bara arbeta men att arbeta är ett måste för att kunna få semester.

Jag är inte en sådan som skulle vilja ha permanent semester men just då man ska få sin semester så är det bästa man kan uppleva i sitt liv.

Kommer hem och får lägga av sig det sista av jobbet, ner med nycklarna i lådan för att slippa se dem på några veckor och bara det känns skönt.

Dessa nycklar som man ska hålla reda på under hela året för att man ska kunna jobba, men nu kan man som sagt var slippa tänka på dem.

Nu är det bara vila som gäller och den första dagen brukar vara så att den just bara försvinner av att man ska komma in i rätt semestergäng, varva ned så att man vet att man inte alls har så mycket att passa under dessa veckor från arbetet.

Det är sedan dags igen ett tag innan man ska jobba, börja med att tänka arbete för att kunna hoppa upp på det där tåget som alla andra redan är på för ett tag sedan.

Jag drar en suck av lättnad då den här semestern kom den också, det har varit tungt att bara vänta in den av olika skäl men nu är vi som sagt var där. Ta den där ölen som kanske inte alls är så bra i värmen och med ett svagt hjärta men den ska ner i alla fall, man kan inte bara sluta med allt det goda i livet så där.

Snart

Det är bara att räkna timmarna ned, det är min tur att få gå på en semester som är så efterlängtad efter så mycket arbete som jag lagt ned. Jag är nöjd med det som jag har åstadkommit det här året som har gått men det har tagit kraft från mig då det varit en del.

Det tuffaste måste jag ju i alla fall få säga varit det här arbetet med att tänka fram en fungerande rutin så att vi kan fortsätta driva verksamheten framåt.

 

En kugge i hela maskinen tillhör vi så det gäller verkligen att man smörjer kuggen eller kuggarna med jämna mellanrum för att komma vidare.

Vad jag är för någonting i hela maskinen vet jag inte men kanske kan man kalla mig för olja, en sorts olja som har mina förslag på hur man ska kunna arbeta för att allting ska flyta framåt.

 

Jag ska göra ett pass till men sedan får jag glida hemåt på min egen maskin för att ta lite ledigt och koppla av med mina barn den sista biten av deras sommarlov, jag njuter av att bara tänka tanken.

Få rå om barnen och ge dem den tid som jag inte kunnat göra under den här sommaren på grund av att jag alltid arbetet men nu kan jag lägga all tid på det.

Om några år så har inte barnen tid med att vara med mig för egna intressen kommer dem att få och då är jag bara en gubbe som inte är så ung längre, räknar mig inte som speciellt gammal men jag börjar komma upp i ålder.

 

Jag hoppas att jag ska komma med nya krafter tillbaka efter semestern och kunna eller orka med att ta upp fajten igen, jag har sagt att jag är på väg att säga upp mig men jag vet att jag bara måste kämpa på för att inte bli den svage igen.

Kanske gör semestern att jag får tillbaka krafterna igen för att orka göra verksamheten ännu bättre, tror att min kollega också räknar med att det ska bli så. Kan ju inte svika min kollega på plats och på den andra delen av verksamheten så nu gäller det bara att vila.

 

Snart mina kära läsare ska jag få komma ut till er andra som redan har semester, slippa den där instängda värmen för att njuta av sol, värme men samtidigt friska vindar med jämna mellanrum.

Falsk omtänksamhet

Visst blir jag misstänksam då någon frågar mig hur jag mår, någon som inte varit så intresserad tidigare.

Vad vill man genom att personligen söka upp mig för att höra efter hur jag mår? Jag tror inte alls att det är för att fråga eller se hur jag mår utan det finns annat i bakgrunden...

 

Jag kan via min sida tala om hur jag mår men som sagt, jag gör ingen större reklam av sidan och kommer aldrig att göra det heller, om andra tycker sidan är bra så rekommenderar dem till sina bekanta och vidare.

Det är ju trots här som jag delar med mig av det som jag har att dela med mig av och visst kan jag tänka mig att det finns viss "skit" för er men det är viktigt för mig.

 

Att få skriva av mig är det bästa jag kan göra för att det gör att mycket av min ilska, besvikelse och hopp kommer fram, allt detta gör att jag blir en lugnare människa för att jag tror på det här med att samtal är nyttigt.

Samtal är inte nyttigt om det inte finns någon som lyssnar på det man säger och det är det som jag har varit utsatt för, känt att man inte alls har lyssnat på det som jag säger trots att det är viktigt.

 

Den här falska omtänksamheten kan jag vara utan för den hjälper inte mig med den strid som jag för emot mig själv för att bli den där starke som jag en gång i tiden varit. Visst vågar jag säga ifrån och tala om vad jag tycker om saker och ting fortfarande men jag vet att jag har den rätten på min sida och göra, varför ska jag tystas i hur jag mår.

Nu är jag på väg upp men kanske för att vissa orosmoment försvunnit av sig själv från min omgivning.

 

Om man brytt sig om på riktigt lite tidigare över hur jag verkligen mådde så kanske min situation sett ut helt annorlunda, jag säger kanske för man vet inte.

Jag har tagit steget framåt och det som jag kommer att lägga min koncentration på är att få vara med ett tag till för att få se mina barn kliva ut på planen igen och göra sina matcher, det är det som främst håller mig upp just nu.

 

Kortfattat kan man säga:

"En strid med mitt inre jag för, greppar i det som går att greppa i för att överleva det som söker mig i nattens sömn för att dra mig ned i träsket. Vakna blöt i svett och med ömma muskler är ingenting jag alltid vill göra, smärtor i kroppen efter vilda fajter är inte en människas önskan.

Att få se ljuset långt där borta, ett ljus som kan föra en framåt i tiden med ett hopp om en framtid där människan i ens närhet ska lyssna då någon talar om sin nöd."

Årets besök

Japp, idag ska det årliga besöket ske... där borta i stugan som svärföräldrarna har. Jag ska inte säga att jag åker dit med förtjusning utan att jag åker bara för att jag är tvungen att hålla en fasad.

Ni kanske funderar över varför jag inte vill åka dit och förklaringen är bara enkel, det är för lyxigt för att vara en sommarstuga och det passar inte alls mig. En sommarstuga för mig ska vara lite mera "obekväm" så att säga, bra med toalett och vatten men allting annat kan jag vara utan faktiskt.

 

Kommit hem efter att ha gjort det där besöket, måste säga att det kändes bättre än jag väntat mig men det är för att jag såg hur lyckliga mina barn var under dem timmar vi var där. En hel dag med bad och en massa annat bus som gjorde att dagen bara flög fram i en fart som jag inte är van vid där borta.

Jag hade lite att göra, kanske inte så mycket men ändå lite för det är det som jag behöver då jag är där.

 

Hur jag mår är en annan sak, jag mådde bra av att bara komma ifrån Västerås och är inte glad att jag blivit lurad på en vecka med mina barn, jag tycker att jag har blivit lurad på det faktiskt och inget som någon kan ändra på.

Jag trodde att fyra veckor med min familj under en sommar måste jag i alla fall få för att i höst så ska jag få jobba en massa bedrövliga pass där jag kommer missa träningar och viktiga timmar med barnen som vanligt.

 

En annan sak som var positiv med dagen var att jag fick en chans att övningsköra en bit till Fagersta och det gick bara bra, att starta i backe gick galant så inte är jag ett omöjligt fall i alla fall, om jag bara vill så kan jag och jag vill så mycket så det är bedrövligt åt det.

Jag ska lyckas, det är vad jag sagt i alla fall men jag gör det bara om jag får vara ifred från allt det dåliga som jag har i den där ryggsäcken som är svår att kasta av sig, det är svårt att kasta av någonting då man inte får någon hjälp!

 

Jag vill nu bara få min semester och försöka med att lägga allting bakom mig innan jag dör av allting som bara poppar upp. Den fysiska hälsan är inte så bra men jag undrar om inte även den psykiska hälsan är hotad faktiskt, försöker att vara den starke som jag alltid varit men då jag finns hemma så rämnar allting.

Jag har i alla fall inte börjat ljuga för att få uppmärksamheten utan talar fortfarande sanningen för att andra ska kunna ta lärdom, hur det var förr, hur det är att vara mänsklig och verkligen bry sig om andra människor, allt detta för att andra inte ska göra samma misstag som jag en gång gjorde i olika situationer då jag var ung.

 

Årets besök kanske kommer att bli ett till eller ett par till bara för att komma undan Västerås och allting som heter arbete...

Räkna ner

Vad är det jag gör idag tror ni? Jag bara räknar ned dagarna innan jag får ta min vila från det arbete som jag har och jag säger bara en sak, det ska bli så skönt.

 

Jag bara räknar dagarna till att jag får gå på semester men ännu mera av att få lämna det här förbannade landet där man inte alls har en så stark demokrati som man säger, här kan man faktiskt utnämna sig som ledare på egen hand och trycka ned andra, så som jag säger leka chef.

 

Dit jag ska så kan jag skita totalt i det här hemma men det blir värre då jag kommer hem, då börjar helvetet igen för då blir min tid minimal med barnen igen bara för alla dessa kvällar som jag ska ha. Jag vet inte vad fan man ska göra för att få vara med sin familj, en familj som man sagt är helt oviktig då det gäller mig men är så viktig för andra.

Jag vet inte hur jag ska göra, skall jag lägga mig ned och bara dö, ge upp, eller ska jag strida fullt ut till att hjärtat inte klarar av trycket. Förmodligen blir det sista för att rädd för att strida är jag inte.

 

Skit i det nu!

 

Jag ska snart få resa bort med mina barn och få tillbringa lite tid med familjen som en familj, någonting som jag inte unnas här hemma.

Det ska som sagt bli otroligt skönt att få slippa det här ett tag och kanske lyckas att bara vara för att därefter ta itu med helvetet igen med nya krafter.

Första delen

Jag kommer inte undan det men del ett i mitt resterande liv är att ta det där styrkortet som jag börjat med. Jag har bara haft det där lilla problemet med att då jag är ledig så arbetar min fru och tvärtom. På det viset tar det längre tid för att jag har ingen lust att betala med mina lektioner för småsaker som jag ska kunna öva på privat.

Jag har faktiskt redan betalat fem lektioner som jag ska använda mig av men jag vill helst använde dem till att köra bil och inte sitta i en backe och traggla.

 

Om jag bara kan ta styrkortet så kan jag gå vidare i min egen utveckling för att komma vidare med det som jag kan, jag har mycket kvar att ge men i den position som jag är i just nu så kan jag inte ge fullt ös för att nå det.

Jag har en vision kan jag ju säga men då gäller det bara att jag tar stegen i den ordning som jag ska.

 

Den här sommaren hade jag ju tänkt att jag under en vecka skulle köra som bara den men då jag inte fick semester då jag ville så sket sig det också. Jag har inte ledigt då frugan har semester och då blir det en broms på det hela tyvärr men bara rycka på axlarna och hoppas på att det blir bättre längre fram.

Jag kan bara hoppas på att mina arbetstider inte blir som dem är just nu för då har jag inte en chans att fullfölja det som jag vill.

 

Nu är det inte bara mitt arbete som gör att det bara blir skit, jag har problem med kroppen också som gör att det tar lite längre tid för att alla dagar är jag inte alls pigg för att sitta bakom ratten. Jag har insett att jag har en del begräsningar som jag måste se till också.

Men som sagt så är styrkortet den första delen jag måste fixa för att komma vidare i det hela...

Inte anstränga sig

Jag vet egentligen inte varför man ska anstränga sig för att hitta på saker att göra gemensamt, en del vet ju inte ens om dem ska kunna vara med och ändå gör man aldrig någonting. Att bara sitta och titta på TV kan jag inte alls kalla för semester men för mig spelar det ingen roll, vill man inte ha förändringar så är det bra med det med.

 

 

Hävda sig

Visst är det bra att man kan lyfta fram sig själv som en riktigt duktig person på olika saker, frågan är om man är så duktig som man tror sig vara.

Jag vill ju påstå att vissa säger mer än vad dem ska göra för att så duktiga är dem då inte, många gånger som man får gå in och justera saker dem har gjort och det tar en massa tid.

Det är skönt att höra att det finns dem som har tron på sig själv om att vara bättre än andra men vad händer den dagen då dem inser att dem inte alls är det?

Kan bara tänka mig att smällen efter den riktiga sanningen bara blir mycket större än om man inte hade den tron om att vara sig bäst.

Under alla år som jag varit med har jag träffat många olika personer som har hävdat sig själva att vara så mycket bättre än andra men många har också fallit hårt då det kommit andra, som har varit mycket duktigare.

Jag har så som jag ser det som varit dålig på att hävda mig i alla lägen för jag ser inte riktigt varför jag skulle hävda mig själv så mycket, jag gör det jag är bra på och sedan får det vara.

En annan sak att andra talat om att jag är bra på vissa saker, det är inte jag som sagt det så.

Om jag får råda många så är det att sluta med att hävda sig så mycket, lära sig att lyssna på vad andra säger och förklara på ett bättre sätt och sluta förstöra på håll och kanter, kanske då kan man säga att man är så duktig som man tror.

Riktar inte in mig på någon eller några specifika personer utan menar bara på att det finns dem som kan knäcka dem som skit i naturen...

Offra sig

Vad gör man inte då det inte går på annat vis, man offrar sig givetvis men jag bara undrar vem som skulle offra sin ledighet för att det inte finns folk?

Jag gör det utan att be om mera ersättning för att pengar är som sagt inte allt i denna värld faktiskt, om man bjuder på sig själv så kanske man blir bjuden själv? Jag vill i alla fall tro på det.

 

Visst längtade jag efter den här lediga dagen eftersom jag ska arbeta hela helgen men det får vara som det är, verksamheten måste ju fungera. Jag ska kanske inte klaga så mycket för det handlar om några timmar på eftermiddagen och sedan får jag åka hem igen och ta igen dem timmarna vid ett annat tillfälle.

Jag klarar i alla fall att göra det som andra inte gör utan att få en rejäl ersättning för det.

Svårt att förstå

Jag kan ibland ha svårt att förstå det här med kompisar, det är inte alltid en kompis kommer för att umgås med en annan kompis utan det är annat som lockar. Nu vet jag inte hur andra betecknar hur en kompis ska vara men en kompis som bara är kompis för att man har en massa grejer är inte en kompis.

 

Jag har upptäckt att en del av min sons "kompisar" bara kommer för att få spela spel och då snackar vi om att spela för dem går ju aldrig härifrån eller så tar dem över spelet och låter min son sitta och titta på. Vad säger man om det här egentligen? Egentligen skulle man vilja kasta ut med huvudet före men så som jag ser det så är det sonen som ska säga ifrån och bara markera att man inte umgås bara för att komma åt spelet.

 

En annan sak som jag även upptäckt är att en del av sakerna som min son äger inte är hela efter att hans så kallade kamrater varit hos honom, man kan alltså inte förstå att vissa saker rör man inte.

Jag har vid flertalat varit på och talat om att vissa saker inte alls är helt okey att röra för att det har ett visst värde för oss alla här hemma.

Man kan ju börja undra om dessa kompisar inte alls har saker hemma att röra eller om det är att man har mycket tuffare regler för spelande och vad för saker man får?

 

Det som gladde mig ikväll att höra vara att en av dessa kompisar bara dykt upp här hemma och skulle bara spela, slagit på spelet utan att fråga till på köpet, min grabb men även dottern hade sagt ifrån och motat ut personen för att vara ute och leka. Vad hade då personen gjort? Bara dragit hem för att det inte var så intressant att vara ute i det fina vädret och leka eller spela boll...



15 kvar

Jag tror att det är det i alla fall, femton dagar kvar till att jag får komma iväg på min semester och jag längtar. Problemet är att jag ska göra ytterligare denna och nästa vecka med arbete, hade kunnat gå redan på måndag för trött är jag faktiskt.

 

Det har som sagt varit ett långt år fullt med en massa bedrövelser gång på gång och jag trodde inte att det skulle ta stopp men visst har det blivit bättre.

Jag bara väntar på att det hela ska bli ännu bättre och kanske kan allting vända med den här semestern jag ska ha, en kort semester men ändå en semester som sagt.

 

En sak var riktigt trevlig idag och det var att jag träffade en av tjejerna från Stallhagen idag då jag var på arbete, det blev en kort pratstund och det var riktigt trevligt att få prata en stund med en av människorna som jag gillar. Visst finns det dem som jag gillar men dem kanske inte riktigt är så många men jag har valt få men bra.

 

15 dagar som sagt, sedan är det veckor av semester där jag ska få njuta av att bara vara med min familj och kunna ta till vara på tiden med dem en kort stund innan allvaret kommer igen i form av skola och arbete.

Vad som händer i höst kan jag inte säga er men jag hoppas att året fortsätter vara bra för att mycket mera skit orkar jag inte alls med och vill inte ha det heller.

 

Jag har valt att välja bort vissa saker ur mitt liv för att jag ska veta att jag överlever som människa, det finns ingen genväg längre till ett bra liv.

Hel del klart

Japp, eld i arslet fick jag idag den här gråa dagen men det var skönt att känna sig manad att göra saker som inte blivit gjorda. Kanske kan jag säga att jag anser att en del av sakerna skulle jag inte alls behöva göra men skit i samma, jag gör det själv.

 

Att få känna sig nyttig är kanske det skönaste man kan känna, i alla fall jag för att annars kan man ju börja fundera över varför man lever detta liv?

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara sitta på röven framför TV och dricka öl, det är inget liv så att säga men förbannat gott med en kall bira är det ju alltid.

 

Det som känns bäst är att jag fick klippa av grabben sitt långa hår, en kille ska se ut som en kille och inte som en fjollig brud måste jag erkänna.

Jag har nu klippt grabben igenom alla åren och har lyckats riktigt bra med det också, han är i alla fall nöjd då han blir klippt och han ser bra ut efter sin klippning kan jag bara säga.

 

Visst är jag trött efter allt som jag har gjort men som sagt, jag känner mig bara nöjd med att ha fått varit nyttig igen efter så lång tid. Sakta men säkert är jag tillbaka till min gamla intensiva person som alltid ska ha saker att göra under dem vakna timmarna.

Jag sover gott på nätterna och det gör att jag blir mera intensiv på dagarna, orkar med att göra saker som ska göras på alla möjliga ställen.

 

Jag ser bara på papper allt som jag gjort under dagen och ett litet leende kan jag kosta på mig för att jag har varit nyttig.

En ny vacker

Ja, det blev en ny dag också och en vacker sådan till glädje för barnen som fick komma iväg till badet igen. Att sitta hemma en sådan här fin dag ska man inte göra och jag är väldigt noga med att barnen ska få en bra sommar och sommarlov.

Jag vet att det finns barn som inte har det lika bra som mina barn men då får det vara så, det är upp till föräldrarna att lägga ned tid och resurs för att barnen ska få leka av sig.

 

Dem dagar som det går att bada så ska barnen bada, det är mitt sista ord. Varför ska man straffa barn med att behöva sitta hemma bara för att man inte vill åka till badplatsen eller varför ska barnen inte få utöva idrott bara för att man inte vill skjutsa dem till träningar och match?

 

Jag har lika mycket som alla andra att göra men jag ser till att mina barn får komma på träningar och får göra det som dem vill göra, att jag däremot inte har tid alla gånger skiter jag i, barnen är det viktigaste som finns.

Att välja sig själv före sina barn är någonting som jag inte alls köper men är det så man resonerar så får det väl vara så också men jag tror ju inte att man tjänar på det i längden.

 

Jag har varit med om att folk suttit och talat om för mig vad som är viktigt och inte viktigt och att jag måste lägga ned tid på mina barn men hur har dem själva egentligen gjort?

Man har pratat om rättvisa och att man inte alltid kan få så som själv vill men det gäller bara andra, när det kommer till dem själva så skiter dem totalt i allting annat bara dem får det bra!

 

Denna vackra dag ska njutas av i solen och i poolen i alla fall för mina barn och jag verkligen peppar dem till att försöka vara barn då dem har den tiden på sig, vuxen kan man bli senare för det är ett helvete i denna egoistiska värld att vara vuxen.

Omvärdera

Så dum är jag inte så att jag inte kan omvärdera mina åsikter om andra människor men visst, det finns vissa människor som jag aldrig kommer att ändra min åsikt om kan jag ju säga. Det finns dem som jag inte anser vara ett dugg värda och så förblir det nog.

 

På den senare tiden har det kommit fram människor som jag anser att dem kanske skulle få en omvärdering men det är för att jag har skapat en mera kontakt med dem.

Ju mer man pratar med vissa personer, desto mera bra åsikter är det som kommer fram. Det är ju faktiskt inte bara jag som har starka åsikter kring vissa saker utan det finns fler som har samma åsikter men som aldrig pratat om dem.

 

Jag är inte så udda som alla tror då det hela tiden kommer fram att det finns fler som mig och det känns ganska skönt måste jag få erkänna.